Tro på ledarsidorna

Mycket om religion på ledarsidorna. I SvD skriver Göran Skytte i polemik mot en politiserad kyrka. Är osäker på hans analys av Eva Brunnes predikan, men håller med honom i sak. Att kyrkan styrs av politiska partier och inte av kyrkfolk är i längden inte hållbart. Och, man riskerar att hamna i en ytterst svår balansgång. Vilken politik är okej i kyrkan?

Kärleken till Gud, omsatt i kärleken till medmänniskan. Det ska kyrkan predika. Det får och måste få politiska konsekvenser, men just hur de yttrar sig är kanske inte kyrkans sak att bedöma. Handlingarna bör vi lämna åt Gud att döma. Hade Brunne tagit bort referensen till demonstrationerna dagen innan hade predikan varit oklanderlig och helt i linje med Jesu kärleksbudskap. Med den referensen blir det lite problematiskt.

Demonstrationen präglades inte av kärlek till medmänniskan. Det var ingen generell manifestation i solidaritet med invandrare eller allas lika rättigheter. Kanske var det syftet men det blev inte så. Demonstrationen präglades av hat och hatiska känslor. Kanske missade Brunne verkligen det under den tid hon var där, hon säger att så var fallet, men jag tror att det var uppenbart för de flesta. Det var inte kärlek till nästan som drev denna demonstration. Det var hat mot oliktänkande.

Kärleksbudskapet inbegriper även: Älska din fiende. Jesus kanske mest utmanande uttalande. Älska din fiende. Hata hatet. Alltid. Hela tiden. Oavsett om det yttrar sig på ett sätt som är politiskt korrekt. Hata SD. Nej, som kristna kan vi inte göra det. Vi måste söka leva och välja en kärlek som alltid bär möjlighet att övervinna hatet. Vi ska inte uppmuntra hatiska sammankomster, oavsett vem som står bakom. Vi ska inte bli som dom.

I DN var det Lena Andersson som likställde tro med livslögn. Jag tycker ofta att hon är bra, men när hon skriver om tro tappar hon helt sin urskiljningsförmåga. Att tro på Gud, eller att inte tro på Gud, handlar båda om tro. Det är lika rationellt, eller irrationellt, att tro som att inte tro. Detta är ett faktum. Eftersom hon missar det blir hennes argumentation nästan löjlig. Hon är lika troende som jag, fast vi tror på olika saker. Vi har olika livslögner. Kanske är det det som hon menar. Problemet blir att hon tycks mena att hennes livslögn är mer hållbar, vilket är nonsens eftersom även den bygger på tro.

Lena Andersson borde lämna just själva trosfrågan åt sidan, gå vidare, och istället skriva om trons konsekvenser och uttryck i vår tid. Där tror jag hon skulle ha en hel del att tillföra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s