Synd, skuld och slaktade lamm i fastetid

”Bort med allt prat om synd, skuld och slaktade lamm. Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor… Låt oss lyfta fram en människa i utveckling.”

Man skulle kunna tro att orden är hämtade från en rekryteringsbroschyr från Humanisterna, men de kommer från en präst och återfinns på Kyrkans tidnings debattsidor. De är skrivna i fastetid, år 2011. Den Gud som sände sin enfödde son för att rädda världen (genom att offra sig för den) beskrivs som ”en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern.”

Själv tänker jag mig att synd är det som leder mig till Gud och som får mig att inse Guds storhet. Vore jag utan synd skulle jag ju inte behöva en Gud? Då skulle jag klara mig på egen hand. Guds nåd, Guds kärlek, är för mig just detta: Att Gud älskar mig trots min synd. Syndabekännelsen ett sätt att få bekänna min synd, lyfta fram den, ge den till Gud, och bli av med den. Bekänd synd kan man lämna bakom sig. Får man inte bekänna den, igenkänns den inte ens, ja, då klibbar den ju fast i en.

Inlägget ovan har kommenterats friskt. Storasyster i Vassen skriver bättre än vad jag gör om synd, och har dessutom redan gjort det, se länk nedan. Länkar också igen till Fjärde Väggens funderingar kring dagens yviga prästerskap. Och, konstaterar att det som Biskop Koskinen efterfrågade när han gick i pension, en grundlig dialog kring kyrkans identitet, tycks behövas.

Tillägg: Läser nu i Dagen att prästen blivit anmäld till domkapitlet. Bra, tycker jag. Skulle vilja se lite mer resonemang och diskussion i denna fråga från biskopshåll. Som många av de som kommenterat detta på Kyrkans Tidnings hemsida undrar jag varför denna kvinna är just präst? Och hur ser hennes predikningar ut så här i fastetid och under Stilla Veckan?

Läs mer:
Präst vill inte tala om synd – anmäls (Dagen)
Plocka bort talet om synd, skuld och slaktade lamm (Kyrkans tidning)

Fortsättning följer (Storasyster i vassen)

Om att styra upp prästerskapet i Svenska Kyrkan (Fjärde väggen)

5 comments

  1. Ah, UK. Jag hittade den debatten för några månader sen – det som är kvar av dem, webbdebatten på KT fick de ta bort för den blev tydligen, uhm. Yvig.

    Ulla Karlsson är för mig urtypen för jesusism/jesendom. Hon var tydligen populär i sin församling.

      1. Hon måtte ha blivit rätt chockad av reaktionerna för hon valde att inte dyka upp till domkapitlet för att förklara sig. Därför prickade de henne – inte på grund av artiklarna, utan för att hon inte kom. Sen slutade hon rätt fort som präst och skrev istället en bok.
        http://www.kyrkanstidning.se/notis/ulla-karlsson-avskedspredikade-i-aspeboda

        http://www.kyrkanstidning.se/kultur/en-bok-att-diskutera-i-alla-forsamlingar Elisabeth Arborelius berömmer boken.
        http://tidskriftenevangelium.se/gamla/forsoning-och-halleluja/ Ola Sigurdson diskuterar den mycket seriöst, varken hånar eller hyllar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s