1/2 i fastan: Vi blir det som vi äter

Midfastosöndag. Livets bröd. Kommer osökt att tänka på ett par rader från ett föredrag som Peter Halldorff höll i Högalidskyrkan för en tid sedan och som etsade sig fast. ”Vi firar inte mässa för att vi är kristna. Vi blir kristna när vi firar mässa.”

Kristus vill någonting med oss. Vill förändra oss. Göra något annat av oss än det som vi är. Vill låta oss ske, förverkligas. ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv”, säger Jesus.

Om man låter de orden verkligen bli till allvar, till kött, ja då skiftar något. Då lever man sitt liv från evighetens perspektiv, fortfarande i denna värld, men inte av den. Det gudomliga perspektivet kommer först. Jag är inte där, men jag har träffat människor som är. De är försvinnande få, men oj vad jag längtar. Jag vill bli som dem. Hur gör man?

Dagens evangelietext är en av de bibliska texter som antagligen talar enklare till oss idag än vad den kanske gjorde i sin samtid. Har full förståelse för de som tvistar. Hur skulle jag förhålla mig om en levande människa sade att du ska dricka mitt blod och äta mitt kött? Jag hade trott att han var en galning. Jag hade säkerligen förnekat. Men ändå, från nattvardsbordets horisont, när jag läser texten med två tusen år av kristna bakom mig, när jag tar det där brödet och vinet, är jag tacksam för att någon trodde. Detta är inte bröd och vin. Det är kropp och blod. På riktigt.

Vi blir det som vi äter. På det vill jag tro.

2 comments

  1. Carolina!
    Det kan säkert nästan vara som en förälskelse när man plötsligt känner sig frälst.
    Men kristendomen är inte till för att vi ska bli egotrippade. Kristendomen måste vara utåtriktad, till för medmänniskors bästa.
    Man ska nog också akta sig för att sätta ”finhetsstämplar” på människor på grund av deras ordbajserier!
    Välkommen till min blogg!

    1. Hej,

      Håller helt med dig och kanske missuppfattade du hur jag menade.

      Kristendomen handlar om motsatsen till egotrippad, och kanske snarast om att lämna egot bakom och om att bli mer lik Kristus. Att bli Kristuslik tänker jag mig handlar om just det du skriver – att kunna se andras behov och, framför allt, om att agera för andras behov. Annars blir det ju bara en kristendom som fastnar i huvudet och inte rör hjärtat. Och då lever den ju inte.

      Ledsen om du uppfattade mitt inlägg som ordbajseri.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s