Varför är det avvikande mer intressant än det vardagliga?

Håller med Martin Garlöv att bilden av kyrkan är en annan än vad kyrkan är. Funderar kring den där massmediala bilden av kyrkan, eller för den delen troende, där det nästan alltid är det aparta som lyfts fram. Troende lyfts fram som konstiga människor som sysslar med märkliga saker. Jag känner inte igen mig i den bilden. Kyrkan är viktig för mig. Jag tycker om att fira gudstjänst, gå i högmässa, läsa bibeln med andra. Bara så, i all sin enkelhet.

Sällan läser man om vanliga människor och vad tro kan betyda i vardagen. Å andra sidan har det kanske inte så stort allmänintresse, men lite synd. Tänker på den där TV-serien Från Sverige till Himlen. Tänk om dom skulle göra nedslag i en vanlig veckomässa och bena ut varför människor tar sig tid till sådant i vardagens Sverige. Vi var fjorton på lunchmässan igår, inte jättemånga men ändå.

Läs mer:
Spretig kyrka har svårt att enas (Dagen)

4 comments

  1. Ja, där sätter du fingret på en viktig sak. En tidning full av vardagliga händelser skulle nog bli ganska mjäkig. Men en liten gnutta vardag nånstans vore ju uppfriskande, till skillnad från drömbilder av klanderfria hem, resor till exotiska mål och recept på maträtter man aldrig nånsin orkar eller klarar att laga.
    Eller konsumerar vi medier bara av en enda anledning, att fly? Det tror jag inte.
    Jag lyckades en gång få göra ett reportage med utgångspunkt från Jordbruksstatistisk årsbok. Hur sexigt låter inte det? Jag räknade ut hur Sveriges medelbonde ser ut. Hur gammal är han? Var bor han? Hur många kor har han? Hur mycket mark? etc etc. Sedan letade jag upp honom i verkligheten.
    Det tyckte jag var jättekul att få göra. Genast fick jag förstås kommentar från kollegor: Jaså du har letat rätt på riksmedelmåttan?
    Men jag är himla glad att jag gjorde det. En dag i en bondes liv i Sverige.

    1. Egentligen är ju en dag i en bondes liv i Sverige rätt långt bort från de flesta svenskars vardag och skulle nog kunna vara väldigt intressant för många. Statistisk årsbok kan jag tänka mig är en ganska bra artikelkälla…

  2. Svenska Kyrkans huvuduppggift är att missonera.
    Varje vecka har sitt ämne och följer anbefalld textläsning.
    Söndagsskolan fungerade på sin tid och barnen kom hem med en ny bild i sin förtryckta bok. Det borde vara grunden för prästens huvuduppgift. En väl avvägd predikan baserad på söndagstexten.

    Det skulle inte skada med en aning översikt i vad som hänt i veckan. Allts anknytning till samhället.

    I vår kyrka hade vin vårkonsert med kyrkokör,violinensamble och andakt. Det som prästen brukar uttrycka som ”vi läser den bön Gud själv har lärt oss” mynnar ut i Fader Vår – medan prästens tanke var just Vår Fader . Då står det klart att ”den bön Gud själv har lärt oss” måste vara Fader Vår. Eller skall vi känna oss ogudaktiga som inte nappat på Vår Fader . Jag gör som prästen säger – men flertalet läser Fader Vår eller mumlar.

    Men tolkningarna är ju under lupp – vem har rätt.

    Men som sagt en aktuell gustjänst baserad på bibelorden samt senaste” hänt i veckan” är nog bästa lösningen

    1. Så många människor går i kyrkan varje vecka. Kyrkan är för många en viktig del av vardagen. Men när SvT ska besöka en kristen i sin serie Från Sverige till himlen, ett försök att kartlägga det religiösa Sverige, så väljer de en kvinna som valt att gå i kloster. Klosterkallelse är förvisso verklig, men den berör ganska få. Synd att man inte gör ett nedslag i en vanlig församling, med dess frivilliga och med utgångspunkt i en gudstjänst. Man skulle kunna göra det intressant. Om man försökte.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s