Skola efter vems behov?

Är mitt i ett föräldrauppror. Sonen, i en av stadens stora innerstadsskolor, kom hem och berättade att han tappar sin klassföreståndare (eller mentor) i höst. Inte för att mentorn vill sluta men för att han är vikarie för en lärare som varit tjänstledig i flera år och som kommer tillbaka. Samtidigt försvinner andra lärare. Sammanlagt tappar denna åtta-klass lärare i sju betygsgrundande ämnen inför hösten då de börjar nian och står inför nytt betygssystem och gymnasieval. Inte bra.

Mailtrumman gick igång. Många frågor. Kan inte skolan låta i alla fall mentorn vara kvar och ge den ordinarie läraren (som barnen aldrig träffat) en annan klass? Kan något göras? Kan vi få ett föräldramöte med skolledningen för att höra vad alternativen är? Många mail. En del förbannade, andra sansade, alla berättigade. Varför blev det så här?

Rektorns svar kom snabbt, var långt, men handlade uteslutande om hur svårt det är för skolan att pussla med tjänster, vikariat, föräldraledigheter. Om hur illa det var att mentorn gått ut och berättat att han antagligen inte skulle få ha kvar klassen (höstens formella schema klubbas först 18 maj) och därmed förekommit skolledningen. Vi har många faktorer att ta hänsyn till.

Jag har full förståelse för att det är ett pusslande. Säkert inte lätt. Det skrev jag i mitt svar till rektorn. Men ändå. Påpekade även att ingenstans i hennes svar nämndes behovet att ta hänsyn till den ”faktor” som är barnens behov av kontinuitet och stabilitet inför det som är deras sista år i grundskolan då de behöver fokusera för att nå de resultat som krävs för gymnasievalet. Barnens behov nämndes inte ens som en ”faktor” att ta hänsyn till. Det fann jag riktigt beklämmande.

2 comments

  1. Det låter som en bra iakttagelse – att försvaret ges ord medan det som är själva huvudsaken med skolan inte nämns. Man tycker att kommuner där det finns många skolor också skulle kunna ‘låna ut’ en lärare någon annanstans under en period, om det handlar om att ta tillbaka en tjänst, men budgetar är så krångliga grejer att man inte kan vara flexibel fast det borde gå på så många sätt. Själv var jag långtidsvikarie i kommunala musikskolan och en mycket bättre sångpedagog än den jag ersatte. Även fast mina elever gick en och en till rektorn för att be om att få ha kvar mig släppte de mig som en sten när den ordinarie pedagogen kom tillbaka. Det är ett väldigt slöseri på kompetens att inte vara rädd om de personer som fungerar.

  2. Ironin i skolan är ju att barnens bästa inte självklart är det som gäller. Med all respekt för alla som jobbar i skolan – för vems skull är ni där?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s