Måste det vara på detta vis?

Det händer inte ofta att jag kommenterar i långa inlägg andras blogginlägg. Men denna vecka har jag gjort det. Vad går man igång på? Kyrkans hantering av sina interna sexskandaler när de hängs ut på Aftonbladets löp? Vad säger det om mig? Skit samma. Har med intresse följt reaktionerna. Många inom-kyrkliga har skrivit bra om detta, mestadels kvinnor. Låt oss utreda! Andra inlägg mer oroväckande. Mestadels män. Som Sunnliden och Åke Bonnier, vars inlägg jag kommenterade. Läslista längst ned. Innan läslistan min kommentar till domprostens inlägg.

”Media har naturligtvis inte tillgång till hela materialet utan är begränsade till det material som de får tillgång till och den öppenhet de möter. Även om det är sorgligt att mötas av SexPrästLöpsedlar, och en aning snaskigt å AB:s vägnar, är det är bra att kyrkans sätt att hantera sig själv får uppmärksamhet. Det fall som Stockholms Domkapitel hängs ut för förblir obegripligt. Jag var upprörd då det pågick, och påminns om det nu.

Det handlade om ett 16-årigt barn, med skört psyke och ätstörningsproblematik, som vände sig till sin 30+ år gifta konfirmationspräst, som mötte henne genom att inleda en sexuell relation. Oavsett övriga fakta i detta fall har jag väldigt svårt att förstå att ett sådant beteende accepterades. Att Domkapitlet, en samling vuxna människor, dessutom inte ansåg det ’bevisat’ att flickan stod i beroendeställning till prästen är häpnadsväckande. Jag skulle till och med vilja säga att alla människor som vänder sig till en präst i förtroende hamnar i beroendeställning av den enkla anledning att det är prästen som har makten i relationen. Prästen bestämmer i kyrkan.

När detta uppdagades gick reaktionerna högt och många, inklusive mig själv, tappade förtroende för Svenska kyrkan. Jag vill minnas att en diakon lämnade Domkapitlet i protest mot utslaget, och att jag då mailade henne och uttryckte mitt stöd.

Varför denne präst fick arbeta kvar i sin tjänst, förvisso med prövotid, handlade om att han var en poppis-präst, hävdar nu några av dina kollegor via Seglora Smedja. Jag vet inte om det finns en sanning i deras påstående, men jag har inte svårt att föreställa mig att så är fallet. En präst som förmår locka folk till kyrkan får vara kvar medan offret offras igen. Ja, det kan stämma, tyvärr, in i den bild jag har av Svenska kyrkan. Och jag säger det med sorg och med vetskapen att det inte behöver vara så.

Jag har hört mängder av människor berätta om hur de av olika anledningar upplevt sig som tillintetgjorda i kyrkliga miljöer utan att de för den sakens skull utsatts för regelrätta trakasserier. Kyrkans lojalitet ligger nästan alltid först hos kyrkans eget folk. Upplever också i de fall som jag har påtalat någonting som jag uppfattat som fel eller som gjort mig ledsen att jag alltid mötts med ord som: Jag känner inte igen mig i det du säger, alternativt, men så är det inte. Eller som ÄB sa i chatten igår på Aftonbladet: Jag upplever inte att vi mörkar.

Detta är första rangens maktspråk. Att inte ens igenkänna den andres upplevelse. Det är som att säga: Din verklighetsuppfattning räknas inte här.

Och kanske är det så illa. Men i efterdyningarna av Aftonbladets ’granskning’ hoppas i alla fall jag att ni i kyrkan tar till er att många människor upplever kyrkan som oigenomtränglig och helt utan transparens. En sorts klubb för inbördes beundran. Kanske kan dessa snaskiga fall som AB tar upp faktiskt bli ett startskott för en öppnare kyrka som i alla fall jag tror faktiskt behövs. Och må den granskning som ÄB tänker genomföra inbegripa det ovan nämnda fallet.”

Läs mer:
Domkapitlet och löpsedlarna (Åke Bonnier)
Aftonbladet avslöjar (Sunnliden)
En poppispräst gör förstås inga fel (Seglora Smedja)
Hjälp mig att ta ansvar för svenska kyrkan. Skapa opinion. (kyrksyster)
Nej ärkebiskopen, detta räcker inte (Aftonbladet)

6 comments

  1. Jag orkar inte formulera mig om det där längre. Kanske jag äntligen håller på att lämna den där organisationen bakom mig på riktigt.

    Det är ju inte som kyrksyster antyder att man måste vara medlem för att skapa opinion.

    1. Såg Kyrksysters upprop. Till viss del har hon säkert rätt, men det problematiska är ju det som många antyder. I kyrkan bestämmer kyrkan och har man någon invändning så avfärdas den. Nu generaliserar jag, men har hört för många som upplevt det just så för att inte tro att det är ett problem.

  2. Det är tyvärr inte bara så att invändningarna avfärdas,för är du tillräckligt obekväm blir hela du avfärdad. Detta är vi många som har upplevt. Skälen är för den avfärdade oklara och bara antydda.
    Dina inlägg både på Bonniers blogg och på Dagblogg (där kommenterar inte jag längre) var mycket bra.
    Att sedan journalister festar vet alla vi som levt i de kretarna, men detta har ju inte ett dugg med prästernas överträdelser att göra. Dessa blir ju inte mindre skandalösa för vad journalister gör.

    1. Tack. Jag brukar inte kommentera så mycket heller, men just detta ämne går jag igång på. Ja, att vända på det och efterfråga artiklar om de värsta journalisterna blir hur märkligt som helst. Det har väl inte med saken att göra. Man blir alldelles snurrig..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s