Gud stavas K-R-I-S-T-U-S!

Så kom då Riksdagens högtidliga öppnande med interreligös Gudstjänst och ingen stormade ut ur kyrkan. Om fem år kommer Riksdagen ha slopat den religiösa inramningen, det är jag säker på, det ligger i tiden. Men nu har vi den, och jag kan finna något vackert i det interreligiösa, att samlas kring tro, oavsett Gudsuppfattning. Fattar dock inte de som tycks mena att denna interreligiösa Gudstjänst bottnar i att vi alla, Kristna, Judar, Muslimer, egentligen tror på samma Gud. Och finner det oroväckande att en så högt uppsatt person som Stockholms Stifts Domprost driver denna linje. Så mycket coolare då att våga säga: Vi tror olika, men vi kan samlas ändå.

Ser en trend här inom SvK som jag finner oroväckande. Präster som i allt högre grad vill förkunna sin egen tro, istället för Kyrkans tro (Jesus Kristus = Kyrkan = Vägen). Domprosten säger sig tro på en enda Gud som omspänner alla religioner och tycker att han har rätt att så förkunna. I Aspeboda har vi Ulla som inte gillar synd men som tycker att kyrkan borde anpassa sig. I dagens KT läser jag om Kristinas väg till prästerskapet. Hon vill inte tillbedja Herren utan byter helt sonika ut detta ord i Välsignelsen. Gud, för henne, kan inte defineras. Varje människa måste finna sin egen väg till tro.

Inget ont om dessa människor. Kristus förbarmar sig. Men, ändå, vad uppfriskande det vore med en kyrka som är på min linje. Som vågar vilja tro att Gud faktiskt kan defineras. Som vill tro att han stavas K-R-I-S-T-U-S.

Läs mer:
Gudstjänst är aldrig ett mångkulturalistiskt jippo (SvD)

Tre religioner samlades under Storkyrkans tak (Dagen)

Riksmötesgudstjänsten 2011 (Domprostens blogg)

Riksdagen öppnades utan dramatik (KT)

12 comments

  1. Carolina, tror du då att Gud inte fanns före Kristus? Det är ju faktiskt bara drygt 2000 år sedan Kristus föddes.
    Kristus är ingen förutsättning för Gud. Men Gud är en förutsättning för Kristus. Detta tror jag är en oehört viktig distinktion.

    1. Vet inte. Tror inte vi kan veta.

      Men, tänker mig att Kristus uppenbarade Gud på ett helt nytt sätt, så den Kristna Guden, som jag bekänner mig till, är något annat än de Gudar som tillbads innan Kristus och förutsätter Kristus. Detta sagt vill jag understryka att jag inte gör något sanningsanspråk i och med detta. Det handlar om tro. Andra tror på andra sätt. Det är ok. Vem som har rätt kan vi aldrig veta. Detta sagt: vad jag menar är att jag har svårt för tanken att vi måste nå en punkt där vi säger oss tro på en och samma Gud för att kunna samsas här på jorden, eller i en Gudstjänst.

  2. Fanns Gud före Kristus?

    Ett klassiskt gammalt hederligt svar är naturligtvis att Kristus fanns hos, och var Gud redan vid begynnelsen – se Johannesprologen. Att Jesus funnits vid Guds sida understryker också skapelseberättelsen i 1Mos 1:26 ”låt oss göra människor till vår avbild”.

    Håller annars med tanken om Jesu uppenbarelse som ett förtydligande.

    1. Jag tänker nog som du skriver Patrik. Att Gud och Kristus alltid funnits och alltid kommer att finnas. Han fanns hos Gud, en kort period gick han på jorden, och nu lever han hos Gud igen. Och därmed är han levande trots att han är död om man ser hans liv som ur ett rent historiskt, eller mänskligt, perspektiv. Tror att det är här som jag hamnar snett. Jag ser inte Kristus som en människa, utan som ett uttryck av Gud

  3. @nya tant lila: Fast du missar poängen. Kristendom handlar inte bara om en tro på Gud (som rent historiskt sett kan spåras tillbaka till sumererna. Det handlar framför allt om att Jesus är Guds son och vår profet. Det är inte svårt egentligen.

    1. Anders,

      Och Kristendom handlar om att Jesus är den levande Guden, nu, då, sen. Självklart kan jag tycka, men samtidigt inser jag väldigt svårt för människor att ta till sig och lita på. Men är det inte där som kyrkan verkligen behövs?

  4. De kristna doktrinerna såväl som bibeln trycker på att både före och efter Jesus jordiska liv var, och är, hans tillvaro kosmisk, även framtida och återkommande.

    Tycker det är intressant att din relation till Gud känns mer naturlig att gå genom Kristus än Jesus (om jag tolkat dig rätt?). Mer kosmisk än jordisk så att säga. Det ena utesluter naturligtvis inte det andra, men jag noterar att du ofta nämner Gud som Kristus framför Jesus. Gör detta något för vår förståelse av Gud? Du tror ju att han lever vilket är det viktiga och centrala. Sen att du har mer fokus på begreppet Kristus än på personen och den historiska Jesus kanske är en smaksak, dessa går ju naturligtvis in i varandra, men du lyfter en viktig aspekt av hans person som verkligen inte får förringas.

    Något att reflektera över blir naturligtvis betydelsen av Kristus = Messias. Grekiskans christos är ju en direkt översättning av hebreiskans masiah, med andra ord Jesus Messias. Jag tänker att detta ger ytterligare en dimension i vår relation till Gud som är viktig att ägna tid åt. Men vill man problematisera en smula kanske man kan fråga sig i fall något personligt, mänskligt och innerligt kan gå förlorat med ett alltför stort fokus på den kosmiske Kristus framför den mänskliga jordiske Jesus?

    Men som sagt, han är ju som bekant både sann Gud – och sann människa, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern.

    Nu blev det alldeles för långt…

    1. Hej Patrik,

      Intressant kommentar. För att vara ärlig har jag inte tänkt på att jag talar om Kristus mer än om Jesus. Men, jag tror att du har rätt i din kommentar. Det får vissa konsekvenser. Kristus lyfter fram en aspekt, Jesus en annan, och ingen bör förringas. När jag ber brukar jag använda både och, eller som i början på Jesusbönen: Herre Jesus Kristus. Jag har någon del av min tro som säger mig att vi människor gör för stor åtskiljnad mellan det jordiska och det himmelska – en sorts tanke att det himmelska är i det jordiska även om jag inte riktigt ser hur (ännu) – men samtidigt har du rätt. I treenigheten kan jag uppleva Fadern och Anden som mer närvarande än sonen, och det är något som jag tagit upp i samtal med min präst: Hur gör jag Jesus (Kristus) mer levande? Hur möter jag honom? Kan uppleva att någonting väsentligt saknas som jag vill åt – tror kanske till och med att det är just därför som jag blir så ‘upprörd’ när jag upplever det som att Jesus förringas (fast det är kanske tasktigt att säga så).

  5. Det tror jag också, Carolina, att det himmelska finns i det jordiska, att evigheten finns närvarande här och nu.
    På samma sätt upplever jag inte döden som död. De som är döda lever på något sätt kvar för en.
    Jag höll på att säga det till en god vän som hade förlorat en nära anhörig, men man får ju vara försiktig med vad man säger. Jag ville säga
    – Ett mycket stort antal av mina anhöriga och släktingar är döda nu. Men efter deras död upplevde jag inte att de var borta. Så hav tröst, de finns kvar! (Och detta har ingenting med andar att göra!)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s