13:de efter 3:faldighet: Medmänniskan

Jesus sade: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.”

Den är inte längre än så, dagens evangelietext. En uppmaning som ingen egentligen behöver predika över. Den står på egna ben. Samtidigt är invändningen som Humanistbloggen lanserar relevant – orden kan uppfattas som egocentriska. Som om mina tankar kring hur jag vill bli bemött per automatik ger mig rätt att tro att alla vill bli bemötta på samma vis. Bättre då att lite empatiskt fundera kring hur andra människor vill bli bemötta och inte bara ånga på. Det var förresten den problematiseringen prästen i min kyrka talade kring idag.

Humanistbloggen lanserar även Kants kategoriska imperativ som ett alternativ till den gyllene regeln. Den lyder: ”Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag.” Just den Kantianska tanken är något av det enda som stannat kvar efter mina år av filosofistudier, den satte sig, och jag återvänder ofta till den när jag står inför frågor om vad är rätt och vad är fel. I min ordvärld handlar den om att ställa sig frågan: ”Hur skulle världen se ut om alla gjorde som jag?”

Hade en bra dag igår på Frötuna med en grupp människor som alla var kurs eller retreatledare och den i sammanhanget unga Sara, grekiskt ortodox kristen, kursledare i mindfulness och medicinsk yoga, stannade kvar. Vid lunchpausen gav hon mig ett ortodoxt radband/armband. Hon hade det på sig, det var viktigt för henne, men hon tog det av sig och sa: Jag vill ge dig detta, kan du ha det?

Tänk om alla människor gjorde så. Vad mycket vackrare vår värld skulle bli då.

Läs mer:
Dharma Kommunikation (Saras hemsida)
Frötuna Gård (hemsida)
Söndagspredikan: Glöm den gyllene regeln (Humanistbloggen)

One comment

  1. Vilken värmande gest och vilket vackert armband!
    Ja, det är inte lätt att veta hur man ska bemöta andra, men det finns en tendens i det här samhället att vi ska undervisas i allt. Detta var mycket flagrant i skolan, där man många gånger tyckte att man skulle ha undervisning i hur man pratade med folk.
    Man får försöka öva upp någon sorts empatisk fingertoppskänsla.
    Det värsta är de som ropar på hjälp och samtidigt säger:Rör mig inte!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s