Bekännelse från en ledare för en trött och orolig kyrka

Så har då ärkebiskopen uttalat sig i frågan om kyrkans identitet. Bra, att han uttalar sig, att han skriver en text. Det har varit efterfrågat.

Ansatsen är god. Vi ska inte ta lätt på skillnader mellan olika kristna religioner och andra religioner, vi ska kunna samtala i respekt men utan att göra avkall. Bra. Men sedan mynnar texten ut i ett staplande av floskler, ord som alla kan skriva under på men som ingen kan näras av. Måste det vara så?

Det blir uppenbart att ÄB missar något väsentligt när han som SvK:s högste andlige ledare beskriver vår Kyrka som ”en etablerad, kulturdelaktig och lite trött och orolig folkkyrka” som gör avkall på mycket, men som i samma andetag avsäger sig allt ansvar från att det har blivit så. ”Det behövs brinnande människor och idébärare i vår kyrka. Alla vi som brinner för nåden genom Jesus Kristus är människor som vill peka på vår tros centrum, inte främst gränsvakter.”

ÄB ser sig inte som ansvarig för den etablerade, trötta, oroliga folkkyrkan. Han vill se sig som Vi med de som brinner. Det är problematiskt. För hade vi en ÄB som brann, som verkligen brann, då skulle vi ju inte ha en kyrka vars högste chef så enkelt avfärdar med orden ”en etablerad, kulturdelaktig och lite trött och orolig folkkyrka.” Eller?

Läs mer:
Ömsesidig självkritik viktig för knepig dialog (Kyrkans tidning)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s