Bekännelser

Slår mig när jag läser recensionerna av Nina Hagens Bekännelser hur tudelade de är. Å ena sidan är det en intressant bok, full av humor och distans, å andra sidan upplevs Hagens tro som störande. ”Punkikonen blir en fanatisk väckelsepredikant”, skriver någon. ”Många ställen i texten blir helt fanatiska i den överväldigande kärleken till Gud, Jesus”, skriver en annan. En tredje vänder sig mot inslagen av predikan i texten.

Kanske har dom rätt, jag har inte läst, men har svårt att se Nina Hagen som just ‘fanatisk’.  Mycket annat. Men inte just detta. Undrar om recensionerna kanske är ett uttryck för den där beröringsskräcken som tycks sprida sig lite varstans. Håller vi på att bli ett samhälle där religion, eller uttalad stark tro, per automatik uppfattas av icke-religiösa som så störande att det måste klassas som fanatiskt i sig?

Läs mer:
Nina Hagen (Bekännelser) GP,  Aftonbladet, Kulturen, Adlibris

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s