19:e eft. 3:faldighet: Mitt barn, dina synder är förlåtna

Kanske är det för att jag skrev en artikel i veckan om kristendomen och dess relation till kroppen, man blir kvar i det som man sysslat med, men läser dagens text helt igenom konkret. Den lame mannen vars vänner inte ger upp hoppet. Som bryter upp taket och hissar ned honom. Det första Jesus säger som svar på deras tillit är: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”

Det mest intressanta kommer dock efteråt. Att ge syndernas förlåtelse är en sak, men Jesus gör mer. ‘Stig upp’, säger han och mannen stiger upp. Så är det förvisso rätt ofta när Jesus möter människor – han förlåter, välsignar och förvandlar. Den där sista biten tappar vi ofta bort idag. Trons förvandlande kraft. Längtan efter en tro som vill något med oss, som vill, som en av mina favoritbiskopar uttryckte det en gång, framkalla oss. En dag ska vi bli lika honom, ingenting mindre än så. Det är ett löfte.

En rad från ett föredrag med Peter Halldorf dyker upp: ‘Vi firar inte mässa för att vi är kristna, vi blir kristna av att fira mässa.’ Att äta Gud, hur mycket mer intimt kroppsligt kan det bli? Och någonting förändras direkt i våra kroppar när vi tillför dem denna näring. Brukar tänka på det ibland, hur man kan se skillnaden i en människas ansikte, före och efter nattvarden. Det blir vackrare efter den.

Rör mig, gör mig, Gud.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s