2:a söndagen innan advent: Guds rike är inom oss

Snart, snart advent. Två veckor. Innan dess. Domens tid. I väntan på Domsöndagen. Bilderna utmanar. Eld och himmel. Agnar ska skiljas från vetet. Goda fiskar från dåliga. Vaksamhet och väntan. Sitter jag säkert?

Tänker mig att man måste se domedagstiden ur Guds perspektiv. Vi tror ju, trots allt, på en Gud som vill oss alla, på en frälsning som omsluter alla, på oändligt ljus till alla. Guds kärlek har ingen gräns. Allt vill den. Det är människan som begränsar. Det är jag som begränsar. Som inte vågar tro på detta stora. Som så ofta faller i samma grop som fariseerna som frågar Jesus: Var är Guds rike? Som söker svar, förklaringar, som vill bevis. Men visa oss då! Däri ligger domen. Man stupar på mållinjen. Man vill förklaringar, men Guds rike kan inte förklaras. Det vill levas. Det är redan här. ”Guds rike är inte här, eller där. Guds rike är inom er”, säger Jesus.

Guds rike är inom oss. Någonting av Gud är i oss, alltid med oss, oavsett var vi befinner oss. Jag tycker om bilden av våra kroppar som bärare av Guds rike, som andens tempel. När jag själv försökte beskriva min omvändelse var det just de orden, fast andra, som jag använde. Jag sa: ”Gud har satt bo i mig.” Ja, just så. Gud har satt bo i mig.

En kvinna, en församling, hade berörts av de orden. Jag höll i en kvinnofrukost där igår och efteråt fick jag dessa vackra blommor. Hon hade bett floristen att skapa som ett fågelbo, det syns kanske inte på bilden, men det finns ett bo därunder. Gud sätter bo i oss. Hon såg ett fågelbo i det. Vilket sorts fågelbo är jag för Gud? Hm? Där ryms mycket. En del bra, en del mindre bra. Ja, det finns saker i mig som jag borde kasta i elden, som bör få brinna i all evighet, för att de hindrar mig från att leva helt ut i den evighet som är mig möjlig, här och nu. Som skymmer sikten. Tänker mig domens dag just så. Det onda försvinner, brinner upp, och kvar finns en strålande människa. Avbild finner sin urbild. Ja, något sådant.

Kände mig som en liten fågelunge idag vid nattvardsgången, behöver näring, mat. Denna vecka, i väntan på Domsöndagen, ska jag be med orden: Döda Gud det inom mig som inte är av dig. Låt allt i mig behaga dig.

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s