Skriv under

Ulla Karlsson säger upp sin prästtjänst. Det blev ohållbart menar hon. Hennes KH kommenterar med att säga att hon sagt upp sig på egen begäran. Ja, kanske, så fick han henne ur världen. Själv tänker jag mig att de outtalade är den värsta sortens mobbare. De som mobbar öppet kan man på något vis bemöta. Hårda ord är alltid hårda. Att tysta ihjäl är en mycket mer raffinerad mobbningskonst. Det är att bete sig mot en annan som om den personen inte finns. Det är värre. Jag rös när jag läste Ullas citat. ”Framför allt har jag mötts av tystnad”, säger hon. Så, hon förväntas delta i församlingsarbetet, sitta med vid fikastunder, men ingen vill låtsas vid, ingen vill prata om det? Klart att det blir ohållbart.

Låt oss inte vara avvikande. Låt oss vara glada och glädjas – ja då får man vara med – men kommer man med någon som helst invändning så möts man i Svenska kyrkan ofta med: ”Men så är det inte.” ”Jag känner inte igen mig i det du säger.” Jag har varit där. Jag har i mindre sammanhang sagt: ”Detta är viktigt för mig. Låt oss tala om det!” och tigits ihjäl. Usch, vad synd det är.

Oavsett sakfrågan, läs detta öppna brev till Ulla. Och, läs inlägget innan om finansierade arslen. Vet inte om Sofia har rätt när hon säger att detta är anledningen till att SvK går åt helvete, det är tunga ord, men vet att den där viljan att stänga sig om sig själv, att inte våga bemöta människor som ifrågasätter är ett tecken på djup osäkerhet. Har man ingen stabil grund att stå på klarar man inte av att bemöta människor som Ulla, då så slår man reflexmässigt ifrån sig. Vad synd det är. Diskussion behövs. Och vad spännande det skulle vara med en kyrka som vågar ta den.

Läs mer:
Brev till Ulla Karlsson (Fjärde väggen)
Fina(nsierade) arslen och missade chanser (Fjärde väggen)
Aspebodapräst slutar (KT)

5 comments

  1. Samtidigt…

    Kyrkoherden har ju efter egen utsaga talat med Ulla och velat fungera som ett stöd, både individuellt och tillsammans med prästkollegiet för att diskutera hennes föreställningar, ta frågorna på allvar. Av detta känner sig Ulla motarbetad då man inte bejakar hennes, ur kristen synvinkel, avvikande åsikter, för det är de om man är präst. Hon verkar heller inte inse eller ens vilja tala om att man som prästvigd inte bara kan självförverkliga privata åsikter hur som helst och använda kyrkan som plattform för dessa (jag vet, Ulla är inte unik). Hennes kolleger har ju som jag förstått det i både artiklar och intervjuer förklarat att det inte bara går att förbise Bibelns ord och kyrkans lära, ett ansvar kyrkan och hennes präster har att förmedla människor, men även lovat Gud att följa. Att hon inte velat ha denna debatt har istället inneburit att de andra anställda känner sig utpekade. I mina ögon har Ulla efterlyst en debatt som hon sedan själv inte velat vara en del av, märkligt.

    Men som sagt, ord står mot ord och min information är som för de flesta andra hämtad från media. Jag hoppas likt SLJ skriver att Ulla i framtiden kan hitta en kristen gemenskap. Jag är dock oklar hurvida hon någonsin haft en kristen tro, förstår hon den eller har hon tappat den, behöver hon rentutav finna den?

  2. Är helt med dig i det du skriver. Gick själv igång på henne när debattartiklarna kom, var i efterhand för hård, men tänker att detta handlar om något större än Ulla och hennes KH. Det handlar om, som du skriver, en snedvridning – om präster som vill vara präster utifrån sig själva, som vill föda sina egna bekräftelsebehov, sin egen plattform. Och Ulla är inte unik. Det har du rätt i. Men, hur blev det så? Varför viger SvK så många prästkandidater som vill förverkliga sina egna idéer?

    Hur blev det så? Detta var ett gyllene tillfälle att ta den diskussionen – varför togs den inte? Ulla fick gå. Nu glömmer vi henne. Vet inte hur mycket stöd hon fick, men det jag är ute efter, och kanske SLJ, är: Var fanns biskopen? De som var ansvariga för att hon blev präst? De som bejakade hennes kallelse?

    Förstår du vad jag menar?

  3. Att tiga tillhör de typiska härskarteknikerna.
    Välkänt för många av oss, som har blivit utsatta för detta inom Svenska kyrkan.
    Ett skäl till att många inte längre anser kyrkan vara trovärdig? Folk som inte kan prata med andra, bör inte tjänstgöra i en kyrka.Ännu värre är det när det blir ett mönster, som det är på många håll.

  4. Ja, jag förstår dig Carolina, och ännu bättre nu. Det jag reagerade lite över var meningen:

    ”Att tysta ihjäl är en mycket mer raffinerad mobbningskonst. Det är att bete sig mot en annan som om den personen inte finns. Det är värre. Jag rös när jag läste Ullas citat. ”Framför allt har jag mötts av tystnad”, säger hon. Så, hon förväntas delta i församlingsarbetet, sitta med vid fikastunder, men ingen vill låtsas vid, ingen vill prata om det? Klart att det blir ohållbart”.

    Det var just detta jag menade vi inte vet något om, då ord faktiskt står mot ord här. Personligen tycker jag hennes kyrkoherde, av det lilla jag läst, uttryckt sig klokt. Nu ska jag däremot inte älta detta mer, jag håller trots allt med om det mesta du skriver, likaså mycket av innehållet i SLJ´s brev. Och om hon läser även detta – självklart älskar vi dig :-))

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s