Svenska kyrkans medlemmar

Var på Ersta i veckan för en öppen föreläsning med Jonas Bromander, chef för Svenska kyrkans analysenhet, kring Svenska kyrkans framtid och den stora medlemsundersökningen.

Föreläsningen var bra. Bromander var bra. Röster om kyrkan, som undersökningen heter, kan man se på många sätt. Men hur ska man förhålla sig till en undersökning där hälften av de som svarat säger att kyrkan aldrig haft någon större betydelse för dem, där hälften säger sig inte veta varför de är medlemmar? Ska man se dessa två fakta som uttryck för något fantastiskt – att drygt tre miljoner människor betalar sin kyrkoavgift och är medlemmar utan att veta varför tyder ju ändå på någon sorts förtroende. Oavsett, här finns en enorm potential.

Å andra sidan berättade Bromander att denna grupp är utträdesbenägna så snart de påminns om sitt medlemskap. Så ökar till exempel utträdena de år som det är kyrkoval, då människor påminns och kanske reflekterar kring sitt medlemskap. Eller så vill de bara protestera mot kyrkan politiska styre?

Vad som slog mig är att SvK inte lyckas förmedla att man är ett trossamfund, och vad det innebär. Den kopplingen syns ingenstans i undersökningen. På frågan vad kyrkan ska prioritera om ekonomin blir sämre, och det blir den, ligger förvisso diakonal verksamhet högt, som att finnas till för de utstötta i samhället, och det är bra, men samtidigt ganska svepande. Vad innebär det? Att kyrkan ska fundera kring att öppna äldreboenden? Eller, likt S:t Clara kyrka, öppna dörrarna för hemlösa och låta dem sova i kyrkan?

Vet inte hur alternativen såg ut, om han visade alla, men saknade alternativ som samtal om livets mening, andlig vägledning och bön. Längst ned på listan av vad som bör prioriteras, om medlemmarna fick bestämma, återfanns: gudstjänsten, att synas i det offentliga samtalet och miljöarbete (färre än 10% tycker det är viktigt att kyrkan ägnar sig åt sådant).

Vad ska man dra för slutsatser? Tror att Bromander hamnade rätt i slutet av sin föreläsning när han uppmanade oss lyssnare att tänka vidare kring: Vad är kyrkans vision? Varför ska man vara medlem? Varför ska man döpa sig? Varför ska vi erbjuda detta? Det måste finnas någon koppling till en tydlig vision, eller övertygelse, kärna. Vet att många inom kyrkan tycker att den övertygelsen är tydlig, och visst är Kristus tydlig, men vi måste som kyrka bli bättre på att kommunicera just det.

Förresten, dagens magplask återfann jag i en mini-KT intervju med vett-och-etikett-gurinnan Ribbing som så här i juletider uppmanar oss att inte skicka julkort med religiösa motiv om vi inte vet vilken religion mottagaren bekänner. Ja, vilket problem. Men inte, tror jag, för buddisten eller muslimen som Ribbing säger sig företräda. Skyll inte på dem. Det är någon annan som har problem med detta.

Läs mer:
Svenska kyrkans medlemmar (Verbum)

Ribbing varnar för religiösa julkort (KT)

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s