Längtar efter Luther

Nyss hemkommen från Dopfestivalens första dag och om man nu ska tala om det som föder längtan, och det ska man väl, så var det seminariet om Luther. Det är svårt att välja i ett sådant digert program och Lutherseminariet lockade mig mest för att jag gillar att lyssna till Göran Agrell. Tog hans Lutherkurs på teologin, studerade även NT under honom. Han är en fantastisk talare som väcker Luther till liv. Intressant nog var detta seminarium det som lockat allra flest – 200 anmälda.

Gick därifrån med en tanke att plocka ut ”Om en Kristen människas frihet” från bokhyllan och stötte ihop med en gammal kursare, vi läste Lutherkursen tillsammans, nu är han präst i en innerstadsförsamling, och han säger, apropå, vi ska ha en samtalsserie kring Luther i vår. Start i februari. Välkommen. Ibland samverkar saker och ting.

Lyssnade även till kontraktsprosten Jan-Olof Aggedal som talade om att dö i sitt dop. Från det rent konkreta. Ett spädbarn, på ett sjukhus, som skadades under födseln, Jan-Olof tillkallades för ett dop i sista stund och barnet dog, mitt under dopakten, till ålderdomens död. Vad kan dopet innebära när vi förbereder oss för döden? Inte helt lätta tankar, men jag valde det seminariet för att mitt eget dop blev så viktigt för mig under den tid som min mor var på hospice – då vi, jag och hon, på olika vis, förberedde oss för döden. Min berättelse om mitt dop, som blev en bok, föddes vid min mors dödsbädd. Död, födelse och dop. De hänger ihop.

Avslutade med ett panelsamtal kring ”Skilda synsätt – samma kyrka” med Åke Bonnier, Elisabeth Sandlund och Carl Dahlbäck. Ämnet brinner – En kyrka – olika synsätt – hur mycket olika kan vi tolerera? Var går gränsen? Vad får finnas i kyrkan? Det är jättesvårt. Alla tre talade väldigt klokt, och även om jag inte håller med i allt de sa blev jag bara glad över det som fördes fram. Det finns en samstämmighet i viljan att respektera olika. Kan allt detta få finnas? Kan vi tro på en Kristus som rymmer allt. Ja, låt oss. Men ändå. Är det så i vår Svenska kyrka? Hade önskat att de borrat lite djupare.

Jag gick till detta seminarium bedrövad över den senaste tiden alltmer offentliga kyrkliga bråk. Visby. Fjällkyrkan. Ulla Karlsson. Präster som på löpande band hänger ut varandra, anmälningarna till domkapitlet. Nu senast: En uppsatt forskare inom Svenska Kyrkan anklagar en prästkollega för att vara i det bruna, på Facebook, av alla platser. Var finns samtalet? Var finns respekten? Vad föranleder en kyrklig tjänare att ta debatten till Facebook? Jag vet inte vilken frustration som döljs bakom allt detta, men jag fann mig själv, efter detta seminarium, med en vilja att gå upp och skaka hand med – ja, Elisabeth Sandlund. Vi delar inte åsikter, men jag tror att det som hon efterfrågar är viktigt: En tydlig kristen identitet. Det funkar liksom inte som kyrka att sitta och låtsas att allt är Hunky-Dory, medan vi spyr vår galla på Internet.

Min egen insats var ringa, och saboterades av en trilskande mikrofon, och låt oss hämta en ny mikrofon, och minutrarna tickar. Jag behövde korta en tredjedel i realtid. Det är som det är. Men, min kyrkoherde kom till min appell, så även min doppräst. Fatta, vad fint det var – det gjorde min dag.

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s