Ser du duvan?

Jag vet att Lars Collmar är en profil, men jag har inte hört honom så ofta. För flera år sedan hade jag ett uppdrag för Böckernas Klubb som tog mig till Kammakargatan, och då brukade jag gå till Adolf Fredrik för lunch, de har lunchmässa onsdag såväl som torsdag, och ibland var det han. Minns att jag tyckte om honom, men det gick inte längre än så.

Idag gick jag dock till hans seminarium på Dopfestivalen, vackert betitlat, ”Hej Kompis, såg du duvan!” och blev så otroligt inspirerad. Omöjligt att återberätta, men där fanns en kraft och glädje, någonting i hans röst, som smittade. Minns inte vad han sa, inte orden, men det han sa slog an, och en sak minns jag. Uppmaningen att leva så som så här: En man hoppade från en skyskrapa. När han passerade andra våningen sa han till sig själv: Än så länge har det gått bra.

Än så länge har det gått bra. Jag lever. Alternativet är oerhört mycket ändligare.

När jag gick ut för att röka, ja, jag röker, så stod han där, Lars Collmar. Tillika rökare. Vi förkortar våra liv, men ändå, jag kunde inte låta bli att gå fram till honom – och orden bara kom: ”Tack! Jag vill säga till dig att jag såg massor av duvor kring dig, när du talade, de svärmade, de var så många. Jag såg dem. Det var så vackert. Du är så välsignad!.”

Det var häftigt, att få säga just så. På duvan vill jag tro.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s