52 böcker på 52 veckor: # 5: Frihetens paradox

På måndag börjar årets bokcirkel med en grupp människor av vilka jag känner en och ser fram mot det. Både att träffa nytt folk och att prata bok. Vi har läst Freedom av Jonathan Franzen.

Kan inte låta bli att googla lite recensioner. Många stora ord. En krig och fred för 2000-talet. En uppgörelse med Busheran. Ett mästerverk. Vet inte hur mycket av de där stora perspektiven vi kommer att ta i upp i vår grupp. Ja, visst är Freedom en stor episk samtidsroman, men än mer tänker jag, ett sorts pilllrigt sökande efter ett svar på frågan: ”Varför är det så jävla svårt att vara människa?” Styrkan ligger i människoskildringarna, de där arma människorna med alla sina drömmar som gick i stå, här blottlagda i all sin ynklighet och småaktighet. Tycker man om dem? Svår fråga. Franzen lyckas med något mycket värre. Man känner igen sig i dem.

Jonas Thente har en träffande mening i sin recension (DN). ”Välstånd ger frihet, men friheten blir så småningom ett fängelse i ett samhälle fullt av komplicerade paradoxer. Detta med gentrifiering är ju ett klassiskt exempel: medelklassen intar sakta en ”charmigt ruffig” och ”chict pittoresk” stadsdel och berövar den på allt som gjorde den charmig och pittoresk.”

Människan som en komplicerad paradox. Ungefär som Katz, musikern, vars framgång föder självförakt. Det som han såg upp till i sig själv, att vara the outsider, tas ifrån honom i samma stund som han hamnar högst på spellistorna. Vem är han nu? Rehab nästa. Eller Joey som i ett svagt ögonblick gifter sig med sin ungdomskärlek, bara för att efteråt inse att motivet var: Han tyckte synd om henne. Eller Patty, hon som säger: ”I’ve developed some kind of allergy to doing the sensible thing.”

Kan man annat än att älska dem?

Det sägs att en läst bok består av hälften författare och hälften läsare. Det är väl just där som en bokcirkel kan öppna upp. Har vi läst samma bok? Vilken bok skapades i dig?

Vet att min förkärlek för visst amerikanskt spelade in när jag läste Freedom. Jag bodde i USA under 1980-talet – jag älskade det – och förpassas tillbaka till min high school tid, min collegetid, första jobbtid. Jag spelade, likt Patty i boken, basket under studieåren – dom är galna i skolsport i USA. Blev nostalgisk. Mina svärföräldrar bor förresten i Georgetown, den del av Washington DC som beskrivs i boken.

Men, och detta var ju roligast av allt. Mitt första riktiga jobb, i New York City, var uselt betalt och jag fann mig själv boende i New Jersey, i Hoboken, på andra sidan floden. Vi var tre tjejer som delade ett rum plus livingroom, kök, kackerlackor och möss. Det slukade halva lönen. På kvällarna gick vi till Maxwell’s och drack Rolling Rock (billigaste ölsorten) och stirrade ut över Hudson river och Manhattans skyline. Så nära. Så långt borta. Och så i Freedom. Katz gör den omvända resan. Lämnar Manhattan och drar till Hoboken. Vad glad jag blir av höra att Maxwell’s finns kvar, så där 20 år senare.

Läs mer:
Tillbaka i högform (SvD)
Franzens Amerika i full frihet (DN)
Frihet (Adlibris)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s