52 böcker på 52 veckor #6: Alla monster måste dö

Minns de gråtande djuren, ja hur bilderna visade hur själva naturen sörjde den bortgångne ledaren Kim Jong II, och tänkte på det när jag läste Alla monster måste dö, om en gruppresa till Nordkorea. Boken är helt osannolik, men intressant rent psykologiskt som en beskrivning av hur man krampaktigt upprättar en bild av något som inte finns och hur ingenting får förstöra bilden. Som när guiden står invid en bergskedja och berättar att bergen alltid är snötäckta, vilket förvånar resenärerna som inte ser någon snö. När de påpekar det uppenbara: Där finns ingen snö, upprepar guiden, lite högre denna gång, bergen alltid är snöklädda.

Det är extremt, i boken. Men själva grejen, i sig, intresserar mig. För visst möter man rätt ofta organisationer, arbetsplatser, företag, människor som liksom den där guiden desperat försöker klamra sig fast vid en verklighet som är väldigt snäv. Det är lätt att raljera. Men, hemska tanke slår mig. När blir jag själv som den där guiden för att jag inte orkar ta itu med den verklighet som ligger framför mig?

Intressant bok att läsa. Och ser fram mot Bokcirkelgruppen nästa måndag.

Så detta med frisyerna. En och en halv centimeter i nacken och fem på hjässan anses optimalt. Långt hår sägs ha en negativ effekt på intelligensen eftersom det suger åt sig näring som dränerar hjärnan på energi.

Läs mer:
Alla monster måste dö (Adlibris)

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s