Jag trodde det var hunger vi skulle bekämpa

Vi är i fastans tid. Försoning. Smaka på det ordet. Vad vackert det är.

Har funderat över om jag ska skriva om detta som är så jobbigt för mig. Vad handlar det om? Jag vet inte, men det är jätteproblematiskt för mig att Stockholms stifts Domkapitel tar upp kollekt till Seglora Smedja på fastans första söndag.

Öppenhet, fredlighet och gemenskap – ja så beskriver Seglora smedja sig själva. Deras självbild är deras, den vill jag inte ta ifrån dem. Men jag ser något annat.

Öppenhet – Ja, Seglora skriver fint och hoppfullt om Fisksätra kyrkans invigning med den katolske biskopen, Stockholms biskop, andra religiösa företrädare, men hur kan man ta det på allvar när de bara för några veckor sedan hängde ut Marcus Birros tro som helt fel – och stämplade den föraktfullt som en tro för vita män. För att han bekänner sig till det som är den katolska kyrkan. Här fanns ingen öppenhet gentemot den världsvida kristna kyrkan. Man kastade skit mot en enskild.

Fredlighet – kanske finns den internt, kanske lever dom i fred där på Smedjan – men utåt? Jag har aldrig stött på en grupp människor som så reflexmässigt sätter stämplar och etiketter, som avfärdar de med andra synpunkter. Här finns ingen vilja till dialog, bara en tendens att göra den andre till fiende – ”vår öppenhet, vår fredlighet, vår gemenskap” vs. er ”ni konservativa teologer, mörkermän, -fobiker.” Vari ligger fredligheten i att hänga ut prästkollegor i offentligheten?

Gemenskap – tja, kanske finns den där internt – men en gemenskap får sektliknande drag om man inte kan eller vill hantera de som tycker annorlunda. Jag minns hur Segloras representant satt i teve och sade till sin prästkollega: ”Du borde konvertera!” eller: Du får inte plats! Vad är det för gemenskap? Nä, för mig måste en Kristi gemenskap vara större än så. Den får inte stöta bort.

Jag tänker på Jesus och på det löfte han bar om en försoning som omfattar alla. Alla. Rubbet. Det löftet är stort, jag vill tro på det. Jag vet inte hur Smedjan stämplar en människa som mig – jag är för kvinnliga präster, jag finner det bra att samkönade kan ingå äktenskap, jag delar mycket med dem – men jag hatar hur deras kristenhet mynnar ut i en mobbning av de som inte platsar.

Till kyrkan går jag för att jag vill älska Jesus och bli mer lik honom. Kristus är större – Han rymmer allt – även de som har andra synpunkter än mig i ämbetsfrågor eller teologi. På detta måste jag tro.

Vilken arbetsplats skulle tolerera att dess medarbetare ägnade sig åt att offentligt smutskasta varandra? Väldigt få. Att Svenska kyrkan är en sådan arbetsplats gör mig bedrövad och förtvivlad – och i detta uppfattar jag Seglora smedja som en aktiv påeldare. Låt dom hålla på, de är också del av Kristi kropp, men jag fattar verkligen inte varför jag uppmanas att stödja denna verksamhet som är så splittrande, som söndrar, som gör mig så ledsen.

Jag mailade stiftets pressavdelning för att förhöra mig om hur man motiverar en sådan kollekt. Uppskattar att en person från stiftet ringde upp mig och tog sig tid att förklara hur detta med kollektändamålen beslutas, det är Domkapitlet som avgör. Han läste även upp deras information som innehöll samma ord som ovan – vill verka i öppenhet, fredlighet och gemenskap. Jag uppskattar att han ringde upp, verkligen, men det ändrar inte min inställning i sakfrågan.

Jag sa till honom: ”Detta är så problematiskt för mig att jag vill inte gå till kyrkan på söndag. Kollekten är en viktig del av liturgin – en påminnelse om att jag sitter inte här för min egen skull – det handlar om att sträcka sig ut – men jag vill inte ge pengar till en verksamhet som förminskar, som söndrar och splittrar. Jag vill inte. Jag vill inte gå till kyrkan på söndag.” Vad nördig jag är. Men detta är viktigt för mig. Fast sedan tänkte jag om. Påmindes om ord som min doppräst en gång sade till mig, han sa: ”Carolina, låt inte det som du uppfattar som kyrkans dumhet bli ett hinder för din relation till Kristus.”

Jag ska gå till kyrkan på söndag. Men jag vägrar att stödja Seglora Smedja som i mina ögon förminskar det som är Kristus. Och jag vill bekämpa hunger. Jag ger min kollekt denna vecka till SOS-Barnbyar. Plusgiro: 90 02 29-6. Bankgiro: 900-2031, SMS donation (50 kronor) Sms’a ”SOS50” till 72930.

Läs mer:
Kollektiv kollekt till Seglora smedja ifrågasatt ( Kyrkans tidning)
Värna det mänskliga allas vårt ansvar (Seglora smedja)
Kritik mot kollekt till Seglora Smedja (Dagen)

28 comments

  1. Jag förstår verkligen din frustration, vi är många som delar den. Även jag kommer också självklart gå till kyrkan på söndag med familjen, men vare sig vi eller andra jag känner kommer ge någon kollekt just då. SOS-barnbyar var ett bra tips. Att ta sig ett par mil söderut bortom stiftgränsen och fira mässa hade kännts bättre, men det är ju inte alltid det går att lösa det så.

    1. Tack! Fast risken finns ju – och den funderade jag kring – att man blir del av något man egentligen inte tycker om, i.e. jag blir bara ytterligare en av de där gnällspikarna som gnäller på kyrkan (som jag då faktiskt tycker så mycket om!)

  2. Jag går i kyrkan nu på söndag för att möta Gud, för att vila min själ -inte för att positionera mig politiskt – istället för att lägga pengar i kollekten sätter jag in extra pengar till mitt fadderbarn i Mali

    Sen ser jag fram emot konferensen på THS om Religionskritikens bakgator 16 april som Seglora är med och arrangerar…

  3. PS, Carolina ang. din kommentar att bli en gnällspik. Om man inte vågar stå upp och problematisera det man tror på så skulle alla vara tysta. Det viktiga är att redovisa sina grunder och har vågat tänka efter…. Jag gillar ditt mod!

  4. Mycket bra skrivet! ALLA religioner bjuder på öppenhet, fredlighet och gemenskap – så länge du delar deras tro. Gör du inte det är du inte en del av dem. Då är du ”de andra”. Och det är ju det som är själva poängen med religioner: att skilja sig från mängden, att bli bespottad för sin tros skull eftersom det stärker uppfattningen om att de har rätt, att skydda sin tro med alla medel. Kanske är vi, i Sverige i alla fall, på väg att urvattna Svenska kyrkan med mer humana tankegångar dvs mindre ”religion” men vi är inte där än.

      1. Jag tror att vi försöker göra om religionen till något den inte är och aldrig har varit. Vi accepterar den inte som den är – ett tolkat regelverk – därav frustrationer så klart. Vi stångas med en jätteinstitution och dem själva har förstått att de måste lyssna och förändras, annars kommer kyrkor att byggas om till parkeringsplatser. Allt håller på att förändras, och jag vet inte åt vilket håll eller om det ens är till det bättre eller lika illa.

        I dagens 2012 tror jag att det är sunt att antingen skrämmas av människor i rock som predikar fler frågetecken eller göra som du, ifrågasätta och vilja förändra – i det sunda förnuftets tecken.

      2. Tack för dina ord, eller hur du tolkat mig. Jag hamnar just där. Även de inom kyrkan som ser sig som öppna byter egentligen bara fiende – det finns alltid en andre – och så slutar det med grupperingar som håller på sitt. Det blir en återvändsgränd. Jag har någon sorts förhoppning om att religionen ändå borde kunna vara annorlunda, men tänker på Nietsche som en gång sade: Den siste kristne dog på korset.

  5. Mycket bra skrivet Carolina! Du har naturligtvis rätt i alla delar. Mycket sorgligt att kristenheten ska delas upp i än mindre och än mer stridande fraktioner hela tiden. Det är ett stort tecken på mognad från din sida att ändå gå till kyrkan och ett tecken på personlig omognad att Helle Klein beter sig som en treåring när hon blir ifrågasatt det allra minsta , fast hon själv sågar sina meningsmotståndare jäms med fotknölarna dagligen.

    1. Jag brukade tycka att Smedjan var helt ok – en röst – men senaste året känns det som om de positionerat sig och polariserar, och bidrar till den kyrkostridighet som är så sorgesam att bevittna. Jag undrar varför Stockholms Domkapitel väljer att ta upp kollekt till dem – som är så omstridda – och dagen känns så illa vald – första söndagen i fastan. Tydligen får olika grupper ansöka om stiftskollekt – man undrar vilka som valdes bort.

  6. Bibeln kan absolut vara ett bra riktsnöre till andlighet. Men riktlinjer är aldrig regler, och bibeln är full av motsägelser. Det är väl därför det finns så många tolkningar av den. Men som livet är så kan man välja vilken balansgång som ger en framfart. Att plocka russinen är ingen garant för att man kan ducka lidandet. ”Giv en människa energi och lidelse, och hon har allt.” Sören Kirkegaard. 🙂

    1. Bra citat av Kirkegaard. Ser något positivt i Bibelns motsägelser, att den rymmer så många tolkningar är ett värn mot fundamentalism, det problematiska är väl när vi arma människor gör vår egen tolkning till den enda rätta.

      1. Bibeln är ju fin i mycket, men traditioner sedan årtusenden ändras inte på en kvart. Därför är det viktigt att ha distans, tror jag, och hitta sin egen balans utan att för den skull tappa sin andlighet. Får den näring mår man ju bra! Ett rörligt intellekt är klokt att ha. 🙂

  7. Instämmer. Du skriver så nyanserat och klokt. Blir upplyft av ditt inlägg och jag skriver av orden du fick av prästen: att inte låta det man uppfattar som kyrkans dumhet hindra den egna relationen till Kristus. Tack för att du delade med dig av de orden, jag behöver dem.

  8. Bra, fint i tonen, uppbyggligt , ödmjukt! Mera sådant behöver vi i Svenska kyrkan. Kristendom är inte bara en livsåskådning utan framför allt ett sätt att leva. Att vara kristen är att vandra på Vägen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s