Andliga sammanhang: Vilka stängs ute?

En intressant sidoeffekt av min bok är att jag blir inbjuden till kyrkliga sammanhang som inte är mitt eget. Idag firade jag mässa i Immanuelskyrkan och var inbjuden att vara ‘hemlig gäst’ vid kaffet. Det blev ett samtal kring att komma till tro, kring att bevara sin tro. Hur får man den att växa?

Kan känna tacksamhet över det jag får vara i – det är lite spridda skyar – men det vidgar att se annat, utmanar mitt sätt att tänka. Det har hänt att människor ställt sig frågande till några av mina sammanhang. Det kan handla om en vilja att påtala risken att förknippas med något som man inte själv står för – det välkända guilt by association – eller att man borde ta strid.

På bokmässan undrade Världen Idag om jag kunde vara med på en grej i deras monter, och ja, jag tackade ja. Betyder det att jag skriver under på allt vad deras ledarskribenter skriver? Tänker människor så? En gång när jag skulle föreläsa i en pingstförsamling utbrast en människa i min närhet: Men dom är ju homofoba! Hur kan du åka dit? Nu var det inte sexuell läggning jag skulle tala om, utan om min tros väg, och jag gjorde det. Det blev en bra kväll. Borde jag ha stannat hemma?

Så här tänker jag: I detta som är min Gud, min tro, handlar det inte främst om att strida mot det som är annorlunda, det handlar om att strida för det som är oss lika. Minsta gemensamma nämnare räcker, finns Kristus, så finns en grogrund. Att stöta bort är att döda.

Kanske är jag feg. Konflikträdd. Men undrar vad det är som får människor att genast klistra etiketter. Måste ett sammanhang utesluta ett annat? Är Kristus inte större än så? Jag vill något mer än mitt sammanhang, jag vill, likt Jesus, spränga sammanhang, se bortom. Träffade en person ikväll som är involverad i queer-mässorna i St Jakobs kyrka och blev nyfiken, jag ska gå dit nästa gång. På samma vis blev jag nyfiken på Missionsprovinsen givet den senaste veckans skriverier – googlade och fann St Sigfrids kyrka precis i min närhet här i Hägersten – jag ska gå dit, mest för att jag är nyfiken på att se vad det är i denna verksamhet som är så fel för Svenska kyrkan att präster med anknytning till denna avkragas.

De förkastade intresserar mig mer än de som ser sig nödgade att försvara sitt innanförskap. Gillar förresten Missionsprovinsens hemsida. Meningen som möter en: Är du andligt hemlös? talar djupare till mig än den som möter mig på Svenska kyrkan: Medlemskap som ger ränta.

Läs mer:
Svenska kyrkan sparkar ut missionsprovinspräst
(Dagen)

Sexofredande präst fick stanna (Dagen)

8 comments

  1. Det är det här som är så spännande med dig. Du försöker verkligen bejaka det mänskliga och söka förståelse, och i djupare mening kanske försoning (?). Du nämnde St Jakob. Tänk att det var just där Göran Beijer (MP) verkade i det som ibland brukade kallas Stockholms sista riktiga högkyrklighet. Delar av den äldre, i princip utfrusna, gudstjänstfirande församlingen sökte sig sedan vidare till St Sigfrid efter allt som hände på 90-talet. Även om det är historia nu, men tänk så annorlunda det blivit. Jag tycker det är en djupt kristen hållning av dig att både söka våra rötter, men även acceptans, gemenskap – och att vara ekumeniskt sinnad. Detta ligger i mina ögon också i linje med delar av Luthers teologi (back to the roots!). Att blicka framåt gör man genom att också söka sig bakåt.

  2. Tack för dina ord. Jag saknar mycket av förhistoria om kyrkan. Vad hände på 90-talet? Missade helt debatten kring det som ledde fram till skilsmässan kyrka-stat. Var totalt ointresserad då. Det kanske har varit en fördel: När jag kom till kyrkan var jag som ett oskrivet blad. Jag hade noll kunskap om, och därmed inga fördomar om Pingstförsamlingar, Världen Idag, Berget, jag försökte, och försöker, finna det som bejakar det som tycks vilja Gud i mig. I det har jag ofta funnit resonans i det ‘högkyrkliga’ om man nu vill använda sådana ord – vördnaden för det heliga tycks mig viktig på ett sätt som jag inte så ofta inom Svenska kyrkan möter. När man sedan som jag skriver om sin tro och slungas ut i kyrkan på ett annat sätt, hamnar man i andra diskussioner. Men ja, jag finner det märkligt att människor som verkar inom kyrkan ifrågasätter att man åker till Berget – till exempel – som tycker att man ska stanna hemma av solidaritet med prästvigda kvinnor. Låt oss lägga våra åsikter åsido och se om vi kan mötas i Kristus, eller något sådant, vill jag säga.

    1. Att vilja Gud i mig – ja, att människan är som ett Guds redskap, om hon (vågar) säga Ja! – Att låta sig vara det Guds redskap som man redan är men som man kanske har svårt att överlåta sig till, eller något sådant.

  3. Hej,

    Jag ramlade in på din läsvärda blogg idag och såg detta inlägg. Eftersom jag är aktiv i den gudstjänstgemenskap (S:t Stefanus koinonia) som du nämner firar gudstjänst i S:t Sigfrids kyrka undrar jag om det blivit av att du gått dit och vad du i så fall tyckte? Det är alltid intressant med feedback från besökare som inte tillhör de som kommer varje söndag.

    Förresten gillar jag det du skriver om hemsidorna. Jag undrar om du inte träffar kärnan av det som inte fungerar bra inom Svenska Kyrkan: man verkar skämmas för tron.

    1. Hej Per Börje,

      Tack för din kommentar. Jag hade i våras en period då jag rätt aktivt sökte runt – men var aldrig hos er. Du påminde mig om något. Är lite intresserad av den nya församling som ska ledas av Mats Furemalm (Nordisk Katolska Kyrkan) och som startar sitt regelbundna Gudstjänstliv nu i augusti. Mest av allt tror jag att jag saknar, eller lockas av, det liturgiska – att det får vara högtidligt och vördnadsfullt. Vet inte, det är inte helt enkelt.

      1. Hej igen,

        Då kan jag verkligen rekommendera ett besök på en av våra gudstjänster. Vi har i St Stefanus en uttalat högkyrklig, jag föredrar kanske uttrycket allmänkyrklig (dvs katolsk), gudstjänstordning och liturgi. Jag tror och hoppas därför att du skulle uppskatta ett besök mycket! Själv klev jag in som tillfällig besökare för något år sedan och blev fast.

        Vi firar högmässa varje söndag och kyrklig helgdag klockan 11.00 i St Sigfrid. Hoppas att vi ses där. Du kan hitta mer information på vår hemsida http://www.stefanuskoinonia.org

        Hälsningar
        Per

      2. Har varit inne och smygtittat på er hemsida. Jag har väl också dragningar åt det som kallas högkyrklig liturgi, men samtidigt blir man ju bara så trött på alla de där epiteten. Allmänkyrklig är bra. Ska gå in på hemsidan igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s