Stor stilla måndag: Varför gör ni henne ledsen?

Måndagsmässan invid Odenplan blev till passionsandakt idag. Mycket läsning, varvat med psalmsång. En kort reflektion. Texterna handlade bland annat om kvinnan med nardusolja som smörjer Jesus och som i det anklagas för slösaktighet av lärjungarna men som Jesus tar i försvar: Varför gör ni henne ledsen? frågar han, sedan talar han om hur kvinnan förbereder honom för hans begravning, för hans död. Den sista smörjelsen. Jag tror inte att kvinnan tänkt så långt, läser hennes olje-offer mer som ett uttryck för en okuvlig kärlek som vill uttryck. Hon har sett någonting som hon älskar, hon vill visa sin kärlek. Vad modig hon är! Varför gör ni henne ledsen? Det finns en omtänksamhet i de Jesusorden som går rakt in i mig.

Efter Jesus utläggning försvinner Judas. Han berörs inte av kärleken, kanske stör den honom. De där 30 slantarna väger tyngre, i alla fall just då.

Vi bär nog alla inom oss stråk både av kvinnan med oljan och av Judas, den som vill älska och den som vill förgöra. Ibland kan de två utkämpa stora krig inom oss. Vi slungas mellan hopp – en vilja att tro på kärleken – och förtvivlan – det finns ingen kärlek värd att kämpa för.

Ja, han hyllades som en kung, men vad snabbt de försvann, de där människorna som hyllade. Varför gav de upp så snart det blev jobbigt? Vad skulle jag själv ha gjort? Antagligen förnekat, som alla andra. Finner tröst i att Jesus, när slutet närmar sig, trots allt ber om Guds förlåtelse, ty de vet inte vad de gör. Den bilden: Av en Gud som tror på människan även när människan inte förmå tro på sin Gud är en av påskens mest trösterika bilder.

6 comments

  1. Varför gör ni henne ledsen? håller med om att det är ett jesusord som går rakt in i hjärtat. Kunde lika gärna sagts på en skolgård. Men jag tänker att Judas också blir ledsen. Ledsen och bedrövad när han inser att Jesus tar parti för en annan, en utomstående. Ledsen när han inser att han har placerat sig själv utanför. Jag känner mycket för Judas. Poor poor Judas, som de sjunger i ”Jesus christ”.

    1. Ja, och det är väl det som är de bibliska berättelsernas styrka – att man kan skifta perspektivet så där och se något nytt varje gång man läser dem. Och ja, Judas spelade ju sin roll, och den var inte speciellt rolig.

      1. Jag läser Peter Halldorfs Heligt år detta kyrkoår – och han skriver, apropå Judas, ”Här finns ett allvar som kyrkan inte har tillåtelse att undanhålla oss: det är möjligt att förkasta den nåd man en gång tagit emot. Om vi säljer Jesus för det som finns i världen, vad kroppen begär, vad ögonen åtrår, vad högfärden skryter med, kommer Gud inte att hindra oss. Vår frihet är en frihet att även handla förfärande fel.”

        Inga ytterligare kommentarer.

  2. Billing skrev i psalm 272 vers 10,
    O Jesus, den frid som vi alla/begära, blott finnes hos dig.
    I mörker vi famla och falla,/så snart du ej lyser vår stig.
    Min tro är en flämtande gnista,/din segrade än i det sista.
    O Herre, så tro du för mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s