Vem ska trösta Knyttet?

Har ägnat dagen åt att försöka skriva en text om tröst och sorg. Om att trösta och att bli tröstad. Kom på en sak. Kanske är det en åldersgrej – ofrånkomligt – men mitt minne har ändrat karaktär. Jag brukade ha ett nästan fotografiskt minne – inför en tenta kunde jag rita upp flowcharts över materialet – gärna med lite pilar och cirklar och när jag satt där med frågorna kunde jag blunda och liksom bläddra fram rätt sida och se vad som stod där. Och skriva av. Jag hade lätt att minnas kanske inte allt jag läst men i alla fall att jag läst och var det stod. Bara att bläddra fram.

Så är det inte längre. Försökte finna inspiration idag och ställde mig framför bokhyllan. Arne Naess? Buber? Tillich? Bibeln? Koranen? Frankl? Någon i all denna kurslitteratur som jag samlat på mig genom åren måste väl ha skrivit om människans behov av tröst? Stod där och blundade och sökte inspiration.

Vad kom till mig? Ja, något helt annat. Tove Jansson. Peter Lundblads röst när han sjunger i den tonsatta versionen: ”Vem ska trösta Knyttet med att säga sanningen, om du bara springer undan får du ingen vän.” (Har inte kollat dessa textrader, kanske minns jag även de helt fel, hemska tanke, men har nynnat dem just så hela dagen.)

Vad rätt det blev, ändå. Knyttet fick mig att tänka på hur svårt det är att närma sig människor i sorg. Vad ska man säga? Oron att ens ord inte ska räcka, ska eka tomt, jag har ingenting att komma med som kan lindra denna bottenlösa sorg, kan leda till att man ingenting gör, trots att man någonstans vill. Man springer undan. Omvänt, i min egen sorg, säger jag sanningen om det som gör mig ledsen? Låter jag människor förstå när jag är ledsen, eller gömmer jag min sorg, och låtsas som om allt är ok? Vi lever ju i en tid som hellre framhäver de lyckosamma än de ledsamma.

Dagens bästa mening: Tålamod är tröstarens bästa vän. Att trösta handlar inte om att göra, det handlar om att vara. Att finnas till, att lyssna, att vara, att inte springa undan.

One comment

  1. Ja, var kommer allvaret in? I Facebook som vi gärna använder är det ljusa saker och skojfriska kommentarer. Det finns förstås de som bloggar om sjukdomar. Men att blanda uttryck för glädje och sorg i vardagen vore naturligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s