Känner inte igen mig i DN Debatts bild av troende

”Övergreppen på barn i religionsfrihetens namn måste stoppas” är en sådan där rubrik som alla kan stämma in i – övergrepp på barn ska bekämpas. Margo Ingvardsson skriver utifrån Boråsfallet där ett barn utsatts för en andeutdrivningsritual och där samtliga åtalade friades. Jag har inte tillräckligt mycket kunskap om just det fallet men det hon skriver låter logiskt. ”Ingen kan få kräva att göra vad som helst i religionsfrihetens namn.” Nä, självklart inte.

Men sedan börjar det svaja lite när hon utifrån det som skedde i Borås går vidare och säger: ”Barn upp till 12 år bör ‘fridlysas’ från religiös utövning i såväl samfund som skolor.” Vad menar hon där? Betyder det att barn under 12 inte bör döpas, eller vara med i kyrkans Söndagsskola, eller sjunga i barnkör?

På ett annat ställe beskriver hon hur vuxna i sin trosutövning utför handlingar som ”övriga samhället finner märkliga och skrämmande” – och så buntar hon ihop tungomålstal, falla ned på golvet i spasmer, spritorgier (?), sexuella handlingar och vidskepliga ritualer. Självklart ska barn skyddas från spritorgier och sexuella handlingar – det finns reglerat i lag – men vidskepliga ritualer som samhället finner märkliga – vad är det? Nattvarden?

Ville bara säga att jag sällan känner igen mig i den bild av troende som förmedlas på DN:s debattsidor. Och, finns det inte inom alla organisationer – religiösa samfund, idrottsklubbar, ungdomsgårdar, politiska föreningar – människor som utnyttjar sin ställning. Vad ska vi göra med idrottsklubbar när det uppdagas att en tränare utnyttjat ett barn? Fridlysa barn från fotbollsträningen?

Läs mer:
Övergreppen på barn i religonsfrihetens namn måste stoppas (DN)

12 comments

  1. Jag hade nog missat debattartikeln av Margo Ingvardsson om inte fått tipset här. Ingvardsson har sin bakgrund i V och är säkert influerad av erfarenheterna i Sovjetunionen.

    Så här skriver Kallistos Ware i boken ”Den ortodoxa kyrkan” om situationen i Sovjetunionen: Biskopar och präster kunde inte ägna sig åt välgörenhet eller socialt arbete. Besök av sjuka belades med stränga reastriktioner. Själavård i fängelser, sjukhus och psykiatriska kliniker var omöjlig. Församlingspräster kunde inte organisera någon ungdomsverksamhet eller studiecirklar. De kunde inte bedriva katekesundervisning eller hålla söndagsskola för
    barn.”

    Undras om Unga Örnar får bedriva barnverksamhet. Där finns mycket av påverkan. fråga mig. Jag vet. Jag var under en tid ordförande för både lokalkretsen i Västerås och distriktet.

    Dumheter måste bekämpas! Tack för inlägget!

  2. Håller med Leo, dumheter måste bekämpas. Det är att bryta mot FN:s barnkonvention att undanhålla barn deras rätt till religion. Varje förälder har dessutom rätt att uppfostra sitt barn efter sina värderingar. Även när dessa värderingar inte stämmer överens med vissa partiers.

    1. Föräldrar kan väl inte undvika att fostra sina barn efter sina värderingar – vilka skulle annars gälla? Så, alla barn formas av de hem de växer upp i – oavsett om hemmet genomsyras av religion eller politisk ideologi. Att just det religiösa utmålas som något hemskt känns mest okunnigt, eller?

  3. Jag tror inte, men jag kan kanske ha fel, att det är fråga om okunnighet. Ingvardssons inser fuller väl, att det hon tar som utgångspunkt för sina förslag inte, praktiseras inom den breda kristenheten. Vi vet också att psykisk och fysisk misshandel av barn förekommer i många sociala sammanhang, sekulära såväl som religiösa.
    Ingvardsson vädrar sin ilska mot religioner helt medvetet. Det är min fasta övertygelse. Jag har även befunnit mig i samma kretsar som Ingvardsson i många år. Där citerades ofta Lenins förvrängning av ett Marxcitat. Lenin hävdade att religionen var ett opium för folket. Följden av den förvrängningen blev att man ansåg, att inte kunde partiet låta knarklangarna verka ostört. Därför hård repression!

    1. Självklart har du rätt. Och hon har väl rätt till sin ilska. Men, frågan som då kvarstår inom mig är: Varför publicerar DN så ofta artiklar som beskriver troende på ett sätt som känns, tja, okunnigt. Jag har sagt det förr, men tror att jag ska maila deras ledarredaktör och höra vad han säger om den saken.

  4. Det ska bli intressant att ta del av svaret. Jag för min del, misstänksam som jag är, tror att DN har en relgionsfientlig agenda, men låter enskilda skribenter stå för ståndpunkterna.

    1. Funderar på att skriva en artikel om det – religion i dagspress – hur det sett ut, ser ut idag – och höra om jag kan intervjua dem. Man får se om det blir av men postar resultatet om det blir något.

  5. Djävulsutdrivningar och andeutdrivningar på barn kan man verkligen ifrågasätta. Även de som skett (sker?) på Livets Ord. Jag har inte läst Johan Heltnes ”Det finns ingenting att vara rädd för”, bara läst om och pratat med folk som läst den men absolut att sånt kan bli till direkta övergrepp, mentala övergrepp.

    Ni verkar eniga här om att Ingvardsson mest verkar utnyttja extremfall för att slå på religion i allmänhet. Det håller jag väl med om. Samtidigt tycker jag att det ibland bildas oheliga allianser mellan troende av olika schatteringar i religionsfrihetens namn, där man blundar för klart ohälsosam religiös praktik för att inte själv bli ifrågasatt. Teoretiskt tycker jag att en lag som förbjuder andeutdrivning på minderåriga vore ganska rimligt, ungefär som vi tillåter vuxna att använda alternativmedicinska metoder på sig själva men inte på sina barn. De fall som nått pressen har om jag förstått rätt mest varit afrikanska familjer som trott att ett barn varit besatt och både behandlat det grymt och utfört någon typ av andeutdrivning. Sättet att nå dem är knappast att förbjuda religion i det offentliga samhället. Jag och Alma-Lena enade oss nyligen om att det moderna katolska stiftets officiella exorcist säkerligen mest är till för att slussa folk in i sjukvården. Först ska det ju numera uteslutas andra skäl till symtomen än andebesättning och sådana lyckas man tydligen hitta… pragmatiskt och smart. Om familjerna ifråga är katoliker (möjligt men alls inte säkert) är bästa insatsen troligen att Katolska kyrkan själva sprider information om sin exorcist bland de grupper av sina medlemmar där de här traditionerna/föreställningarna finns.

    Ska vi diskutera religionsfrihet och barn bör vi IMHO i första hand diskutera religiösa friskolor utifrån frågeställningen ”hur stora ingrepp måste vi göra i religiösfriheten för att skydda barn mot de värsta avarterna och åtminstone ge dem kontakt med samhället utanför i skolan”. Jag tänker som du kanske förstår på Laboraskolan https://rebellaundrar.wordpress.com/2015/02/02/och-varfor-fick-plymouthbroderna-ens-oppna-sin-skola/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s