Detta var väl ingen högmässa, eller?

I predikoturen, på affischer, på hemsidan, utlyste församlingen högmässa i söndags. Jag blev påmind om det på Facebook bara någon timme innan utsatt tid. Högmässa. Vad nördig jag är. Jag älskar min högmässa. Jag gick dit.

När jag kom till kyrkan hade ordet ”Högmässa” bytts ut mot orden ”Gudstjänst den 4:e Söndagen i Påsktiden” och temat ändrats från ”Vägen till livet” till ”Låt oss fira livet.” Redan där kände jag lätt oro – ska jag vara kvar – snälla kyrka ta inte ifrån mig det som är viktigt – och hade det inte varit för att jag ansvarade för kyrkkaffet så hade jag gått annorstädes. Jag borde ha gått annorstädes.

Detta gör mig beklämd: Istället för Syndabekännelse: ”Tillsammans med Gud” – en hemsnickrad omvänd syndabekännelse som var riktigt pinsam, så pinsam att jag väljer att inte återge den. Istället för lovsång, Gloria, vi sjunger: ”Dansa med mig, dansa med mig, dansa min Gud, dansa med mig.”

Så, låt oss slopa GT, epistel. Låt oss slopa predikan, låt oss slopa Kristus. Låt en ‘vanlig människa’ komma till tals som frågar: ”Kyrkan förknippar jag med att vara en plats som framställer människan som syndig, Och en präst som säger: ”Jag vill gärna att ni lyssnar på vad jag har att säga idag,” som vore vi dagisbarn, ”men vi gjorde syndabekännelsen tvärtom idag.”

Sedan sjöng Nanne Grönwall Bro över mörka vatten men vi fick inte sjunga O Guds lamm. Det momentet rationaliserades bort, och kanske funkar det för kyrkan men, nä, det funkar inte för mig. Jag noterade att rätt många av oss bänknötare gav upp. Många gick i förtid.

Hur fick vi en kyrka som tyckte det var viktigare att lyfta fram Nanne (som förvandlar oss kyrkobesökare till åskådare) än oss – vi som faktiskt ville sjunga O Guds lamm? Vad fel det blev. Och varför utannonsera en högmässa när det inte är det som man erbjuder?

Läs mer:
Olika slags Gudstjänster

19 kommentarer

  1. Hej Carolina!
    I samma kyrka,gick jag till annonserad högmässa för några veckor sedan. Det var det inte, skylt utanför kyrkan angav temagudstjänst, med en grupp hörselskadade som ”åskådliggjorde” Evangeliet. Jag gick ändå in eftersom jag gått dit. Dock urartade också denna gudstjänst på liknande sätt som du beskriver,så jag gick efter ungefär 20 min.
    Kanske behöver vi starta en rörelse för ”Rör inte min högmässa”, gärna temamässor men tydligt annonserade och inte istället för högmässa.
    Pax et bonum! /Marie

    1. Jag har inget emot att det är olika Gudstjänster – men skulle önska att högmässan fick vara just det – och i de fall som den inte är det bör man annonsera för temagudstjänst och inte högmässa. Det borde väl inte vara så svårt?

  2. Jag arbetar ganska mycket med temagudstjänster och känner att man där ofta hittar utrymme för att uttrycka tron på ett annat sätt än det vanliga, visa att Gud inte finns bara ”i det kyrkliga” så att säga. Vi har haft temagudstjänst om gamla väggbonader, temagudstjänst kring Dorés bibelbilder, temagudstjänst med texter av Astrid Lindgren och mycket annat. I samtliga dessa gudstjänster är vi i högsta grad seriösa och vänder oss till vuxna tänkande personer. Jag tycker alltså att en genomtänkt och väl genomförd temagudstjänst kan vara i högsta grad givande, och rentav skapa nya perspektiv på den egna tron. Med detta sagt är det självklart att den som kommer för att få en högmässa ska få just en högmässa. Omvänt är det ju lika självklart att den som kommer för att fira familjegudstjänst inte ska hamna i en högmässa. Överraskningar är inte alltid av godo:-) För övrigt älskar även jag högmässor, och den ena gudstjänstformen får inte utesluta den andra. Mångfalden av gudstjänstformer är tilltalande.

    1. Hej Kjell,

      Jag har inget emot temagudstjänster – och tror som du att det finns en poäng i att det finns en mångfald av Gudstjänster. Men, har man utlyst till Högmässa – och så pass sent som två timmar innan utsatt tid upprepar detta på Facebook – så bör man hålla sig till det, just för att det är en skillnad mellan de två och att man bör ha förståelse för det.

  3. Varje högmässa, väl genomtänkt och rätt förberedd är en temamässa och något ytterligare behöver normalt inte hittas på. Den har sin särskilda plats i kyrkoåret, texterna är valda att påminna om ett perspektvi på tron, kollektbön, prefation, nattvardsbön och bön efter kommunionen är utformade efter det. Predikan är i bästa fall ”tematisk” och inte löst prat. I kyrkans förbön finns mycket utrymme för aktuella angelägenheter. Om psalmerna är omsorgsfullt valda går deltagaren hem med ett budskap brinnande i hjärtat. I bästa fall har ett bepövat introitus sjungits och en psaltarpsalm med omkväde. Färgskalan skiftarliksom tonen i mässångerna. Den som vill få tron speglad i en flerfald av infallsvinklar behöver inte gå tomsint från en svenskkyrlig högmässa för så vitt inte prästen med medhjälpare hittat på annat än det den skall handla om: Gud

  4. Självklart är på sätt och vis varje gudstjänst en temagudstjänst, och vårt kyrkoår och vår tradition rymmer rikliga möjligheter till variation. Ändå tycker jag att vi måste använda oss av olika former för gudstjänst, och -som sagt- att det ena inte utesluter det andra. När jag har haft temagudstjänster och folk kommer fram efteråt och förklarar att vi just firat en av de bästa gudstjänster de varit med om så styrks jag i den övertygelsen. Men jag framhärdar också envist i mitt försvar av högmässan när man från olika håll hävdar att den är otidsenlig, tråkig och på utdöende.

    1. Ibland tänker jag att Högmässan är på utdöende just för att kyrkan tar död på den. Man tror inte på den, inte på riktigt. Inför varje temamässa ägnas massor med tid på att engagera människor, hitta på nytt, kanske fixa någon kändis som i det fall jag hamnade på. Tänk om den tiden ägnades åt – som Björn säger – omsorgsfullt välja psalmer, gå ned sig i veckans texter – skulle det vara annorlunda då? Jag vet inte. Men funderar på det. Detta sagt, mitt inlägg handlade mer om att man inte ska utannonsera en Högmässa om det inte är det som man erbjuder.

  5. Finns det någon som inte känner rysningar gå genom kroppen när uttråkade församlingsmedarbetare är allt för kreativa med de liturgiska formerna. Varför gör de detta mot oss? Hur man med allt vad pastorala utbildningar heter kan ha missat basal förståelse för liturgin går över mig. Om man vill leka och tramsa, vad sägs om professionen församlingspedagog, och vad sägs om ett annat tillfälle än under högmässotid. Om man vill missionera, nå nya människor och locka dem till kyrkan, vad sägs om andra tillfällen än då Guds folk träffas för att fira sakramenten. Man får en känsla av att det andliga livet är torrt som fnöske.

  6. ”hemsnickrad omvänd syndabekännelse” ..låter riktigt läskigt

    Tycker för övrigt att en enkel gudstjänst med överlåtelsebön, textläsningar, trosbekännelse och en ordentlig förbön kan räcka för att göra själen glad..

    1. De mässor jag gillar bäst är just det du beskriver och jag går ofta i lunchmässor just av den anledningen. Överlåtelsebön, testläsning, trosbekännelse gör att själen sjunger!

  7. Detta är så bra skrivet, och det är viktigt att vi som tror att högmässan har något att ge talar om det. En temamässa må vara hur bra som helst, men den har ändå mer av performance över sig än den självbärande högmässan. Ju mer påhitt, desto mindre kan församlingen vara delaktig på djupet.

    1. Björn,

      Tack för din kommentar. Det känns bra att inte vara ensam i det som man är – ibland känner jag mig bara gnällig. Ja, en temamässa blir ofta som ett skådespel. Speciellt om man drar in kändisar i det.

  8. Ujujuj när jag läser detta är jag att jag gått ur Svenska kyrkan. Brrr, de enklaste bönemötena kan oftast vara det bästa! Utan liturgi och annat tjafs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s