Uppståndelsens hunger: Ge mig mat, tro på mig!

Har ägnat dagen åt bibelkrönikor för en kyrkoårsantologi. Det är en uppdaterad version av en bok som kom ut förra året. Reklam här. Då hade jag lite glömda söndagar, förutom Marie Bebådelsedag. I år är det annorlunda. Jag fick bland annat Juldagen, Annandag påsk.

Vad säger man om dessa dagar som inte redan sagts? Försöker läsa texterna rakt av, som om de vore nya, vad viskar de till mig? Juldagen fick jag till. Annandag påsk är svår. Texten den om hur Kristus kommer till de sörjande lärjungarna, han visar dem sina sår, han säger till dem: ”Känn på mig”, men de kan ännu icke tro, så för att övervinna deras sista tvivel ber han om något att äta. Den uppståndne äter en bit stekt fisk. Han är i kropp.

Den Uppståndne äter en bit stekt fisk? Fastnade i det. Där finns någonting. Googlade på ‘varför äter den uppståndne?’ ‘Är den uppståndne hungrig?’ och är väl inte helt nöjd med resultaten. Ja, man kan läsa denna text som en text om en Gud som vill vara med oss i vår vardag, som äter med oss vid vårt bord. Ja, man kan läsa denna text som en text om en Gud som gör sitt yttersta för att vi ska tro. Tack Gud!, men på vad vill denna text få oss att tro? Och tror vi så? Vad tror ni?

Jag gör det inte. Gud, hjälp mig i min tro!

10 comments

  1. Jag tror att han åt den där fisken för att visa att han var kroppslig och uppstånden på riktigt, inte bara en hallucination. Gud vet ju om hur svårt vi har för att tro – men spöken äter inte! Jag tror på uppståndelsen ”i köttet”. Ingenting är omöjligt för Gud och varför skulle han som är Fullkomlig låta Jesus uppstå lite halvdant? Graven var tom men bindlarna kvar, kroppen var borta – uppstånden! Saliga de som inte ser men ändå tror!

  2. Ja, varför skulle det vara lätt att tro på uppståndelsen!
    Lärljungarna (som vandrat med Jesus i tre år) behöver möta den uppståndne tre gånger och det är den lärljunge som Jesus älskar som är den som inser att ”det är Herren”.
    Kärlek uppstår väl när vi känner någon på riktigt, när man har umgåtts intensivt och länge, kämpat och byggt upp relationen tänker jag. Jesus kräver inte det orimliga av oss, bara detta ”Följ mig!” Till detta får vi ett verktyg; Ta med er mat och dela, då är jag där med er.
    Tydligast naturligtvis i nattvardsfirandet. därför behöver vi kyrkan. Kyrkan i betydelsen ”De församlade i Kristus”.
    Tack för att du fick mig att fördjupa mig berättelsen om den uppståndne och läljungarna vid Tiberias sjö, den är ofantligt innehållsrik.

    1. Jag skrev klart min text idag. Använde dina tankar. Kyrkans betydelse för de församlade i Kristus.

      Varför är Uppståndelsen svår? Så här tänkte jag: Kan det vara så som Nelson Mandela sa: ”Vår djupaste rädsla är inte att vi är otillräckliga. Vår djupaste rädsla är att vi är kraftfulla bortom allt förnuft. Det är vårt ljus, inte vårt mörker som skrämmer oss.” Var det därför lärjungarna blev rädda? Vet inte. Men ser i den där scenen där han ber om något att äta en Gud som hungrar, ja, kanske inte efter fisk, men efter oss. Han vill rusta oss med kraft från höjden, med ljus. Tro på mig! skriker han när han äter den där fisken. Men detta är verkligen bortom allt förnuft så ja, vi behöver andra, en troende gemenskap, en kyrka, för att tro.

      Peter Halldorf sa en gång att: Vi firar inte mässa för att vi är kristna, vi blir kristna i mässan (=i delandet?) Fann det fint.

  3. Hej Carolina!
    Roligt att du fick användning för något av det jag skrev.
    Nu till din fråga, ”Varför är uppståndelsen eller tanken på den så svår?”
    Kan det vara så att den accentuerar tanken på min egen uppståndelse?
    Vill jag leva det eviga livet med hela mitt nuvarande jag? Med mitt mörker?
    Eller är det så som Paulus skriver, att vi blir förvandlade? Men betyder det då att jag måste överlämna mig helt i Guds hand, hoppa ut över femtio famnars djup, vad läskigt! Löftet är att ju vi ska bli igenkännbara, men då är ju frågan: Är jag, jag då? Är mina älskade anhöriga som gott före förändrade på något sätt?
    Ja. så där kan man hålla på, vi klamrar oss fast med näbbar och klor för att inte bli förvandlade, vågar inte låta Gud förvandla oss. Jag tror att tanken på uppståndelsen har med modet till överlåtelse att göra. Vad tror du?

    1. Ja, just den. Tror inte den finns på svenska, men den är en sådan där dag-för-dag bok för tiden mellan påskdagen och pingst. 50 dagar – en liten tanke eller meditativ text per dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s