Varför fick han inte plats?

För några år sedan firade jag faste- och påsktid i Mikaelskapellet på Karlbergsvägen. Det var underbart. Med prästen Mats Furemalm som inspiratör lyckades man tydliggöra fastetiden med fastemässor, föredrag, andakter och alltsammans ledde fram till den Stilla Stora veckan med fantastiska liturgiska mässor varje kväll. Minns speciellt onsdagens helandemässa, med personlig förbön – man fick bli smord med olja – på långfredagen var det procession på Karlbergsvägen med stort träkors och på Påskafton blomstermässa. För mig som då var rätt ny i kyrkan var det jättebra och det fördjupade påsktiden för mig. Ibland har jag, inte så ofta, gått och lyssnat på Mats i någon högmässa. Han är, i mina öron, en osedvanligt berörande predikant. Man vill höra mer!

Stötte ihop med en kvinna idag på Forsgrenska som jag träffat genom kyrkan, vi brukar gå på samma mässa måndagar och tisdagar, och hon frågade om jag hade hört. Vad då? undrade jag. Ja, att Mats har lämnat sin tjänst, utträtt ur Svenska kyrkan, och kommer den 19 maj prästvigas för Nordic Catholic Church, läs mer här. Kom dit, sa hon. Jag googlade lite på Mats när jag kom tillbaka till kontoret. Nordic Catholic Church är, trots sitt namn, en rörelse som i det närmsta tycks ortodox med en strävan efter den kristenhet som fanns i början, ja, ni vet, den odelade kyrkans tro, den som fanns där, den som så många längtar efter, begynnelsen, urkristendomen, Kristus.

Kan inte säga att jag vet någonting om vad som ligger bakom, men vi kom att prata, jag och kvinnan på badet, om det där bråket för några år sedan då Mats Furemalm blev prickad av Domkapitlet för att han i samband med en mässa i Allhelgonatid hade utfört vissa liturgiska inslag (katolska = som att andas på brödet och be för de döda) som inte ansågs förenliga med Svenska kyrkans tro och lära. Han fick en prövotid. Det låg andra saker bakom detta – Mats har en annan vigselsyn än Svenska kyrkan – bland annat – men ändå. Så här sa min väninna: ”Men är det inte konstigt att en präst som gräver och söker finna i den kristna traditionen straffas, medan det är helt ok att ta in qui-gong och zenmeditation i kyrkan?”

Vi är båda två vanliga människor, vi arbetar inte i kyrkan, vi besöker den. Och ja, jag håller med henne. Det är jättekonstigt.

Alltsammans fick mig att tänka på flera saker. Dels den där undersökningen som Kairos Futures gjorde om möjliga vägar för Svenska kyrkan där en av de som spåddes ha en framtid, vara växande, var just – andlig nytändning på urkristen grund. Skrev om den. Här. Kanske är den nytändningen på gång, men inte inom Svenska kyrkan? Ja, jag ska gå dit, den 19:onde, jag är en nyfiken människa. Så, dels det sorgliga i att en präst som Furemalm lämnar Svenska kyrkan, att det inte fanns plats för honom att vara i det som var hans, inom. Ser det som en förlust för mig som svenskkyrklig. Det där påskfirandet – tack för det, vilken nåd, att det fanns – stiftet borde ha använt det som ‘best practice’ och skickat varenda församling dit.

Och så det sista. Mats har numera sin försörjning från Kronofogdemyndigheten. Den nya församling han ska tjäna har inga pengar. Här fann jag något bekräftande i det som varit problematiskt för mig att förhålla mig till nu när jag tjänar pengar på min tro. Det är royalties, förvisso icke stora, föredragsarvoden, men ändå? När jag fick förskottet på min bok gjorde det mig nervös – och jag skänkte det till den koptiska kyrkan i Egypten med tanken: Om den floppar, boken, om ingen vill läsa, så har den i alla fall gjort gott i världen. 20,000 till Anafora betyder mer än 20,000 här. Jag vill inte tjäna pengar på min tro – Vad glad jag blev av att finna en präst som vill vara präst trots att han inte får lön. Amen, vad trovärdig han blir där.

17 comments

  1. Det är alltid sorgligt när någon känner sig tvingad att lämna sin kyrka, men Svenska kyrkan är faktiskt en världslig organisation och organisationer kan gå fel. Det blir alltmer tydligt att Svenska kyrkan blir mer och mer av en åsiktsgemenskap och inte en trosgemenskap. Som döpta tillhör vi för evigt den kristna kyrkan ,kyrkan som organism, kroppen med många lemmar, ”De församlade i Kristus”. Efter att Jesus predikat för första gången i sin ”hemkyrka” blev församlingen så upprörd att man drev honom ut ur staden, man ville störta honom utför stupet, men han gick rakt genom folkhopen och fortsatte sin väg. (Luk 4:29-30).

    1. Marie,

      Jag skulle nog aldrig lämna Svenska kyrkan – kan tycka att det finns många bra saker man gör och att jag, oavsett var jag hamnar trosmässigt och var jag firar mässa – tycker att verksamheten är värd att stötta. Men, finner det sorgligt – och nu har jag verkligen inte någon direkt information om detta fall – att en präst som Mats lämnar kyrkan.

  2. Nåd och Frid ”kollega”
    Vet inte riktigt om du mins mig från Verbum, Sankta Maria Magdalenas tisdagsmässor och vårt kära Sankt Matteus. Jag delar din uppfattning om de underbara åren med faste- och påskfirandet i Sankt Mikael, deltog flitigt under alla sex åren. Men snaran dras åt lite varstans – har skickat din kommentar till Mats via länk – det bör glädja honom. Om du har vägarna förbi Skåne tror jag att du skulle trivas gott i Farhult-Jonstorp, jag har arbetat där ett tag – underbart, varmt med Kristus i centrum.
    Pax
    Leonard

    1. Leonard,

      Så klart att jag minns dig från Verbum – och det var ju du som riktade mig till påskfirandet i Matteus. Tack för det. Ska lägga din församling på minnet – förr eller senare kommer man väl till Skåne. Allt Gott!

  3. Jag har väl inget svar på frågan, ”varför.” Under alla de år jag var aktiv i politiken (blev alldeles för många år) upplevde jag något märkligt i alla de organisationer jag varit medlem i (möjligen med förbundet Kommunist som ett undantag). Varje gång det formerades en majoritet kring en uppfattning, vilken som helst, började ett märkligt spel. Majoriteten var aldrig trygg med att vara i majoritet, utan de var tvungna att gång på gång bekräfta sin majoritet. Om någon ur minoriteten försökte sig på att hävda sin uppfattning eller, ve och fasa, försöka ändra organisationen/partiets uppfattning, då reagerade majoriteten med oehörd ilska och vrede. Så sakteligen blev minoritetsuppfattningen undanträngd från alla poster i organisationen. Till slut blev bara misstanken att någon hyste de felaktiga åsikterna, skäl nog att isolera personerna.
    När den processen var avklarad började den forna majoriteten att hitta motsättningar inom de egna leden och samma procedur upprepades återigen.

    Om majoriteten accepterar att minoritetsuppfattningar får verka i organisationen, då upplevs det att majortiteten på något sätt legitimerar minoriteten för medlemmarna, som kan tänkas bli påverkade. Det är de mekanismerna som drabbat Mats Furemalm och många andra. Fler lär det bli!

    1. Känner igen det där. Och kan se att det är svårt.

      Jag läste förresten på lite om Nordiska Katolska Kyrkan – och tänkte gå på vigningsmässan nästa lördag – återkommer med en liten rapport om det.

  4. G.A. Danell skrev: ”svenska kyrkan är min kommendering, här stannar jag tills jag får ny order.”
    Så länge Evangelium rätt förkunnas och sakramenten rätt förvaltas är trots allt den sanna kyrkan närvarande, men det är verkligen ett misslyckande för kyrkan när en präst känner sig tvingad att lämna den.

  5. Svenska kyrkan har de senaste åren starkt arbetat för en inkludering av människor. Detta innebär bland annat att samkönade par har fått sitt likaberättigande vad gäller sina relationer.
    Tyvärr innebär gapandet om nyfrälsning och nytändning ofta att man i stället för den inslagna vägen ska gå tillbaka till en mera exkluderande hållning inom Svenska kyrkan.
    Sedan kan jag hålla med om att det finns gudstänster som är mera känslodravel än det jag uppfattar som ett budskap kopplat till evangeliet. Kyrkan kan inte främst vara en plats för häftiga känsloupplevelser. En sann tro bygger inte på egotrippar!

    1. För mig handlar det om hur ofta tolerans blir vår egen tolerans – kan vi enas runt Kristus istället? Angående gudstjänstliv kan jag se en tillgång i att det finns en rikedom- det jag upplever som dravel kan en annan finna rikt, det jag finner innerligt kan en annan uppleva som trist, osv. Vi är olika – och bra om olika uttryck även kan rymmas i gudstjänsten. Här kan jag tycka att det är lite märkligt att andra traditioners uttryck så lätt tagit sig in i kyrkorummet när vår egen tradition har så mycket rikt att komma med. Känslomässiga utfall hör väl främst hemma i väldigt karismatiska rörelser – som jag har noll erfarenhet av – och som skrämmer mig lite – men det säger nog mest något pm mig för nog finns Gud även där, tror jag.

  6. Tack Carolina!
    Mats hade mycket bra aktiviteter i Svenska kyrkan. Han heter nu Matteus Maria (Mats) Furemalm. (Maria är ett populärt namn även för män.) Som du nämnde i artikeln så är han nu präst i en katolsk församling på Östermalm, Trefaldighetskyrkan. Gudstjänst kl. 15 på söndagar. Tror att man måste vara katolik för att ta emot nattvard där. Jag är fortfarande Lutheran och medlem i Svenska kyrkan. Se gärna http://www.fredsthlm.blogspot.com för mina aktiviteter där.

    1. Jag har varit där på mässa en gång och ska gå mer. Jag frågade angående Nattvardsdelaktighet och som jag förstod det så behöver man inte vara katolik för att gå fram. Eller, jag inbjöds att vara med även i det. Jag är också Svenskkyrklig – och kommer nog så förbli. SKa kolla din blogg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s