6 eft 3: Vi bär helighetens möjlighet

Att leva i efterföljd. Att följa efter. Att göra som Jesus. Kanske. Det jag hör i veckans texter är den där uppmaningen: Ni ska vara heliga, ty jag, Herren, er Gud, är helig. Ni är lydnadens barn. Det står ju skrivet: Ni ska vara heliga, ty jag är helig.

Ja. Jag vill. Hur går det till?

En gång i mitt liv har jag sett in i en helig människas ögon och upptäckt, men allra största skärpa, hela universum där. Allting är han. Allting bär han. Det är ingenting som saknas. Jag börjar gråta då jag ser in i dessa ögon som tycks påminna mig om något, som ser något i mig, som vill något. Jag blir vacker i den blicken. Jag är inte densamme efter den. När jag återfår fattningen, när jag slutar att gråta, säger jag till honom, de första orden, de enda orden, de sista orden: ”Du är den vackraste människa jag någonsin sett. Jag vill bli som du? Hur gör man?”

Jag sa faktiskt så. Det är kanske ett konstigt sätt att inleda till relation. Vet inte. Det var de ord som kom. Jag vill bli som du! Vilken längtan som föddes, just där. Jag hade inte läst min Bibel då. När jag gjorde det så förstod jag vad det var som han visade mig, väckte i mig. En dag ska vi bli lika honom. Den som älskar Gud med hela sin kropp, och sin själ, och med hela sin kraft, kommer en dag att likna sin kärlek. Ingenting mindre än så.

Det finns ingen ursäkt för att inte bejaka den helighetslängtan som finns inom oss, skriver Anders Piltz. There’s no reasonable ground for not believing in miracles, skriver Pascal. Mera sådant vill jag höra. Och vad säger Jesus? Ja, han gör det igen i veckans texter så glasklart tydligt att det handlar inte om vad vi kan eller gör, inte om vad vi har läst, vad vi tycker, det handlar om något oändligt större: Har vi kärlek i vårt hjärtan eller inte. ”Gå först oss försona dig med honom.”

Vi har möjlighet att bli till helighet. Inte för att vi kan, men för att Gud Är – ingenting mindre än så – Helig, och så låt oss då ställa till oss till svars. Vad fel vi faller.

Det finns en inre visdom, den är vår allas, låt ingen få ta den ifrån oss.

3 comments

  1. ”Lika litet som vi äro dugliga att i egen kraft göra något för att få våra synders förlåtelse, lika litet duger vår egen kraft att förvärva oss helighet, men vi lita på Jesus Kristus, som sagt, att han skall fullkomna det i oss påbegynta verket, lita på att han hör sitt barns hjärterop: »Herre Jesus, helga mig du, så att jag blir en alltigenom helig människa», då är jag intet i mig själv. Men, säger någon, jag ser icke Guds verk i mig. Ja, det är just så Gud vill hava det. Annars skulle vi förhäva oss i oss själva. Men utan att se någon helighet i ditt liv, får du tro på Jesus Kristus, att han icke sviker utan har i dig skapat den helighet, vari du kan bestå inför Gud. Se, detta är att vara intet i sig själv men hava allt i Jesus.” (Fredrik Hammarsten)

    1. Jag skulle ha filat lite med på innehållet och skickat ut när jag var klar, inte för att jag blev trött. Men, tack för din kommentar. Jag tror att det är just så. Det lilla gryn av helighet som vi bär vågar vi inte tro på, men det hindrar inte andra från att se det. Som den käre Frans som ville vara minst av de minsta, och som säkerligen såg sig själv just så. Börjar man lita för mycket på sig själv, ja då hoppar vi fram några veckor, och hamnar hos de falska profeterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s