8 eft.3: II En varg i fårakläder eller ett lamm i vargakläder?

Cyklade grusvägsrundan till kantarellskogen och stannade till vid denna syn. Änder. I mängder. De låg invid stranden och när vi kom cyklandes ploppade några ned i vattnet. En plats där änder samlas. Har aldrig sett så många änder på en plats förut. Tog en bild. Den gör inte verkligheten rättvisa.

Så trampade vi vidare och hade depåstopp hos min sommarmamma. Det blev rabarbersaft och bullar. Hon är född 1924 och bor kvar i det hus där jag tillbringade mina barndoms somrar och såg kossor kalva. Där var allting hemlagat. Till och med blodpuddingen. Av allt jag kan ge mina barn, som numera förvisso är tonåringar, är detta viktigt: En plats där vi kan cykla iväg på en grusväg och vid vägens ände väntar en öppen famn och hemkokad rabarbersaft. Det är rikedom.

Sedan berättade hon för oss. Om änderna. Om en plats där änder samlas. Som jag uppfattat som vacker, lugn. Som jag stannade upp vid och tog en bild vid. Så här ligger det till: Det finns en jägare i trakten. Han föder upp änder. Till hösten erbjuder han jaktlag att komma till den lilla sjön. Ställer upp ställningar på fältet invid. Slänger någon sorts smällare in i flocken för att flaxa till den. Ja, ni förstår. Hundar släpps lösa för att hämta bytet.

Perspektiven skiftar. Det som jag sett som en nästan-bild av något paradisiskt, en plats där änder samlas, var i själva verket dödens väntrum, i alla fall ur en ands perspektiv. Ett helvetes liv – att födas upp för att bli skjuten. Kände mig grundlurad, igen, varför är aldrig verkligheten så som den ter sig? Varför ser jag inte? för att återknyta till kyrkoårets texter.

Tankarna gick till vargen i fårakläder, den farligaste av villfarelser för den ser ofarlig ut, som ett får, ett lamm, hur upptäcker vi den, hur klär vi av den? Viktigt, kanske, men den tanke som spirade i mig, som jag tänker ta med mig till sängs är den omvända. Lammet i vargakläder. Hur upptäcker vi det? Även i det som gör riktigt ont, i det som tycks skadligt, helvetiskt, vargarna, finns ett lamm, även där lurar en himmel. Så är det. På det vill jag tro.

8 comments

  1. Intressant och så somrigt! Visst betyder vår barndoms somrar mycket för oss. Jag återvänder så fort jag får tillfälle till badplatsen vid Drevviken, där jag var under min barndoms somrar.
    Det där med vargar och lamm är besvärligt. Vi människor är ju inte, som jag brukar säga, svarta eller vita, utan svarta och vita.Det gäller oss alla! Detta gör ju också att exempelvis misshandlade kvinnor stannar kvar hos männen som har misshandlat dem. De har sett lammet i vargen!

    1. Tack för din kommentar. Ja, det är besvärligt. Svarta och vita. Men att stanna kvar hos någon som misshandlar en är aldrig bra, men ser vad du menar och vet att det är vanligt. Där får man, om det sker i ens närhet, försöka stötta den som vill lämna. Ja, det finns ett lamm i vargen men det är ju upp till var och en vilken sida man väljer att visa fram. Och vilddjuren ska man akta sig för. Eller något sådant. Tror jag.

    1. Tack för länkarna. Skummade den första. Ska läsa mer. Fångades genast av hur han skriver: Förmågan att tro naivt – att han ser det som en förmåga – inte en brist. Jag stöder gärna Artos.

  2. Varför skulle det vara värre att födas upp för att bli skjuten som and än som lamm? Anden lider ju inte av att du vet om att den kommer bli skjuten, för den är det paradisiskt. Även bland oss människor är dödligheten 100%. Vi föds för att dö. Uppståndelsehoppet finns visserligen, men dö måste vi. Vi ska inte sörja över det så att vi missar allt vackert Gud har skapat. Anden – alltså den helige Ande (!) – hjälper oss att glädjas under vår korta tid här. Ibland med hjälp av änder…

    1. Gunvor,

      Visst har du rätt i det du skriver. För änderna spelar det ingen roll. Och det är ju samma med i princip all djuruppfödning. Det var nog mer det att jag såg denna plats och fann det så vacert att se en massa änder som levde tillsammans och så var det en helt igenom av människa regisserad bild. Men, visst har du rätt. Bilden är lika fin ändå.

  3. ”…den tanke som spirade i mig (…) är den omvända.”

    Hann tänka (ungefär) samma tanke redan innan jag kom så långt i texten.

    Ibland är vi kanske naiva, inte tillträckligt vaksamma, och ser därför inte vargen bakom förklädnaden.

    Men lika ofta – kanske oftare – missar vi lammet.

    Undrar ibland vilket som är värst.

    1. Ja, det finns en sådan där klämkäck uppmaning: Look for the good in every man! men tror att den är sann. Man får försöka. Det trista är ju att varje gång man möter en varg i fårakläder och upptäcker sitt fel så uppstår besvikelse, som gör det svårt att se det goda i nästa människa. Men, ja, jag tror det är det som vi måste öva oss i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s