Vad vi gör vs. Det vi är

Jag må vara kristen, men det där med Gudstjänster i samband med att Riksdagen återsamlas efter sommarlovet är en tradition som känns rätt förlegad. Som troende kan jag finna en viss förtröstan i att de som styr vårt land välsignas men att bara åberopa tradition som anledning känns lite grunt. Tradition för traditionens skull, visst, men den vägen leder väl alltid till att innehållet långsamt raderas bort. Till slut minns man inte varför, det har blivit tradition. De riksdagsmänniskor som är kristna, som lever med någon sorts tro, går säkert till gudstjänst på egen hand.

Som kyrka vet jag inte heller om det är så lyckat att ställa upp av traditionskäl. Visst finns det något positivt i att se en fylld kyrka, som idag, eller vid skolavslutningar, Luciatåg, men i längden bidrar det till att man skapar en kyrka som förknippas med tradition, blir som ett museum, ett vackert rum. Innehållet faller i glömska genom generationerna. Till viss del har det redan skett. Går det att vända? Vill vi det? Väckelse? Hur gör man?

Hörde en i mitt tycke rätt mysko predikan i helgen. Ett är Nödvändigt var temat, om ni minns. Prästen läste och funderade. Hon hade tagit med sig props. Ett glas vatten. En bit knäckebröd. Kläder. Hon kom till slutsatsen att det var vatten som var det nödvändiga, det Är Nödvändigt, och ägnade sig sedan åt att förkunna hur vi som kristna har ansvar för att verka för allas rätt till rent vatten. På sitt sätt har hon rätt. Kristenhet ska märkas i världen. Tillgång till vatten är viktigt.

Men, i en predikan blir det bara lagiskt, moralistiskt, ytligt, för det är inte, kan inte vara, vårt engagemang för rent vatten som omvandlar oss till Kristus, det måste vara vår Kärlek, vår Längtan, vår Nöd efter Honom. Jag tror inte att präster som använder predikan för sina personliga causes kan väcka en människa. Kyrkan, predikan, behövs, men inte för att berätta för de som lyssnar: Detta Ska Ni Göra – det skapar misströstan hos de som inte gjort och högmod hos de som gjort – utan för att gestalta, visa på ”Vad Vi Redan Är.” Gudalika. Guds kärlek bor i oss. Den finns redan där, men den kan behöva en väckarklocka. Det enkelt att predika: ”Gör Så Här.” Mycket svårare att gestalta ”Varandet i Kristi kärlek.” Man får inte kapitulera inför det som är svårt.

Fick en välsignelse på mail som talade rakt in i mig. Delar den. Till Dig som läser detta:

”Må Gud välsigna dig med tillräckligt mycket dåraktighet för att du skall kunna tro att du kan få betyda något för världen, så att du kan göra det andra tror är omöjligt.”