Länk till en releasekväll och ett Rum

Var i Uppsala i Fredags för Evangeliums releasekväll och första Rum. Jag var mötessekreterare och nu ligger anteckningarna ute på Evangeliums blogg. Läs här. Kommentera, maila redaktionen med frågor eller berätta vad ni vill skulle vilja läsa eller diskutera.

Bland de som var där var några som jag haft kontakt med via nätet, genom bloggar eller Facebook, men som jag aldrig mött i verkligheten. Sofia, Evangeliums redaktör och upphovskvinna, träffade jag via kommentarsfältet på hennes blogg. Man kan få en rätt bra uppfattning om någon på så vis, men det är också roligt att få ett ansikte på en person som man bara haft kontakt med i nätsammanhang. Träffade ytterligare en sådan person idag, en kvinna som jag har haft ett virtuellt utbyte med. Hon dök upp i bibelgruppen och jag tyckte om det. Det är som att träffa någon som man redan känner.

I Bibelgruppen pratade vi om Tacksägelsedagens Evangelium om Jesus och de 10 spetälska som han förbarmar sig över och skickar vidare. När de upptäcker att de botats vänder en av dem tillbaka och slänger sig i tacksamhet framför Jesu fötter. Jesus säger: ”Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” Texten är aningens mer komplex än detta korta referat, men just det där sista funderade jag på.

För vems skull ska vi visa tacksamhet? Behöver Gud vår tacksamhet? Jag vet inte, egentligen tror jag inte det, Gud ser bortom sådant. Tänker mig att det mer handlar om att vi behöver vår tacksamhet, vi mår bra av att leva i tacksamhet. Vi får inte Guldstjärnor i himlen för att vi tackar Gud, det handlar inte om det. Det handlar om relation, att Gud vill leva i relation med oss och varje gång vi vänder tillbaka till honom, i tacksamhet och glädje, i nöd och missmod, så öppnar vi för den relationen att ske, att flöda. Eller något sådant.

Om någon nu blir nyfiken på helgens texter, så som de står, finns de här.

10 comments

  1. Att tacka tänker jag som ett sätt att tala sanning – att kännas vid något som är en realitet. Också – att det goda får ta sin rättmätiga plats i mitt och omgivningens medvetande, trängas lite med eventuellt elände.
    sr Inger

  2. Jag tror inte Gud behöver vår tacksamhet, men ”han/hon/hen” längtar ju hela tiden efter sin älskade människa, så uppmaningen, att vi ska tacka Gud, kanske handlar mer om detta, nämligen vikten av att vårda sin gudsrelation.
    När jag nu läser Lukastexten igen, så så kan jag inte låta bli att undra, om inte de övriga kanske, faktiskt var på väg till templet för att tacka Gud där?
    Samarien hade väl inte samma relation till templet som judarna?

    1. Skillnaden mellan samariern och de nio judarna är en skillnad i tro. Tack-samhet är uttryck för trons klarsyn: detta var inte bara tur, eller något jag hade rätt till och äntligen också fått. Nej, det som hände är Guds kärlek just till mig och hans inbjudan att gå vidare i livets dialog, med och via den som ”hjälper” (”frälser, räddar”) mig på djupet och för evigt. Alltså Gud i Jesus.

      1. Vi talade om det med och håller med. Känslan att detta har jag fått trots att jag inte förtjänar det, insikten om Gud, leder till att man bara vill falla ned i tacksamhet. Finner det intressant dock att de nio som går och visar upp sig för prästerna gör det som Jesus faktiskt uppmanar dem att göra, de följer hans uppmaning, men en ‘vänder tillbaka’ (omvänder sig?) och det är till honom Jesus säger: Din tro har hjälp, räddat, frälst dig.

    2. För att vårda sin Gudsrelation. Ja, precis så. Det var det jag menade. Att tacka Gud är en sorts omsorg, omvårdnad, ett sätt att bejaka en relation till någon annan. Finner texten intressant just för att de som går till templet följer ju det som Jesus säger, han beordrar dem att: Gå och visa upp er för prästerna – kanske för att få sin stamp-of-approval att nu var de friska – men ändå, i de Jesuord som avslutar texten anar jag en viss besvikelse. Vad hände med de andra nio? Den är jätteintressant, texten.

    1. Tack för länken. Bra text. Han tar upp det där intressanta med att de faktiskt lyder Jesus – kan det vara så enkelt att de nio inte fattade att det var Jesus som helat dem? Det vill säga, de gjorde inte den kopplingen.

  3. Kan det säkert, jag tror att man ska akta sig för att dra tolkningar för långt.
    Jag tänker att meningen ”Han var samarier” är någon slags tolkningsnyckel här. Som samarier väntade han sig antagligen inte någon hjälp från Jesus.

    1. Precis. Men kanske var det därför som han vände om – han följde strömmen men var utanför den – men när Det Stora Talade Till Honom – Jesus – så valde han bort strömmen och gick till den som talade till honom. Det är kanske enklare om man inte har några förväntningar alls men ändå blir räddad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s