Ett mejl till Stockholms stifts pressavdelning

Nästa inlägg, alltså detta, skulle handla om allt det som jag älskar med kyrkan. Så kommer verkligheten och pockar på. Ibland kan man inte låta bli. Här är ett mail jag just skickade till Pär Sandberg, presskreterare vid Stockholms stift. Återkommer om jag får svar.

Hej Pär,

Jag antar att Stockholms stift på ett eller annat sätt kommer att bemöta det inlägg som publicerades på den av stiftet finansierade tankesmedjan Seglora Smedja under rubriken: ”Konferencier för kyrkans barnmöte i rasistisk tidning” som väckt en hel del diskussion och starka känslor. Om ni skickar ut ett pressmeddelande med kommentar så vore jag vara tacksam om jag kunde få del av det.

Om ni inte har funderat över att bemöta denna artikel offentligt så vill jag uppmuntra er att göra det. Det är viktigt.

Avslutar detta med ett citat från bloggen Kyrkliga ting, författat av en präst i Svenska kyrkan, som bättre än vad jag själv i nuläget sammanfattar det som jag, och många med mig känner.

”En viktig fråga som det här väcker är om det verkligen är så här vi vill ha det i vår kära Svenska kyrkan? Är det verkligen så här vi vill ha det – att två präster (sic!) med ett ojämförligt stort medialt inflytande och biskopars tysta medgivande ska sätta en rädslans agenda i den offentliga debatten? För vem vågar och törs öppna munnen och ha en åsikt efter det här? Vem vågar ta risken att citeras i fel sammanhang och därmed bli utsedd till ett medialt villebråd med skottpengar på? Vem tar risken och har en åsikt för att sedan medialt dras ner till de djupaste hålen av skam och vanära, i anhörigas och arbetsgivares åsyn? Vill vi verkligen att det debattklimat, den retorik och den syn på systrar och bröder i tro och ämbete som uttrycks på Seglora Smedja idag ska vara normerande? Vill vi det, på riktigt? Om inte så behöver vi hjälpas åt att säga ifrån. Det vore dessutom klädsamt och passande om en biskop eller två tog till orda och gav sin syn på saken. Men Jesus hinner väl tillbaka innan det händer.” (Hela inlägget HÄR)

Hälsningar,

Carolina Johansson

———-
Carolina Johansson
Journalist & Författare

5 comments

  1. Tack Carolina för att du reagerar på detta, tack också för citatet från ”Kyrkliga ting”.
    Man undrar verkligen över aggressiviteten i Seglora smedjas text, varför dessa starka uttryck och faktiskt beskyllningar för något som inte sagts (skrivits). Det blir något slags privat politiskt opinionsarbete som som drivs med obehagliga metoder av Seglora smedjas debattörer.

    1. Tack. Egentligen, som jag sa i det förra inlägget, vill jag helst hålla mig borta från den kyrkliga debatten men fastnade för en mening i Kyrkliga tings inlägg. ”Om inte så behöver vi hjälpas åt att säga ifrån.” Jag håller med om det.

  2. I Svenska kyrkans strukturutredning Närhet och Samverkan, som också debatterats mycket tycks emellertid denna djupare identitet inte ha någon direkt betydelse för t.ex. ekonomi och organisation. Utgångspunkten är snarare Lagen om Svenska kyrkan, kyrkoordningen, den lutherska bekännelsen och församlingsinstruktionen för respektive stift, pastorat och församling. Den reglerar de olika uppgifter som de anställda och kyrkoråden skall utföra dvs fira gudstjänst, undervisa, döpa, viga, begrava, m.m. Men här sägs egentligen inget alls om vad en kyrka i djupare mening är och hur det kan påverka hur kyrkan leds och organiseras. Varför?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s