Tankar i veckan: Den yttersta domen & den innersta tiden

Domsöndagens texter tycks, inte minst om man som jag läser bloggar och Facebook, ställa till det för många. Två mönster, eller angreppsätt, kan skönjas. Vad är det att vara Gud? Vad är det att vara människa?

En del tar sig an Gudsbilden och frågar: Tror vi på en Gud som delar upp och skickar de förbannade till evigt straff i evig eld medan de rättfärdiga får evigt liv? Det står onekligen så. Är orden inte lite väl hårda? Är Gud så fördömande? Vet inte. Kanske talar han bara sanning. Kanske är det så som det är. Då skulle man kunna läsa orden omvänt. Gud vill vår räddning, vill att vi ska omvända oss, vill rädda oss från den där eviga elden, vill visa på en annan möjlighet, fatta det. Detta är på riktigt. Välj mig!, skriker han.

Andra tar sig an människobilden och dividerar kring var de själva befinner sig. Fastnar i det. Hamnar jag på den vänstra eller högra sidan? Ja, det kan man ju också fundera kring utan att någonsin finna ett svar.

Där kan man mala på i all oändlighet. Min förtröstan i veckans texter ligger i detta, detta vill jag tro på: De rättfärdiga fattar ingenting, de blev som de blev som de blev för att de tog emot Guds kärlek, de dividerade inte. Och så episteltexten: Gud Dröjer får vår skull, för att han vill att vi ska omvända oss.

One comment

  1. Ibland är det nog klokt att vila i att vi inte med mänskligt förstånd kan förstå allt. Tro är ett mysterium. Tar vi bort mysteriet försvinner tron. Den här veckans texter gör för mig mysteriet starkare och därmed också tron.

    /Magnus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s