2:a Advent: Ett möte med Han som Är

Googlade bilder på senapsväxter men de ser inte ut som i dagens text. Det är idel små buskar, men fann en text som lyfte fram svart senap som visst växer som ett träd. Senap är förresten en rätt tålmodig liten växt. ‘Guds rike är nära’ är dagens tema och nära är ett relativt ord. Tid och rum. Nära som i snart, eller nära som i bredvid, nära. Det fick mig att tänka på ett helt annat Jesusord där han uppmanar lärjungarna att inte fara runt så mycket, fokusera. Guds rike är inte här, eller där, det är inom er.

Som en litet frö. Och precis som bonden tar fröet och lägger i marken, gräver, kan man gräva inåt, genom senor och muskler, bilder och avbilder, skala bort masker och roller, och så där, längst inne finns ett frö som vill växa, en droppe som vill bli hav. Att upptäcka det fröet kan vara rätt omtumlande, eller, det var det för mig. Jag såg det inte alls som ett frö, inte dess potential. ‘Gud har satt bo i mig’, sade jag när jag väl träffade en präst. ‘Han är som en Alien som bökar runt i mig.’ Jag menade det inte som ett monster, mer som något radikalt främmande i min kropp, detta kommer inte från mig. Man har sina bilder. De förändras över tid.

Frön växer inte av sig själva. Det gör ont när knoppar brister. De behöver näring, vatten, kanske en trädgårdsmästare. Ständig påpassning och påfyllning. Tro är en färskvara. Det är där som bön, gudstjänst och andlig vägledning kommer in. Man måste nog vårda det där fröet så att det kan rota sig, växa uppåt, en dag kanske föda frukt in i världen. Nu kom jag förresten på ett annat Jesusord apropå tro och senapsfrön – Jesus är lite ledsen, de har så lite tro, om den bara var så stor som ett senapskorn skulle de kunna flytta berg.

Nåväl. Bo Setterlinds strof får bli en sorts pendang till tanken att Guds rike är nära, närmare än våra egna hjärtan. Ord för andra advent.

Det är tid för en lång resa,
en färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.

Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där,
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.

Det är tid för en lång resa
– för ett möte med HAN SOM ÄR

4 comments

  1. Jag får rysningar av Setterlinds text…

    Sista meningen antyder att det är inte den långa resans mål att möta Honom ”som är”, snarare att resan och mötet sammanfaller.

    Guds rike är nära, här och nu!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s