Lite Newman i väntan på Johannes

bild Vi är mitt emellan Guds rike är nära och Bana väg för Herren och ibland faller ord fram som man glömt att man hade. Som denna lilla meditation som jag fick av en avsevärt äldre man efter en föreläsning. Han kom fram till mig och vi pratade en stund, sedan tog han fram ett litet kort, tog min hand, och sade: ”Jag tror du skulle tycka om detta.”

Lappen föll i glömska, instoppad längst bak i min agenda, men när jag idag bytte agenda föll den ut. Jag läste den. Hur banar man väg för Herren? I sitt eget liv, i andras liv. Som Johannes.

”Sedan hans (Johannes) dagar tränger himmelriket fram” – det är så vackert, det tränger fram, det vill spränga sig in i världen – vilken människa. ”Somliga söker rycka till sig det med våld” – vilka människor. En del förstår. Andra inte. Hur gör man? En del ord lyser klart, och ”dessa bör ni låta lysa för er som en lampa i ett mörkt rum, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp i era hjärtan.”

Jag tyckte att Cardinal Newmans ord lyste rätt klart och de kom som en maning denna vecka, som en bön att be i de stunder då man känner sig lite osäker på om man är bromskloss eller förlösare, om man banar eller bromsar. Dem ska jag ta med mig in i natten och be för en morgonstjärna i mitt hjärta. Några rader i rätt fri översättning:

”Därför ska jag lita på Honom.
Var jag än är, vad som än sker, så kommer jag inte att överges.
Om jag är sjuk, så kan min sjukdom tjäna Honom.
Om jag är förvirrad, så kan min förvirring tjäna Honom.
Om jag är sorgsen, så kan min sorg tjäna Honom.
Han gör ingenting utan anledning. Han vet vad Han Är.”

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s