Om jorden går under

Är väl inte helt övertygad om att jorden kommer att gå under på fredag men tänk om man skulle spendera torsdag som om så var fallet, vad skulle man göra? Ja, definitivt inte handla julklappar, antagligen inte sitta vid datorn, inte läsa ytterligare en bok, antagligen inte träna, jag skulle försöka ägna dagen åt försoning – med att söka upp människor som varit viktiga, jag skulle vilja säga orden: ‘Jag älskar dig, du var viktig i mitt liv’ – till många fler än jag sagt det till.

En del vet ändå, hoppas jag, ibland behövs inte ord, men säkert inte alla. Ibland glömmer man att berätta, en del förmår inte ta emot. Så kan jag vara själv.

9 comments

  1. ”Är väl inte helt övertygad om att jorden kommer att gå under på fredag…”

    Det ante mig…:)

    Tänker ofta så som Din text ger uttryck för: Vad är verkligt viktigt här i livet?

    Vad skulle (borde?) jag ägna denna dag åt om jag visste att den vore min sista?

    Alla borde egentligen ta sig en rejäl funderare på det (det tycks Du ha gjort), formulera det, och GO FOR IT! Redan idag. Trots att det sannolikt inte är ens sista dag.

    Varför vänta med att göra det som är viktigt?

  2. Tack Carolina!
    Det är ju så, att det enda man ångrar, när en nära anhörig dör är ju, att man inte tillräckligt tydligt talat om att man älskar den personen. Så mer av att uttrycka sin kärlek till nära och kära nu, man vet inte när nuet tar slut!

    1. Marie,
      Ja, det var ur det det kom. Min mamma skulle fyllt år imorgon, och jag minns hennes sista tid – det enda hon funderade kring var just detta: Har jag älskat er tillräckligt mycket. Det är stort att få vara med om någonting sådant.

  3. Ja, det är det.
    Jag satt hos min mamma när hon var döende också, sista dygnet kunde hon inte prata, men jag pratade.
    Vi hade en vana, ända från jag var liten, att när jag behövde lite ”korrigering”, så slutade våra diskussioner med att jag frågade: ”Älskar du mig ändå?”
    Och svaret kom alltid: Ja, jag gör väl det.
    Vi hade en del kontroverser när jag var tonåring och långt senare frågade jag: ”Hur stod du ut?” Svaret hon gav ”Jamen jag hade väl inget val”, det är vad det handlar om, kärlek är ett beslut.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s