13:dag & Julens tolv gåvor

Som att färdas på ett mörkt hav om natten där horisonten går samman med vattnet, ingen gräns. Ensam i mörker, men i detta mörker dyker spridda ljus upp, en del lyser klart, andra flämtar för att inte tyna, men där ljus söker ljus: Vi är inte ensamma.

Denna bild, som jag lånar om än lite omskriven, från en text av Gunnel Vallqvist, kom till mig då jag läste veckans texter. Det yttre ljuset som leder, stjärnan som lyser starkare än andra, som vill genomtränga och bli till det inre ljus som kan bli vårt, som vill förändra, lysa upp. Ser vi ljuset från Evangeliet om härligheten hos Kristus?

Vet inte. Men jag vet att om vi ser det ljuset, och tar emot det, lyser det inte längre utom oss, det strålar inom oss för att vi ska sprida ljus. Ljus möter ljus. Urbild möter sin avbild. Kärlek uppstår. Låter vi det ske, ja, då strålar det om Kristi ansikte, och jag har sett den strålglansen i mänskliga ansikten. Vi är inte ensamma. Vi kan också ske.

Men, och detta är det stora men, när jag satt i dessa funderingar började en barnramsa ljuda inom mig. Från Mother Goose, den amerikanska barnramsaskatten, den handlar om Julens 12 dagar. Så jag började googla på den istället. Ramsan heter: The twelve days of Christmas, det finns en melodi, texten går så här, man upprepar den varje dag:

On the first/second/third … twelfth day of Christmas, my true love gave to me…

12 Drummers Drumming
11 Pipers Piping
10 Lords-a-Leaping
9 Ladies Dancing
8 Maids-a-Milking
7 Swans-a-Swimming
6 Geese-a-Laying
5 Gold Rings
4 Colly Birds
3 French Hens
2 Turtle Doves
And a Partridge in a Pear Tree.

Det är lite nonsens över det hela, men det har förekommit försök att ge mening och ursprung åt denna Julens gåvoramsa och ett kopplar den samman till katolsk katekesundervisning för barn som genom denna ramsa ska påminnas om det som Gud uppenbarar, Guds gåvor till människan. Då blir det så här:

On the first, second, third … twelfth day of Christmas my true love (=Gud) gave to me ..

1 a partridge in a pear tree: Jesus
2 turtle doves: Gamla och nya testamentet
3 French hens: De tre vise männen
4 calling birds: De fyra evangelierna
5 gold rings: Toran, Moseböckerna, de första fem böckerna i det gamla testamentet
6 geese a-laying: Skapelsens sex dagar
7 swans a-swimming: Andens sju gåvor
8 maids a-milking: De åtta saligprisningarna
9 ladies dancing: Andens nio frukter
10 lords a-leaping: De tio budorden
11 pipers piping: De elva trofasta lärjungarna
12 drummers drumming: The twelve points of the Apostles’ Creed

Det finurliga i allt detta är att om man tänker sig att Gud ger oss detta under varje dag av julens 12 dagar så blir summan av gåvorna under de tolv dagarna 364.

Trettondagens tema är Epifania, uppenbarelse, Gud tydliggörs. Från veckans texter tar jag med mig detta in i veckan som kommer: ”Ty Gud, som sade: ”Ljus skall lysa ur mörkret”, har lyst upp mitt hjärta, för att kunskapen om Guds härlighet som strålar från Kristi ansikte skall sprida sitt ljus.”

Det är inte bara Paulus möjlighet, den är också vår.

8 comments

  1. Utmärkt text! Bra! Det enda som skulle kunna tilläggas är skillnaden på gåvorna och gåvogivaren själv dvs att ju mer ljuset du berör tränger in i en människa desto mörkare ter det sig då Gud tar bort sina gåvor för att lära människan att inte lita till dem utan till gåvogivaren som själv är gåvan, då sammanfaller vad Gud ger med vad Gud är och Jesu verk och person hålls inte åtskiljda som en intellektuell lära eller känslomässig upplevelse utan en existentiell erfarenhet. Det handlar om kunskap, de vise männens kunskap som hedningar, de judiska skriftlärdes kunskap om skrifterna och den kristna kunskapen given av Guds Helige Ande. När detta sista kommer människan till del är hon blott ett kärl, ett stall, en krubba för Gud själv. Om detta handlar vägen till att se Gud här och nu, presens. Det är motsatsen till alla tänkta framtidsgudar som flyr verkligheten och därmed ansvaret, eller om man så vill diakoni och mysterium här och nu, detta som två psalmförfattare mer än andra fångat dels Emil Gustafsson i den fantastiska psalmen om hur outgrundlig Gud är, dels Gerhard Tersteegen om hur Gud är mitt ibland oss. Av det följer att Guds heliga lag är att 1 älska Gud 2 älska medmänniskan, det enda en kristen människa är kallad till. / Magnus Olsson

    1. Hade inte tänkt vidare på något vis, men tack för din kommentar. Jag tänker, apropå det första du säger, det mer som att ju mer Gud desto mörkare ter det dig i den bemärkelsen att Guds ljus inte bara är kunskap utan även sanning – man tvingas konfrontera sin sanning (sin synd) – det vill säga har svårt för tanken att Gud tar bort något. Mer som att Gud hjälper oss och är redskapet för att vi ska få syn på något. I detta ligger även
      tanken att Guds ljus kan upplevas som obarmhärtigt för att det lyser upp sådant man helst vill gömma undan – man har ingenstans att gömma sig inför Gud (ungefär som Adam och Eva som springer och gömmer sig). Detta sagt – ja, gåvogivaren är själva gåvan – om man tänker sig Gud som kärlek är det enklare att ta till sig.

      1. Gud är alltid kärlek också när Gud agerar i sin vrede. Syndens mörker tilltar i människan när hon möter Gud själv, just som sanning och kärlek, samtidigt, det är nämligen då Gud ger sig själv och människan älskar Guds sanning , Guds lag , dvs det är en erfarenhet människan gör när lagen och nåden inte står utanför henne utan i henne, det är något helt annat än den yttre lagen, eller den inre samvetslagen, det är Den Helige Andes verkande. Att det då blir mörkare beror på att människan får veta hur djupt synden sitter dvs inte bara i handlingar, ord och tankar. / Magnus Olsson

      2. Instämmer i det du skriver. Denna tanke kom: Det är bara med Gud som vi förmår möta vår synd/vårt mörker – utan Gud skulle det inte gå, vi skulle inte palla att se. Men nu kommer jag in på det där med seende igen – att bli sedd så att man förmå se.

      3. Att se är bra men det finns bara ett sätt att se Gud här, i ” dessa mina minsta” det diakonala ögat. I övrigt får vi inget se utan som Abraham ” härda ut som såg han den osynlige”. När en kyrka inte ser att diakoni och vandring hör samman, upphör hon vara kyrka. Samma sak med den enskilde kristne. Därför sammanför Dr Luther tron med att bli en Kristus för andra, utan det är det ingen tro, bara lite vackra tankar. / Magnus Olsson

  2. Tack! Påminner ganska mycket om husförhörsvisan i svensk tradition, en kumulativ visa som man börjar sjunga nedifrån:

    Tolv skådebröden;
    elva apostlar;
    tio budorden;
    nionde timman gav han upp sin and’;
    åtta saligheter;
    sju bönepunkter;
    sex stenkrukor i Kana, Galiléen;
    fem moseböcker;
    fyra evangelister;
    tre patriarker: Abraham, Isak och Jakob;
    två stentavlor;
    (men) en är allen, som råder över himmelen och jorden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s