Tystnad är också ett språk

Man kan ha olika anledningar till att välja tystnad som strategi men konsekvensen blir att man öppnar fönstret för spekulation och osäkerhet. Frågetecknen dansar runt i huvudet. Häpnar inför varje skeende i denna berättelse om hur Stockholms stift finansierar Seglora smedja. Det blir bara märkligare och märkligare. Hur tänker dom? Vad vill dom? Vad betyder detta? Ju högre smedjan talat, desto tystare har det tett sig från de ansvariga. Tystnad är också ett språk. Ibland talar den högt.

Seglora smedja har förresten låtit meddela att de inte kommer att gå i ‘offentlig polemik’ mot Kristen opinions serie Åttonde Budet. Det är en helt ny strategi. Offentlig polemik är väl det som kännetecknat Seglora smedja? Läs Bloggardag om detta Här. I veckan kom också nyheten att Helle Klein beger sig vidare till nya uppdrag men hon ska från sin nya position ‘voluntärarbeta’ för Smedjan och även fortsättningsvis vill hon ”vara lite fritidspräst”. Tant Hu problematiserar detta. Läs här.

Jag är inte speciellt intresserad av Seglora smedja. Mitt intresse ligger i att försöka få klarhet i på vilka grunder Stockholms stift finansierar Seglora smedja och framför allt hur man från stiftshåll motiverar en halv stiftskollekt till denna verksamhet. Jag, och många med mig, var kritiska till den kollekten redan förra året. Det är en ren provokation att den upprepas. När mobbare vinner, sammanfattar Kyrkliga ting lite uppgivet. Läs här.

Är benägen att instämma, mobbarna fick kollekten. Det är så illa ställt i vår kyrka att man vill börja gråta.

”Ska det vara så svårt att svara?” ”Ännu inget svar”, frågar sig Tankar i natten. Läs här. Nätverket, igen, läs på Kristen Opinion. Det är förresten en sådan sandlådenivå på den där Facebooktråden som refereras till att man blir lite rädd. Måste det vara så här illa ställt? Läs gärna också Evangeliums Avgående chefsredaktörer för en annan vinkling här.

Nu kan man naturligtvis säga att det handlar om olika sidor och att mångfald är bra, man kan se mig som en konservativ förutsägbar kristen bloggare, det är ok, men det är inte där mina frågetecken landar. Problemet, som jag ser det, är att i detta polariserade klimat i Svenska kyrkan väljer stiftet sida utan att ens motivera varför man gör det. I tystnad. Det är jätteilla. Redan förra året mailade jag stiftets pressavdelning angående kollektändamålet och sökte svar. Det gjorde jag även efter Seglora smedjas publicering av texten om prästen Annika Borg i höstas, med uppmaningen ”ni borde bemöta detta. Är det ok att en stifts-delfinansierad verksamhet uttrycker sig på detta vis om en kollega?” Nä, det kom inga svar. Eller, det kom inte-svar. Svar som undvek att svara. Och kanske är det det värsta. Tystnaden. Det svarta hålet. Dig kan vi strunta i.

Raserat förtroende och förstörd trovärdighet är två sidoeffekter av smedjans verksamhet skriver Kyrkliga ting idag (Läs här). Jag vet inte hur det ser ut inåt, jag arbetar inte i kyrkan, men instämmer i det som jag ser utifrån och det smittar av sig. Jag har inget förtroende för kyrkligt ledarskap och när kollektändamålet kom ut, ja, då eroderades trovärdigheten ytterligare. Det gör även präster som säger sig ”vilja vara lite fritidspräst.” Det håller inte.

Jag tror inte att gemene medlem har så stor lojalitet med kyrkan att dom stannar kvar som medlemmar till vilket pris som helst. Jag intervjuade Jonas Bromander en gång och han berättade att många lämnar kyrkan under valår av den enkla anledningen att de då påminns om att de är medlemmar. Det är jättesorgligt att det är så. Det behövs inte mycket. I höst är det val. Många svajar vid den där gränsen, så kommer droppen, ett sista strå, så drar dom. Kollekten till Seglora smedja kan tyvärr bli en sådan droppe. Jag är själv där. Kristen kommer jag alltid att vara, jag är döpt, men kopplingen mellan att vara medlem i Svenska kyrkan och min identitet som kristen är inte speciellt stark.

Det rätta i den situation som uppkommit är att ge hela kollekten till Katharinastiftelsen. Det är enbart pinsamt att stiftet gör som de gör och eftersom ingen säger någonting så tänker jag så här: Katharinastiftelsen kopplas samman med Seglora smedja och därigenom görs de till något annat än det som de är. Ett alibi. Nu kan stiftet säga: Vi samlar kollekt till olika verksamheter och luta sig tillbaka. Vara tysta. Det är katastrofalt illa. Läs mer om det här. Läs mer. Om inte det sker så kan man alltid sätta in en peng till Katharinastiftelsen på Plusgiro 3 39 29-1.

Om jag låter gnällig nu igen så vill jag lägga till detta. Under de år som jag varit kristen, åren sedan mitt dop, de är nu snart nio, har jag mött och blivit på djupet, i grunden, hjälpt och stöttad av enskilda präster i olika kyrkliga sammanhang, en del i det lilla, andra i det större, ett fåtal har klivit in och låtit mig periodvis få bli till fritidssysselsättning, tron har varit svår för mig, och jag är samtidigt sjukt tacksam över det, och över den kyrka som härbärgerar även detta. Det finns hopp i det. Tack Gud.

15 comments

    1. Ja, det är märkligt att dom inte skriver en ren nyhetstext kring detta med att kollektändamålet är så ifrågasatt – och ber Domkapitlet om en kommentar. Det var ju ifrågasatt redan förra året. Om jag inte vore så partisk i detta skulle jag skriva en artikel själv på frilansbasis och försöka sälja in.

  1. Pingback: Buller | tant hu
  2. Visst blir man ledsen ofta över vad Svenska kyrkan tillåter sig.
    Men jag tänker så här:
    Man skall inte lämna sin gamla mor, när hon mår dåligt! Din mor, Svenska kyrkan
    behöver dig. Läser just din ”omvändelsebok” och gläder mig!

    1. Jag vet. Jag tänker så med. Och försöker fokusera på det som är gott, men ibland blir det så svårt. Just kollekten är i mina ögon helt sanslös, jag kan verkligen inte fatta hur man tänker. Kul om boken gläder dig! Det får man tacka Gud för.

  3. Ingenting är viktigare, för den kristne, än att i svåra tider hålla fast vid lovsången, att tacka, prisa och lova Gud. ”De tre männens lovsång” i Tillägget till Daniel är ett kraftfullt motgift.

  4. Jag tror att det kan vara mycket klokt att hålla sig till fakta i den här diskussionen. Återigen ser jag missledande resonemang.
    Stockholms stift har inte valt. Seglora har sökt om stöd. Det har inte Kristen Opinion” gjort. Därför blir det totalt fel att påstå att stiftet har gjort ett val.
    Det vore bra om människor undvek att ytterligare underblåsa en konflikt som i allt väsentligt är en personkonflikt mellan personer på Seglora Smedja och personer på Kristen Opinion.

    1. Jag håller med dig Ulrika, i.e. det handlar om det rimliga i Seglora smedja som kollektändamål. I varje val man står inför finns även möjligheten att välja bort. Och i och med att kollekt har ett symbolvärde – detta är någonting vi gör tillsammans – blir det ännu konstigare. I.e. den interna finansieringen är en sak, kollekten en annan.

  5. Ja. det är märkligt att det ska vara så svårt att ta till sig detta: ”Se jag gör allting nytt.” Det kommer alltid som en överraskning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s