Dag 7: Välsignelsernas Fader

bildIdag har dopljuset fått lysa för det här året och jag går till Söndagen i bönbokens välsignelsens vecka. ”Så rik är Gud på fullkomlighet att styrka inte utesluter ömhet, prästerlighet inte broderskap, faderlighet inte moderlighet… Du är mitt barn, jag är din mor. Du och jag. Vi.”

Nio år är inte mycket. På psykologiguiden talas det om en ny orostid. ”Nu kommer en ny period av mognad och utveckling, en ny orostid. Kallas ibland ”de glömda åren” eftersom barnet sällan är utagerande och ilsket utan oftare tyst, lite inåtvänt och sårbart. Det grubblar och drömmer. Självkänslan är ofta inte så bra, man kan känna sig ensam och är rädd att göra bort sig. Samtidigt ifrågasätter 9-åringen ofta de vuxna, både föräldrar och lärare.” Läs mer. Hm. Kan nog stämma. Den som lever får se.

Förutom att det är min dopdag så är det Fastlagssöndag och kinesiskt nyår. Vi går in i ormens år. Jag funderade på det. I min dopkyrka är predikstolen uppbyggd så att den vilar på en orm och över den ligger ett lamm. Att ormen är underst fick jag berättat för mig handlar om att den besegrats. Kanske är det så. Fast ormen ser i sammanhanget rätt välmående ut och jag minns att jag tänkt att man lika gärna kan se den där ormen som den som håller allting uppe, den som allting står i. Är ormen förresten en gång för alla besegrad? Vore det så skulle vi väl knappast behöva en Gud i våra liv. Då var vi redan i paradiset, i evigheten, hos Gud. Vet inte. Ormens år. Hm. Kan bli intressant det här. Den som lever får se.

Dagens välsignelse: ”Herren välsigne dig och bevare dig. Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.”

Jag har inte många kristna ord som är mina i djupet. Innan jag blev kristen fick jag orden ovan: Du är mitt barn. Jag uppfattade dem som någon form av kallelse. Jag lät döpa mig. I dopet trillade ytterligare ett ord in. Du är välsignad. Sedan har det inte blivit mycket mer. Den som lever får se.

Efter välsignelsens vecka i bönboken kommer Jesusbönens vecka. Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig syndare. Eftersom det är askonsdag i veckan ska jag fortsätta med bönboken. Jesusbönen. En dag ska vi bli honom lika. ”Vi vet dock att när han uppenbarar sig kommer vi att bli lika honom.” Vilket löfte. Den som lever får se.

10 comments

  1. Apropå om ormen är besegrad; Kristus dog en gång för alla (1 Petr 3:18)
    Kanske är det vi som inte har sinnen att förstå?

    1. Lustigt att du kom med den kommentaren. För jag hade det i texten först – att Kristus visar oss att möjligheten finns – ja, Han besegrade ju ormen – men då undrar jag: Gjorde han det en gång för alla – ormen miste sin makt slutgiltigt – eller som förebild för att vi måste fokusera våra liv på att besegra ormen? Jag är jätteosäker i det.

  2. Ja, hur ska man förstå detta med Jesu seger över ondskan, en gång för alla och samtidigt måste vi fortsätta kampen?
    Det är som med dopet, det ger syndernas förlåtelse och ändå syndar vi och behöver förlåtelse.
    Kan det vara så att det har med vår mänsklighet att göra, detta att jag faktiskt inte är Gud. För att vi människor ska bry oss om varandra?

    1. Jag brukar tänka på Martin Lönnebo och hans tanke ‘Vi ska inte förstå, Vi ska försöka tro!’ Sedan kan jag ändå inte låta bli att fundera. Tänker mig att Jesu seger över ondskan ger oss en förebild och en möjlighet i våra liv. Vi kan välja det rätta, även om vi inte alltid gör det. Och, då har vi möjlighet att få förlåtelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s