Helig ande sa till mig

Ibland blir Gud övertydlig. Det skedde igår. Jag vet egentligen inte hur mycket man ska berätta om sin bön men detta var på en gång märkligt och helt självklart, och det lärde mig en sak som jag vill dela med mig med.

Jag var lite låg igår efter att ha fått bud om en sak som väckte tankar och känslor, inte minst kring min egen försumlighet. Jag ska inte gå in på detaljer, men det föranledde en viss rannsakan, frågor som: ”Hur kan jag kalla mig kristen?”

På Facebook har jag några ‘vänner’ som jag aldrig har träffat, inte många, men det finns en liten grupp där som tillkommit som en konsekvens av den inspiration jag fått från den koptiska kyrkan. Några präster, en munk och några kristna syskon, en liten församling. Så igår kväll kom det på chatten från en av dessa människor, som jag aldrig har träffat, och som jag aldrig haft någon som helst kontakt med tidigare, via chat, tre små ord: ”Gud välsigna dig” och jag häpnade. Hur kunde han veta? Snart efter kom svaret: ”Helig ande sa till mig välsigna Carolina.”

Även om jag på någon nivå vet att det är just så som Gud arbetar, det är så Han fungerar, det är ju självklart, det andliga rotverket, så blev jag otroligt berörd av denna välsignelse och på hur den kom precis när den behövdes som bäst. Det blev lite magiskt, stort. Vad är då lärdomen?

Ja, förutom att Gud älskar trots att vi inte förtjänar, så detta: Det händer ibland när jag går in i bön att människor som jag inte tänkt på dyker upp och blir närvarande i bönen på ett sätt som är rätt konkret. Nästa gång det sker ska jag kontakta vederbörande och säga: Gud välsigna dig!

Amen.

9 comments

  1. Ja, det är märkligt vilka budskap man kan få om man verkligen lyssnar, har hörapparaten på rätt frekvens sas (”hör du som har öron”).
    Jag lyssnade lite okoncentrerat på predikan idag, men ett hörde jag och det gav mig en ny insikt, detta att det är inte bara vi som kämpar trons kamp, vi har en ”medkämpe”, som kanske kämpar ännu mer.

    1. Jag tror den tanken är helt rätt. Det är inte vi som ska kämpa och vinna, vi ska låta Gud kämpa den kampen med och i oss. Han har en gång vunnit, och kommer vinna igen, om vi låter honom ske. Det är en bra bild, tror jag.

      1. Ja han i oss skall kämpa, samma kamp som han för oss, korset för skall bli korset i. Men vi skall kämpa om att tillåta honom att göra det. Att förbli överlåten är en kamp, arbeta på er frälsning säger St Paulus men inte arbeta som er frälsare! Det är kampen att ansluta, inte göra motstånd. Precis som i söndagens text: två människor 1 Simon som bjöd på allt och likväl behöll allt, som den gamla människan när hon vill vara kristen: hon klär ut sig. 2 kvinnan som bjöd på allt inklusive sig själv, sägandes jag har inga herrar, bara en herre, och mod att visa det, det är den nya människan. Den gamla har tro, den nya är tro. För det yttre ögat är det ingen stor skillnad, men för trons öga desto större. Det handlar om två olika religioner även om båda går under benämningen kristna. Dock är bara den ena kristen. / Magnus Olsson

  2. Att förbli i överlåtelse är inte enkelt, det är svårt att över huvudtaget närma sig överlåtelse. Jättebra beskrivning ovan när du skriver: ‘Den gamla har tro, den nya är tro’. Precis så. Tack.

    1. Klart det inte är enkelt. Det är jätteenkelt. Det handlar om att varken fokusera på sin förmåga eller oförmåga men notera dem, lära av dem, att se på Jesus. Om och om igen, varv efter varv. Det är därför vi har en mästare som är både profet och frälsare, här och kung där, och detta där är redan här, ” se Guds rike är invärtes i eder”. Om Jesus får vara allt är han Gud, det visste kvinnan i söndags, hon lät inget hindra sig, hon underordnade sig inte en man, utan Gud. Mannen Simon sket hon totalt i. / Magnus Olsson

      1. Ps så länge överlåtelseambition är ansträngning sker den ej. Den äger rum när den sker av sig självt, det är det som är överlåtelse, att Gud gör oss till sin himmel, ber ständigt ” låt mig bo i dig”. Att vi inte hör det beror på att vi inte lyssnar. Då tar Gud i med hårdhandskarna, det är Guds kärlek även om vi uppfattar den som Guds vrede. Så länge vi står i oss själva är Guds vrede en eld i oss. När vi står i Gud är samma eld kärlek. I höga visan står därför ” se inte hur bränd jag blivit”, nej se vem som brände! / Magnus Olsson

  3. Varv efter varv. Som en borr. Djupare och djupare. Tror du har rätt i det sista. Vi kan inte ens överlåta oss på eget bevåg eller av ansträngning, då är det inte överlåtelse utan något annat.

    Ja, den där bönen som Gud ständigt ber ”låt mig få bo i dig” är helt underbar.

  4. Jag tror att det är ordet vrede som är svårt – Guds vrede. Jag har bilden mer av Gud som en trädgårdsmästare – och ska det bli någon frukt så måste man både rycka ogräs och ibland skära bort hela grenar. Och elda upp lite löv så att det nya som vill växa fram inte kvävs. Och inte gödsla för mycket, heller.

    1. Stämmer säkert men när Guds vrede förnekas förträngs människans vrede och kommer okontrollerat fram i människan så att hon ej förmår styra den. Det är Guds vrede som brinner i henne och hindrar Gud från att där vara stilla. Då börjar människan bekämpa sin vrede och därigenom Gud varför allt blir bara värre. Först när detta värre fött hennes synd blir hon varse sitt fall och går bort i otro eller kommer till tro, det senare som Guds vrede som i henne väcker ånger. Då börjar det hända något, ett verk av Guds Helige Ande, som är Guds vrede men omvandlad i människan. Om detta Guds Andes verk kan inget sägas, det sker olika för olika människor emedan det behagar Guds Ande. Men det sker alltid under sorg. / Magnus Olsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s