Stilla veckan bild #2: Getsemane

Salvador Dalis The metamorphosis of Narcissus.

Salvador Dalis The metamorphosis of Narcissus.

Googlade på bilder från Getsemane. Det fanns rätt många. Jesus omfamnas av en ängel? Nej, det var inte den bilden jag såg framför mig. Vad handlar Getsemane om? Vet inte. Fastnade för Dali, igen. Narcissus metamorphos. Han som var så stolt att han föraktade kärleken som ville honom. Läs mer: Narcissus.

När en närstående dör, som min faster, kastas man tillbaka till andra dödar. Min fars död. Min mors död. Så här, apropå Getsemane:

”Senare den kvällen när jag sitter i soffan, som vanligt, och barnen och mannen somnat, slår tankarna vida cirklar.

All födelse innebär död. Födelse kräver död. Mamma ska återvända till Gud. En gång har Gud fött henne till världen, nu ska världen föda henne tillbaka till Gud. Hon ska födas fram. Men innan denna födsel väntar den där platsen mellan, den som är men inte är, som är en passage som slungar ut och oroar. Som är Getsemane.

Varför är detta så svårt? Vad är det som sker? Jag lyssnar på soundtracket från Jesus Christ Superstar på min Ipod.

‘I only want to say.
If there is a way.
Take this cup away from me.
For I don’t want to taste its poison.’

Varför måste det vara så grymt? Jesus, ja han vet vad som väntar, han vet att hans vänner ska förråda honom, förneka honom, och han drar sig undan för att be. Kanske hoppas han ändå, in i det sista, på en nåd. Han tar med sig sina närmsta vänner och han ber dem, att vaka med honom, vara med honom, och han ber. Han ber om att få slippa. Om det går. Han vill inte dödens gift. Han säger desperat till sina vänner.

“Min själ är bedrövad ända till döds.”

”Stanna här och vaka med mig.”

Vännerna somnar naturligtvis. De förstår inte. De väcks, men somnar om igen, allt medan kampen kring den där bägaren utspelar sig i tre akter.

Låt mig slippa.
Om det är möjligt, låt mig slippa.
Så, låt din vilja ske.

Den där ensamheten. Utsattheten. Det är klart att alla somnar. Det är klart att ingen kan vara med. In i döden går vi ensamma. Och kanske är det först när vi tvingas in den där sista totala ensamheten, när vi släpper taget om all världslig trygghet, som Gud verkligen kan ske. På riktigt. Jag rörs ofta till tårar av den där scenen i Getsemane. Dramat som utspelar sig. Jesus ensamhet. Dödens oundviklighet. Min ensamhet. Existensens kärna. Ångesten blir i musikalen till ett enda långt skrikande:

I’d want to know, I’d want to know my God.
I’d want to know, I’d want to know my God.
I’d want to see, I’d want to see my God.
I’d want to see, I’d want to see my God.
Why I should die?
I’d have to know, I’d have to know my Lord.
I’d have to know, I’d have to know my Lord.
I’d have to see, I’d have to see my Lord.
I’d have to see, I’d have to see my Lord.”

Ja, just så måste det vara. Hur ont det än gör. Ingen kan veta, se eller känna Gud, inte ens Jesus, där i Getsemane, vi kan bara tro, önska oss att tro, kravla oss fram i tron. Men vi kan inte veta. Vi måste söka göra den insikten till vår trots att vi aldrig kan veta vad som kommer att ske bortom den.

Ske din vilja Gud, inte min.
Må ditt rike komma Gud, inte mitt.

Mamma är i sitt Getsemane. Hon är precis just där. Så även jag, på mitt eget vis, ensam och utkastad till en smärta och saknad som jag ännu inte kan ana. Den yttre ensamheten kan jag bota, där finns människor omkring mig. Den inre ensamheten är helt och fullt min. Den kan ingen bota, utom, möjligtvis, Gud då.”

Läs mer: adlibris

4 comments

  1. Visst är det svårt, det är t.o.m. helt outhärdligt, därför behöver vi varandra och Gud, också under goda dagar. Bären varandras bördor………
    Och vi måste ”öva”, som vi ju gör nu, om vi inte flyr från långfredagen: Genom död till liv.”
    En innehållsrik helg önskar jag dig och en glad påsk när den kommer.
    Eftersom vi har facit och inte kan tänka bort det, så sjunger redan i mig: ”Livet vann dess namn är Jesus!”

    1. Det är en underbar psalm.

      Jag tror inte att det går att förstå Långfredagen, eller närma sig den, om vi inte hade Uppståndelsen där som ett raster. Ja, Livet vinner, alltid, och ja, visst behöver vi varandra. Detsamma till dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s