Counting the Omer

För några år sedan var jag med i en grupp som under ett år följde de Judiska högtiderna och det var intressant. Några gånger kom den dåvarande Judiske kantorn från den Judiska församlingen på besök, bland annat när vi talade om Sabbaten. Det året var jag både på Sabbatsretreat och Lövhyddoretreat och mycket av det har jag med mig. En period som jag brukar återkomma till är den mellan Pesach (påsk) och Shavout (pingst) då man räknar Omer. Omerräkningen har ett tema för varje vecka, och en uppmaning för varje dag. Bakgrundshistorien är ökenvandringens första tid och namnet Omer kommer därifrån, varje dag samlade de ett Omer-mått manna. Här ges ord på liknande sätt. Några varje dag.

Googlar man på counting the Omer så hittar man fler versioner av denna tid som har många bottnar. Man går med folket, med Mose, från fångenskap och genom sin egen fångenskap. Vad är det som binder? Vad är det som hindrar? Om man ska följa den judiska traditionen så börjar man efter Sedermåltiden och byter dag på kvällen när det mörknar. Vi gjorde det enklare för oss och tog en dag i taget, med veckans start på söndagen, men själva rörelsen blir ju samma. Jag brukar ta fram och följa denna övning så här efter påsk även om det inte blir lika noggrant som när man gör det i grupp och samtalar kring de olika veckornas tema. Vi är nu inne i den andra veckan – den tionde dagen – temat denna vecka är styrka. I ökenvandringen handlar det om uppbrottet från Goshen och hur folket nådde Sävhavet. Där var det stopp. Då kom Någon som gör det omöjliga möjligt. En väg visar sig rakt igenom havet. Ett under sker. Guds styrka.

Dagens uppmaning i Omerräkningen är: ‘Hedra en viss person.’

Omerräkningen leder fram till Shavout (pingst) – 50 dagar efter påsk – som firas för att minnas hur folket fick ta emot Guds bud, och kan kanske ses som en förberedelse. Att ta emot och leva i enlighet med Guds vilja. Vad ska man göra? Hur ska man leva? Den första gången jag besteg Sinai berg gick jag tyst och försökte leva mig in i hur det kan ha varit, att gå upp på berget, att få ta emot Guds plan för ett liv. Det var rätt mäktigt.

Jag är förresten på väg tillbaka Sinai och reser denna vecka. Ska, tillsammans med en liten grupp människor, vistas vid Katharinaklostret några dagar och fördjupa oss i den ortodoxa påsken. Har sett fram mot denna resa i över ett år och det ska bli spännande – så får man även gå tillbaka till fastetiden igen. Den ortodoxa påsken har inte inträtt ännu. Det blir som parallella liv. Fastetid och Uppståndelsetid.

Fram till dess att jag åker tänker jag dock fortsätta med min Omerräkning. Det finns som sagt på nätet flera Omerräkningar om man vill läsa mer, som Här till exempel. Just denna stämmer inte riktigt med den version som vi hade och som jag tror någon i gruppen hade översatt – men ger en mer djuplodande förklaring än mina spridda tankar.

God Påsktid!

4 comments

  1. Hej Carolina, läser ofta din blogg och ser fram emot boken om Franciskus. Minns besöket på Anafora och Sinai med glädje och dagens inlägg påminde om detta. Frid och allt got Christer Säll

    1. Roligt att höra från dig. Ja, det var en underbar resa – min första till Egypten – och jag har den där långa klättringen uppför berget som ett värdefullt minne. Jag har gjort den igen, men det blir aldrig lika magiskt. Pax et Bonum!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s