Sandmammor

På väg uppför Sinai.

På väg uppför Sinai.


Håller på att packa och förbereda mig för resan. Har blivit ombedd att hålla i ett av förmiddagspassen apropå öknens mödrar. De är rätt glömda – det är lite synd. Sandmammorna. Jag bläddrar i en bok och undrar: Vad vill dom mig? Vad skulle dom säga? Vilka viskningar bär öknens sandkorn? Man kan stilla sig, lugna sig, blunda, andas, viska och undra: Susanna, Synkletika, Macrina: Hör ni mig? Vad valde er? Hur gör man?

Svaret är rätt enkelt – och det ljuder samma från alla liv som helhjärtat öppnar sig för Gud: ”Låt ingenting komma mellan er och Gud.” Det är lättare sagt än gjort. Bläddrar:

”Oavsett var vi går bär vi alltid oss själva med oss. Vi kan inte undkomma frestelse genom att fly,” säger amma Matrona.

Eller: ”Precis som det är omöjligt att vara en planta och ett frö på samma gång är det omöjligt att omge sig av världslig ära om man vill bära himmelsk frukt,” säger amma Synkletika. Och så detta: ”Varför hata den som gjort dig illa? Det är inte personen som utfört det onda utan den onde själv. Hata sjukdomen, inte den sjuke.”

Onekligen ord på vägen.

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s