Att inlemmas i ett sammanhang

Man lär sig alltid något. Jag blev intervjuad igår tillsammans med Ted Harris för radioprogrammet Människor och Tro och det var svårare än jag trodde. Jag är inte van vid att bli intervjuad och tyckte det var svårt att med relativ snabbhet få fram något vettigt. När jag väl tänkt ut ett svar på fråga två var intervjuaren vid fråga fem, ungefär. Hamnade hela tiden i kölvattnet. Ska tänka på det när jag själv intervjuar människor.

En sak som kom upp – och som Ted och jag pratat en hel del om under arbetet med boken – var hur kyrkan (som organisation/maktfaktor då) såg ut på 1200-talet och hur det är idag. Jag ville inte gå in i det. Tänker att det alltid – det är liksom inbyggt i system – finns en spänning mellan struktur och liv. Alla organisationer, inte minst inom näringslivet, måste söka finna vägar att strukturera sig på ett sätt som uppmuntrar kreativitet och innovation – frihet – samtidigt som det någonstans måste finnas strukturer och gränser inom vilka man verkar. Det finns en inbyggd paradox där. Det är alls inte lätt. Människan är som hon är. Även Franciskus brödraskap hamnade i början, när den växte snabbt, i situationer där maktkamp tog fokus från det som skulle vara i centrum.

Jag träffar ofta människor med intresse för tro – Gud är intressant – men samtidigt finns en inbyggd aversion mot det organiserade religiösa. Min Gudstro är det sällan någon som ifrågasätter, det är min kyrklighet, min religiositet, som en del finner svårsmält. Det är intressant i sig och skulle kunna skrivas mer om, men jag gör det enkelt för mig.

Tänker så här: det finns ett innehåll, men innehåll måste ha en form för att inte flyta ut i sanden. Kristen tro som innehåll är att levandegöra det högsta Goda, att leva i välvilja och ödmjukhet, djupast om att ta emot den omvandlande kärleken, den som vill vårt liv. Kristen tro som religion är något annat – den handlar om ideér (teologi), ritualer, samt kyrkan (instutitionen, kyrkorna, prästerskapet).

För min egen del är svaret att båda behövs – de är ömsesidigt beroende av varandra. Ett innehåll utan form överlever inte, men det gör heller inte en form utan levande innehåll. Tänker på min egen omvändelse och beslutet, viljan, att följa det som skedde, det som plötsligt uppenbarade sig, och på hur viktigt det var, har varit, och är, att i den processen söka, och finna sammanhang, uttryck, att få dela min tro. Att låta sig döpas. Att inlemmas. Att bli del av en kyrka.

Något sådant.

Programmet, tror jag, sänds nu på torsdag, 13:15, P1.

7 comments

  1. Det är säkert så, att tron behöver en organisation, Kristus behöver en kropp. I vår tid har tron blivit något individuellt, sammanhanget behövs inte, det handlar bara om Gud och mig. Det kan vara prövande att tillhöra en kyrka, som är alltför mänsklig på många sätt. Men en tro utan gemenskap svävar ovanför verkligheten och blir väldigt privat och ömtålig.

    1. Det tror jag du har helt rätt i. Det är nog en av vår tids stora misstag – att tro och sökande förläggs till den privata sfären. Tro är på så många vis – och har alltid varit – en gemenskapshandling. Det är värt att tala mer om.

  2. Ditt inlägg verkar klokt. Ibland har jag svårt för att gå i kyrkan, och jag har funderat på varför. Men det beror nog på att Svenska kyrkan i sitt gudstjänstfirande är så hierarkiskt. Där sitter vi i vår stora kyrka och lyssnar på den som vet bäst och är klädd i fina kläder, som om han/hon hade någon sorts patent på Gud. Men känner sig som elev i stället för en medfirare.

    1. Tyvärr tror jag att många delar din känsla – jag möter dem – och att det handlar om ett överdrivet fokus på struktur och organisation där innehållet liksom tappas bort. Alla dessa inomkyrkliga bråk färgar också av sig – sipprar emellan och ned in i – och riskerar att, igen, göra att man tappar fokus på det som skulle vara, som är, trons innehåll – kärleken till och från Jesus Kristus och dess omvandlande kraft. Det är alls inte enkelt. Det du säger stämmer väl in på det som jag ofta tänker, och skriver, en längtan efter en kyrka som vill vara Med mig, inte För mig. Jag tror att det kommer.

  3. Jag har allt sedan ungdomstiden varit mycket aktiv inom den svenskkyrkliga strukturen. Som pensionär har jag mer och mer börjat fundera över och känna efter: Är denna tillhörighet självklar och framförallt meningsfull. Och drabbats av insikten: Nej, det är inte lika självklart längre. Jesus är däremot fortfarande det mest meningsfulla. Men jag får allt svårare att spåra honom i den kyrkliga kontexten. Allt tjafset, alla hårda dömanden av oliktänkande m.m står mig ofta upp i halsen. Vi tänker ju olika. Läser Bibeln olika. Upplever gudstjänstagendor olika. Är det så farligt? Hitintills har jag stått ut med att bli kritiserad för att jag inte är s.k bokstavstrogen utan vågar tro att var tid måste tolka skrifterna och trosbekännelserna utifrån den rådande situationen. Men jag får svårare och svårare med de hårda omdömena. Vad jag önskar , av hela hjärtat, att de självsäkra skulle kliva ner från sina piedestaler och bli lite mer medmänskliga. Men det är väl kanske en utopisk önskan?

    1. Hej Ulf,

      Igen, jag tror att det finns många som upplever det du beskriver. Själv går jag fram och tillbaka – men håller med om att fokuseringen ofta hamnar fel. Jag tror inte heller att det du beskriver är en utopisk önskan – men det kanske tar tid innan vi är där. Och visst Marie, är det sant som du skriver – ett dop, en bibel, en trosbekännelse – men sedan blir det ju ändå så att enskilda vill lägga in egen teologi i det. Vi har samma bibel, men läser den olika. Det är väl ofrånkomligt men det måste ju gå att läsa den, hålla fast vid sin läsning, men samtidigt vara öppen för att det finns andra sätt att läsa.

  4. Ulf! Det är inte en utopisk önskan, det här debaterandet om identitet och om detaljer är förödande. Det föder bara dem som säger: ”Se på de kristna de är inte sams om någonting, de motarbetar ”Kristi förbön för dem som är hans”. men vi är faktiskt överens om dopet, vi har samma Bibel, samma trosbekännelse, samma välsignelse, det är det centrala!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s