Kärlekens väg, Korset och den Helige Anden

Bläddrar i Evangelieboken mellan Fastlagssöndagen, Långfredagen och Pingstdagen. För tredje året i rad ska jag medverka i antologin Kyrkoårets Gudstjänster (Argument förlag). Det finns en näst intill perfekt symmetri i dessa teman – Kärlekens väg, Korset och Den helige Anden – de hänger ihop, länkar in i varandra.

Kärlekens väg. Starten på fastan. Vad måste ges upp för att ge plats åt? Vad behöver väljas bort? Paul Auster, vars Sunset Park vi ska prata om i bokgruppen ikväll, skrev en gång i en bok, tror det var i Invention of solitude, om en känsla av att behöva tömma sig själv, som om det var för mycket där, om att tömma sig för att ge plats åt någonting att ske. Han hade inget religiöst perspektiv på sina funderingar, men det är väl just det som det handlar om. Att ge plats för Gud att ske. Kärlek är för övrigt ett rätt krångligt ord och att kärlekens väg leder fram till ett kors rätt svårsmält. Olika bilder dansar fram. Inte kärlek som att ta emot och att älska utan mer basic än så. Att leva älskande. På andra sidan korset. Att älska, trots kors, igenom kors.

”När Gud fladdrar förbi som ett dammkorn i luften tänker hon att kanske spelar det inte så stor roll vem man älskar, inte hur, inte varför, kanske det enda riktigt viktiga är att älska, att söka alltid vara älskande.”

Lite osäker på hur man gör. Rätt säker på att allt handlar om just detta: Att ta emot Guds kärlek. Att inte vara rädd för den. Inte skygga.

När ljuset kom in i världen vet vi hur det gick. Människorna blev kvar i mörkret, de korsfäste den levande Guden. Det där kan man borra sig ned i, framför allt fundera på vad det är inom en själv som vill korsfästa, den egna destruktiviteten. Lyssnade på Lou Reed:s The Raven i helgen (inspirerad av Edgar Allen Poe). Han har verkligen försökt borra sig in i varför väljer man det det destruktiva? (Här finns ett track från Youtube: Who am I?)

Måste man tro på Gud? Jag får rätt ofta den frågan. Måste man tro på Gud? Det måste man naturligtvis inte. Jag vet heller inte riktigt hur det skulle gå till att bestämma sig för att tro på Gud och kan väl i det bara falla på knä och tacka för att tron kom till mig, som en gåva, som en viskning, som en smekning, som en ande som andades. Pingstdagen. Det är en helg med speciell betydelse för mig, den dag då jag började gå i kyrkan. Man måste inte tro på Gud, men man kan vilja tro på Gud.

”Jag är en aning nervös inför alltsammans och känner ett visst motstånd i kroppen när jag går upp för backen till kyrkan. Jag går upp för trapporna och öppnar dörren. Stiger in. Det är fler människor där än jag trodde att det skulle vara och jag vet inte hur man beter sig i en kyrka. Så, jag sätter mig på vänster sida, långt ut i raden mot väggen, och känner mig ovan. Jag kan inte säga att jag förstår speciellt mycket av det som sker där framme vid altaret den där allra första gången, men det finns moment i skeendet som jag intuitivt tycker om. Som stillar mig. Och så rytmen, psalmerna, ljusen. Gudstjänsten talar inte till mig, inte där i början, men den andas på något vis. Den är vid liv, och det förvånar mig. Det känns tryggt att vara del av en tradition som sträcker sig tvåtusen år bakåt i tiden. Detta har människor gjort sedan vår tids begynnelse. Det lugnar mig. Jag tycker om det.

”Jag börjar gå i kyrkan regelbundet efter det. Jag börjar läsa bibeln. Jag läser den med hjälp av evangeliebokens tre texter per vecka, och funderar en hel del kring texterna inför söndagens mässa. Jag bestämmer mig ganska omgående för att ge kyrkan ett år och försöker, så gott det går, att spegla mitt liv utifrån kyrkoårets perspektiv och teman. Kyrkans år börjar egentligen den första advent, så mitt kyrkoår är ur fas, rent tidsmässigt, men pingsten känns ändå som ett bra inträde, ja, nästan som ett tecken. Alla talar samma språk.”

Utmaningen med texterna jag ska skriva ligger i att de ska vara max 2500 tecken per text. Detta lilla inlägg är redan runt 4000 tecken. Orden rinner ut och iväg, förökar sig. Då får man rensa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s