Pingstdag: Fyll mig, gör mig, rör mig

Läser Den Store Gatsby. Fitzgerald: Det var den sortens leende som har något evigt uppmuntrande över sig och som man bara stöter på fyra eller fem gånger i livet. Den sortens leende som vände sig – eller tycktes vända sig – mot hela världen och evigheten, och sedan koncentrerade sig just på en själv med en oemotståndlig förkärlek. Man blev förstådd precis så väl som man ville bli förstådd, trodd på såsom man skulle ha velat tro på sig själv, och försäkrad om att man hade gjort precis det intryck som man hoppades förmedla i sina bästa stunder. Lika snabbt försvann det.

Ungefär så. Jag vet precis.

Den andas pingst för mig, den där meningen. Att bli förstådd så som man inte visste att man ville bli förstådd. Att bli sedd så att man kan se. Alla talar samma språk. Var och en hör sitt eget modersmål. Det är en rätt omtumlande bild – som en stormvind, det dånar och brinner. Ibland kallas den Helige Anden för tröstaren eller hjälparen, det låter så försynt i relation till dagens text – anden kommer med dunder och brak. Den sätter eld på. Hjärtan sätts i brand.

Det är helt nytt. Ändå är det samma. Det finns igenkänning där. De talar samma språk. De är i sitt modersmål.

Kan det vara så här: Människan är skapad till Guds avbild. Avbilden finns där, inom oss, som ett frö som längtar efter att börja gro, som vill växa fram, ta över, bära frukt. Men frön gror inte av sig själva. Något måste till.

Så tänker jag mig Anden. Den kommer till oss inte som någon vi ska tro på, utan just så som det står i Apostlagärningarna. Anden vill fylla oss, vill komma in i oss, vill väcka frön till liv, vill vår växt. Anden känner oss. Den är redan vår. Den ligger som ett frö inom oss. Den talar till sig själv när den söker sig fram igenom oss för att förenas med sig själv. Den känner igen sig. Den är vårt djupaste jag. Den är av det som innerst inne redan är. Anden är Här och Nu. Den vill växa i oss. Man kan be lite extra för det i veckan som kommer:

Fyll mig, gör mig, rör mig.

Och sätta sin tillit till orden från veckans Psaltarpsalm: ’Du sänder din Ande, då skapas liv. Du gör jorden ny.’

En välsignad Pingstvecka!

3 comments

  1. Anden i mig gör att jag vågar tro på ”nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” Anden gör oss till hoppets budbärare!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s