1:a efter 3: Vårt dop – från vad till vad?

Läsande, och skrivande, bär möjlighet att vara transformativt, förändrande. Det behöver inte vara det och det mesta som vi läser, skriver, får aldrig fäste. Men så ibland sker något. Man går in i en text och kommer ut ur den, man är inte samma efter det, någonting har skett.

Om någon skulle fråga mig om vilka författarskap som varit transformativa så är svaret givet. Herman Hesse. Paul Auster. Edith Södergran. Det skedde under 1980-tal, jag var ung då, mindre set in my ways, mera påverkbar, men har tydliga minnesbilder från när jag läste Demianförsta gången, för att inte tala om The New York Trilogy som gav mig andnöd. Vart går jag nu?

Vi läste Paul Austers Sunset Park i bokcirkeln härom månaden och jag fick anledning att läsa om. Sprängkraften har försvunnit. Något suddas ut. Kanske är det oundvikligt. 25 år senare och han skriver fortfarande samma bok – historien varieras – grunddilemmat är samma: Vad gör vi med våra minnen? Slumpen? Coincidences? Livets paradox.

”If both memory and forgetting can be said to be functions of memory, remembering is a paradox. Just who is in charge of the remembering and forgetting? Memory is like footnotes substituting for the text.”

Så kan man fastna i paradoxen, eller försöka överbrygga den. Biblen, tänker jag mig, måste väl ändå rankas bland de böcker som är och har varit transformativ för många genom tiderna. Bibeln, och de riter som uppstått i dess efterföljd, vad gör vi med dem? Riten har väl just den funktionen, bär den möjligheten – att försöka ge kropp åt en förändring, att tillåta den att ske. Att genomgå en rit är att utsätta sig för förändring.

Nu kommer jag till Vårt Dop, dagens tema i kyrkoåret, och funderar: Från vad till vad?

Varför dop?

Jag vet inte. Ska skriva min uppsats kring detta i höst, praxis, gräva djupare. Initial efterforskning bland församlingars, och stifts, hemsidor som svar på frågan: Varför dop? är en glidning åt: Låt oss fira ”Välkommen till Livet!” och det är väl inget fel med det, men vad utestänger vi människor ifrån när vi gör dopet till en välkomstfest?

Vad betyder det, apropå vuxna som vill låta sig döpas, att en församling ska erbjuda undervisning i kristen tro? Det står så i kyrkoordningen. Det ser väldigt olika ut. Vad är undervisning i kristen tro?

Ett svar på frågan från vad till vad? är: Genom dopet blir man medlem av Svenska kyrkan – man går från ickemedlem till medlem – man blir betalande medlem. Det känns som om kyrkans fokus är för mycket i det.

Jag kan bara tala om mitt eget dop. Det hade noll att göra med medlemskap i Svenska kyrkan, allt att göra med en längtan efter något större. Kristi kropp? Gud bejakade mig. Det handlar noll om medlemskap i Svenska kyrkan, allt om detta: Detta är mysterium. Att förstå vad det innebär att vara välsignad. Ja, jag skulle säga att mitt dop gav mig detta: ”Jag är ett välsignat barn!” och med det också medvetenheten om Guds kämparanda.

Guds kamp för oss är alltid större.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s