Teknikstrul och andra måndagsfunderingar

Har teknikproblem på olika sätt. Vet inte varför men denna bloggsida har den senaste tiden fullkomligt översköljts av ping-back kommentarer. Hur undviker man det? Skräpkommentarer hamnar direkt i en egen fil och för det mesta är det rätt – det har väl hänt någon gång att en vanlig kommentar hamnat fel men för det mesta funkar det. Problemet med dessa ping-backs är att jag får mail varje gång de dyker upp ”waiting for your approval” och det är irriterande med ytterligare 30-40 mail i inkorgen som man inte vill ha. Tog bort mailaviseringsfunktionen men det känns synd eftersom jag då missar om någon lägger en seriöst menad kommentar.

Har funderat på om det är något med de inlägg som genererar detta spam och tagit bort inlägg, lagt tillbaka, tagit bort, men det tycks inte handla om det. Den enkla slutsatsen är att det är det senaste inlägget som jag skriver som på något vis får igång. Trycker på publicera och sedan börjar det. Intressant nog handlar det primärt om två olika sorts sidor – dels hälsorelaterade sidor, eat more vitamin C och liknande – samt dating sidor.

Om någon vet hur man blir av med, tipsa!

Så la skrivaren på kontoret av i helgen och jag försökte få den lagad. Det går i princip inte, lönar sig inte. Det är billigare att köpa ny, i alla fall om man som jag bara behöver något rätt basic som klarar av att skriva ut text. De går på 500-600 kronor. På databutikens reparationsavdelning tar man 595 kronor bara för att felsöka skrivaren – det vill säga, för att luska ut vad problemet består i. Så, nu ligger den gamla skrivaren i grovsoprummet och jag har en ny. Inte riktigt hållbar utveckling.

Avslutar med en länk till tidskriften Evangeliums blogg och en artikel om konfirmation – och konfirmationsläger som kostar upp emot 20 000 kronor och som kombinerar konfirmationen med, till exempel, resor till huvudstäder för att fotografera, ta grönt kort eller något annat attraktivt. Läs texten här. Det finns två spår – dels den höga kostnaden – vilka signaler skickar det? Areopagen var lite inne på samma frågeställningar för ett tag sedan. Är kyrkan en klassfråga? Läs här.

Jag vill minnas att jag läst att andelen, i procent uttryckt, av kyrkliga förrättningar överlag är högre idag i ‘rika’ kommuner – är det bra eller dåligt? – vet inte, men kanske bör man sig ta en funderare kring detta: Hur blev det så?

Det andra spåret i texten är: Var finns Jesus i dagens konfirmation? Är Han viktig? Hur lär man känna honom, leva med honom?

Jag vet ingenting om konfirmationsundervisning idag och säkert skiljer det sig från församling till församling, men det slog mig med, det som Evangeliumbloggen skriver om, då jag i söndags var på en konfirmationsgudstjänst i en Stockholmsförsamling, att det tycks finnas en motvillighet till att tala om Jesus. Det märktes i det som prästen sade i sitt tal till konfirmanderna såväl som i deras redovisning – som handlade om den resa till en Europeisk huvudstad som de gjort tillsammans och som framställdes som ett lockbete för att locka in de som trodde att kyrkan var töntig.

Det märktes även i det mindre – ingen av psalmverserna som sjöngs nämnde Jesus. Samma med bönerna, inte en enda av dem nämnde Jesus, och det märktes i det subtila. Enligt agendan skulle prästen efter förbönen säga ‘i Jesu namn’ vilket slopades. Vi läste naturligtvis Trosbekännelsen, och Nattvardsbönen, men utöver det absolut tvingande fanns han inte.

Kan det vara just därför som alla siffror pekar nedåt? Jag vet inte. Man kan fundera kring det.

En positiv reflektion: En sak som slog mig under söndagens mässa var nattvardsutdelandet. Kyrkan var fullsatt med massor av kyrkoovana människor, det var flera stationer, och den mest välbesökta var den knäfallande, den vid altarringen, den avslutades sist. Det finns en potential där – i människor som vill falla på knä.

10 comments

  1. Evangeliumbloggen får också jättemycket spam. En tidigare blogg fick så mycket att jag stängde den. Det går att installera ett plugin som heter Akismet. Sök på WordPress upport efter plugin och spam.

    Apropå klass skrev Evangelium om det i nummer 2, då med utgångspunkt från dopet som är det som man kan säga något säkerställt om: http://www.tidskriftenevangelium.se/kyrkan-dras-isar/

    1. Jag ska kolla det. Har funderat på om det handlar om specifika inlägg – och tagit bort enstaka inlägg – men det verkar inte vara så. Jag ska se om jag hittar något sätt att sålla bort det. Det är vansinnigt irriterande. Tack för länk med!

      1. Ja, jag har för mig att jag har hört det. Ensamstående mammor låter t ex döpa sina barn i mindre utsträckning, och i ett stort folkligt dop blir det lättare då det inte syns att man har den där stora gemenskapen. Jag tycker drop in-dop verkar bra!

      2. Jag med, även om jag ibland kan tycka att just namnet blev lite olyckligt – drop-in – men tanken är bra. Den skulle kunna breddas – i.e. en dag per termin/månad (en lördag då folk är lediga) är kyrkan öppen och bemannad för dop, vigsel, bikt, samtal, bön – en öppen kyrka redo att ta emot folk i kyrkan tror jag på. Ska leta spam program nu.

  2. Ja, jag är helt övertygad om att altarring med knäfall är till för att brukas, mötet med det heliga och de som gått före blir närmare, det förstår man instinktivt. Dessa altarbord som ställs framför, är ett skymmande hinder för gudskontakt. Handlar mer om prästens önskan om kontakt med församlingen tror jag. När det är flera stationer för utdelande av nattvard,är också min erfarenhet att flest nattvardsgäster går till altarringen med knäfall, känns närmare helt enkelt! Sedan är vi ju många som tycker om, att få en stilla stund i bön, när vi fått vin och bröd och inte behöva känna att man står i vägen för den som kommer bakom.

    1. Jag instämmer med dina ord och de är min erfarenhet med . När man i min församling för några år sedan tog bort nattvarden vid altarringen – och istället införde gående nattvard – pratade jag med dåvarande kyrkoherden om det. Argumentationen var väl snarast att människor skrämdes bort, att det blev för stort, och att altarringen gjorde nattvarden mer främmande. Det var enklare att gå fram när det var gående bord, så att säga, så intentionen var positiv – att fler skulle känna sig välkomna och inte besvärade av att gå fram. Men, som sagt, jag är osäker på om det är rätt tänkt. Nu spelar det kanske inte så stor roll i det stora hela men jag noterade det i söndags då det var många kyrkoovana i kyrkan att många, ändå instinktivt valde att ta emot nattvarden vid altarringen – det var stor köbildning där – och då även många ur den yngre generationen. Jag tyckte det var fint och instämmer. Jag tycker också om att få falla på knä och vara i lugn med mig själv en stund innan – och efter – det är fokuserande.

  3. Vi hade konfirmation härom veckan. Redovisningen hade tre delar med punkter: ”Jesus är…”, ”när jag tänker på Jesus tänker jag på…” och ”att följa Jesus kan vara…”, dessutom sånger och lite dialog om vad det betyder att sjunga om/till Jesus. Och en rap om konfirmationstiden (Jesus var med i den oxå). Alla gillade upplägget och var glada och nöjda. Nästa konfirmation kommer redovisningen att handla om ”tro, hopp och kärlek”. Kanske inte lika Jesus-tydlig, men biblisk.

    1. Sara, det låter mer som det man tror att konfirmation bör handla om – men, som sagt, jag vet inte hur det ser ut runt om förutom att det verkar skilja sig rätt mycket från plats till plats. Jag vet heller inte vad denna trend med riktade läger, som i vissa fall tycks rätt dyra med, för med i fråga om vilka signaler som sänds ut etcetera – men inbillar mig att det är viktigt att tänka på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s