Till vilket pris? En profetisk röst

”Mer än varannan skola håller fortfarande skolavslutning i kyrkan. Och många vill fortsätta hålla den där. Det visar en stor enkät som Kyrkan Tidning har gjort.” Läs artikeln här.

Är det bra eller dåligt? Jag vet inte. Kyrkans tidning framställer det som en positiv nyhet. Kanske är den det, vad vet jag, men jag ser den som ett tecken på den där sjukan Kyrkan lider av – låt oss slå oss själva på bröstet – låt oss berätta om hur behövda vi är, utan att inse att allting har ett pris. Att allting sänder signaler. Man kan inte hävda en sak – att Kristus är kyrkans grund – och samtidigt vara villig att offra Honom.

Läser Kyrksyster, diakonen, som talade om Jesus i Kyrkan på en skolavslutning. Hon blev anmäld. Hennes KH vände henne ryggen. Läs här. Läs gärna kommentarstråden med.

Jag vet var min bön hamnar.

23 comments

  1. Jag var mycket hovsam. Nämnde Jesus och barnen som exempel.
    Det år något riktigt fel när skolan bara vill ha gratis lokal och vi som lever där inte ens får nämna Jesus. Jag skulle ha talat om tradition och moral står det i anmälan.
    Kyrkoherden ser sig själv som den som blivit utsatt. Av mig.

    1. Jag följde din kommentarstråd och ja, visst är det en mycket konstig situation som uppstår kring detta när du som kyrkligt anställd talar om Jesus i ett kyrkorum och det uppfattas som civil olydnad. Det är snurrigt. Det är ingen bra situation som uppstått och jag tror inte att du är ensam. Som vanlig medlem av kyrkan och inte anställd känner jag med dig och blir beklämd av att läsa det du skriver. Själv har jag svårt att förstå kyrkans vilja att ha skolavslutning till varje pris i kyrkan – det skulle vara bättre att skippa den helt och göra som jag läst att man gör på vissa platser att man har en frivillig sommarlovsgudtjänst efter skoltid för de som vill.

  2. Det måste vara helt snurrigt att inte få nämna Jesus på en skolavslutning. Får man nämna Marx, Budda, Hitler, Dag Hammarskjöld, Moses? Vilka är tillräckligt ”ofarliga”? Slutsatserna blir orimliga. Det är ju självklart att man får tala om Jesus, vad han betytt och vad han fortfarande betyder för en miljard människor på jorden.

    1. Ja, det håller på att bli orimligt. I alla fall om man väljer att ha skolavslutningen i en kyrka – en byggnad som trots allt ska vara en sorts yttre symbol, ett hus för, Kristi kropp. Jag var på en skolavslutning i kyrkan där eleverna framförde John Lennons Imagine. Det är en fantastisk en sång, det är inte det, men den rymmer också en bön om att föreställa sig en värld utan religion – underförstått, en bättre värld. Den säger: Religion hindrar människors längtan att leva i frid och fred. Jag störde mig på det. Jag ser Kristus, och kyrkan, som en möjlighet att leva i frid och fred. Den möjligheten är allas. Den ska vi tala om! I och utanför kyrkan.

      ”Imagine there’s no countries
      It isn’t hard to do
      Nothing to kill or die for
      And no religion too
      Imagine all the people
      Living life in peace…”

  3. Jag bävar inför årets skolavslutningar. Som svenskkyrklig bekännande kristen är det en plåga att bevista dem. Präster som blaha-pratar och tydligt undergivna för makten INTE nämner Jesus fastän det är deras speciella uppgift att predika evangelium gör mig kräkfärdig. Det är som att åter bevittna Petrus försäkranden: ”Jag känner inte den mannen”, med det undantaget att Petrus befann sig i en akut uppkommen kris, antagligen var trött då det var mitt i natten och svävade i livsfara, medan hans nutida gelikar helt överlagt och utan att riskera liv och lem förnedrar sin Mästare och Kyrkans Herre på detta sätt i det hus som Helgats åt Honom. Detta gör också att man som svenskkyrklig kristen inte kan delta vid skolavslutningen på samma villkor som andra grupper. Just för att den äger rum i kyrkan på dessa premisser blir det för mig en beklämmande tillställning, det som ska vara en glädjehögtid.

    1. Förra året var jag på en och var kluven inför – men tyckte faktiskt att det var och blev riktigt fint. Dock utan Gud eller andra bekännelseelement. Men, jag glider allt mer åt ditt håll – inte minst funderar jag på vilken bild barnen får av kyrkan om deras kontakt med den är via skolavslutningar – det skickar fel signaler. Fler och fler församlingar tycks nu istället välja att ha en egen skolavslutningsgudstjänst efter skoltid för de familjer och barn som vill – och det tror jag är en oändligt mycket bättre väg att gå.

  4. Jo, det har ju blivit så att kyrkan inte är annat än en plats för lite stämning för många. Man gifter sig i vita klänningar i kyrkan för att det är vackert, trots att man inte är det minsta troende många gånger, och man till och med döper sina barn utan att tro på det man gör. Man går på stora musikjippon med halvnakna artister som sjunger vackra julsånger och upplever stämning. Är det denna kyrka vi vill ha? Inte jag!
    Den där diskussionen om skolavslutningar har nog spelat ut sin roll. Det är lika bedrövligt att människor som inte är det minsta intresserade av budskapet krigar för att få ha avslutningarna i kyrkan.
    Kyrksysters kyrkoherde tycker jag gjorde fel, men å andra sidan är en skolavslutning ingen plats att försöka bli martyr på! Det tas nog emot med en axelryckning av de flesta! Nog finns det väl andra tillfällen att sprida evangeliet vid!

    1. Håller med om att de flesta nog tar det med en axelryckning – mest för att de flesta, precis som du säger, inte bryr sig speciellt mycket om kyrkan eller vad som sker i den. Ur det perspektivet kan jag finna Kyrksysters berättelse viktig – just för den säger någonting, tror jag, viktigt om kyrkans sekularisering som i sin tur leder, har lett till, precis som du säger, att många söker sig till kyrkan för att få lite vacker inramning men inte för att den har ett budskap.

  5. Vad tillför historien för nytt? Var det någon som svävade i tvivelsmål om förhållandena? Det enda detta förmodligen resulterar i är troligen att kyrksyster får det besvärligt och att folk får stöd för sina idéer om att det är massor av bråk inom kyrkan. Bråket landar ju där, mellan kyrkoherden och kyrksyster, eller hur?
    Det är skolans avslutning, och skolan som ansvarar för hur denna utformas. Det är inte kyrkan som har avslutning för skolan! Skolan är ansvarig. Följer inte avslutningen det som gäller i en icke- konfessionell skola är det rektorn som är ansvarig för detta.

    1. Jag menade mer att den visar, förvisso igen, i det absurda i att ha skolavslutningar i kyrkan. Att vi har ett sekulärt samhälle som kräver att även kyrkan ska vara ‘icke-konfessionell’ och en kyrka som på det stora går med på det.

  6. Alltså jag är ledsen men vad jag förstår har de lovat att avstå från predikan och andra religiösa termer. Diakonen bröt medvetet och vad jag förstår planerat de givna löftena och nu får ta konsekvenserna för det. Varför skall hon få frisedel från brutna löften? Kunde hon inte ställa upp på vad som sagts hade det ju bara varit att avsäga sig från att hålla skolavslutningen. Eller det är OK att ljuga för att man är diakon?

    1. Nej, det är inte ok att ljuga. Jag vet inte bakgrunden till berättelsen – men det du skriver är väl kanske just det jag vill komma åt. Det märkliga i att en man i en kyrka tycker att det är ok att avstå från religiösa termer – att man går med på det. Jag har inte information om hur diakonen tänkte kring detta – men, jag har respekt för henne och hennes hållning, att Kyrkan faktiskt är Kristi kropp och att det inte går att komma ifrån.

    1. Ser vad du menar, och ja, på sitt sätt agerade hon naturligtvis medvetet provokativt men vad jag menade är att jag fann det modigt – och att det är en otroligt viktig fråga för kyrkan att fundera kring – ska man som kyrka gå med på att inte nämna Jesus? Hur vi besvarar den frågan ser naturligtvis olika ut – men att den ställs och drivs till sin spets tror jag är bra.

  7. Jag tror hon gjort kyrkan en stor björntjänst. Då anställa inom kyrkan inte håller sina givna löften kommer så klart avslutningarna inte att kunna hållas i kyrkan i fortsättningen varpå en naturlig första positiv kontakt för barnen med kyrkan inte längre är möjlig på samma sätt. Så nej modig tycker jag inte hon var som satte sitt ego och personliga åsikter i första rummet.

    1. Frågan är vilket Kyrkans Löfte är. Hon är trogen sitt vigningslöfte och det är viktigare än någonsin tror jag, speciellt i våra tider då kyrkan äts upp av inre sekularisering. Men, som sagt, man kan se det olika. Det handlar i botten om vad Kyrkan är, tror jag.

  8. Carolina, detta är blahaj! Det handlar inte alls om kyrkan, utan om en SKOLavslutning. Man brukar få rätta sig efter beställarens önskemål om man åtar sig ett uppdrag, Det gäller i andra fall och också för kyrkan. Man ska inte försöka göra sig märkvärdig, det vinner man ingenting på. I stället ska man naturligtvis tacka nej till den typen av uppdrag som man anser inte faller inom ens ramar för den tjänst man har.

    1. Jag tror att det är det där sista som är det viktiga – att kyrkan kanske bör tacka nej om beställaren har orimliga önskemål – en kyrka där namnet Jesus inte får nämnas – men det är, naturligtvis någonting som man kan ha olika syn på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s