Medevisommar: Efterföljelse

bildbild (2) Det finns en tanke om fattigdomens välsignelse som jag tänkte på igår. Det var Nina Jacucci som påminde mig. Nina håller tre veckolånga kurser i Vedic Art i Medevis gamla badhus i sommar. De startade i måndags och jag var väl lite orolig innan – badhuset stängdes 1983 då Landstinget drog sig ur verksamheten på Medevi och har sedan dess stått oanvänt – det har renoverats i våras men bara så till den grad att man kan vara där och måla. Det finns ingen värme. Ingen el. Jag har undrat: Ska detta funka? Är det för omodernt?

De farhågorna har kommit på skam och ibland är det bra att se med andras ögon. Som Nina sa: Tänk på allt som förstördes på 80- och 90-talen för att man skulle renovera, bygga nytt. Att detta finns kvar är fantastiskt! Eller som en kvinna på kursen sade, hon hade besökt en annan av Sveriges gamla surbrunnar, där badhuset blivit museum och där man byggt ett modernt Spa intill, hon var lyrisk över omgivningarna, detaljerna; där jag ser nedgånget och ibland något som gått förlorat ser hon bevarade tecken på levande liv. Lite kan nog Medevi fungera så, som ett bejakande av längtan efter orörd tid. Hade det funnits pengar hade det inte blivit så. Då skulle vi med vara spa.

bild (3)Jag har aldrig fått gyttjemassage, men två gånger varje barnasommar tog mamma ned mig och min bror till badhuset för rengöring. Mamma badade salt-och-soda, jag badade tallbarr, varje gång jag stiger in i Badhuset så kommer den där doften till mig, som doft av nedkokt tallbarr, den får mig att tänka på svagdricka. Jag tycker om det. Att gå in i orörd tid.

Medevi är mycket så. Man hamnar i det oväntade. Hamnade i ett samtal med en av målarkursens deltagare rörande Gud, andlighet, längtan efter den, hon var lite stridbar i det och det tog en tid in i vårt samtal innan jag förstod att hon trodde att jag var präst – jag håller i morgonbönerna i Medevi Brunnskyrka periodvis och hon hade varit där och dragit en slutsats – men summan av kontentan var att hon ville försvara sin Gudstro inför mig, som hon såg som någon sorts symbol för en dogmatisk kyrka. Hon såg kyrkan som ett hot mot hennes tro, inte som en hjälpare, tröstare. Det är intressant. Hur blev det så?

Igår när jag besökte målarkursen med skarvsladdar och skruvmejsel fick jag höra av Nina att hon påtalats om att ”vaktmästaren” varit där. Jag tyckte om det. Att få vara en vaktmästare. Apropå efterföljd och allt det som det för med sig. Vaktmästare, ja, det passar mig.

3 comments

  1. ”Mästare” ett gudsnamn att hålla vakt om!
    Mästaren har rätt att ”anställa” lärjungar, vilket privilegium att få vara lärjunge till mästarnas Mästare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s