Och Gud sände en katt

bild (2) Jag brukar inte stänga kyrkdörren när jag håller i morgonandakterna i Medevi. Kyrkan är ganska liten och bänkarna är ovanligt nog placerade inte mot altaret men mot mittgången så när man sitter ned kan man på så vis se ut i naturen om dörrarna står öppna. Lämnar man dörren öppen bör man väl vara förberedd på att någon kan slinka in, men det var ändå förvånande, och lite roligt, när den gråa vackra katten spatserade in till tonerna av psalm 522. I Guds tystnad får jag vara.

Den kom fram till mig och hoppade upp. Började där. Låg en kort stund bredvid mig innan den tog sats, under bibelläsningen, och hoppade upp på altarringen där den balanserade vackert till andra sidan av kyrkan. Sedan gick, hoppade den, från rad till rad som för att säga Hej! till alla som var där innan den lade sig till ro i mittgången där den rullade runt och purrade svagt tills andakten var över. Då reste hon/han sig och satte fart ut i naturen.

bild Man kan ha synpunkter på djur i kyrkan och det finns en liten skylt invid dörren till Brunnskyrkan där besökare ombedes att lämna hunden utanför. Jag vet att det finns människor som lider av allergier och att katter kan utlösa sådana men ändå, det var passande med denna katt. Under psalm 522. Som en levande bild, en instruktion. Medan vi sjöng: ”Övar mig i barnets tillit, prövar höjd och djup och bredd” så struntade katten i orden och gjorde just det. Övade sig. Litade på. Hoppade runt. Letade efter en famn. Det var som om Gud ville säga till oss: ”Se på denna katt och lär.”

Imorgon håller jag min sista morgonbön för denna brunnssäsong och bläddrar i psalmboken. Det är onsdag, den dag då jag brukar skifta fokus i kyrkoveckan. Lämna en vecka bakom och fundera på vad som kommer härnäst. Sabbaten är veckans mittpunkt, inte dess början eller slut. Att vara i, tre dagar, att längta till, tre dagar. Andlig klarsyn. Inte lätt. Får mina tankar att gå till öknen, urskiljningens plats, vilket är rätt långt ifrån där jag befinner mig mitt i det sommargrönskande Sverige, men så här kommer det att bli: psalm #303, Matt 7:13-14 (tredje årgångens text), lite ord, Fader Vår, Bön om Välsignelse, och så psalm #231.

Eller inte. Torsdag är brödundrets dag. Man kanske skulle ta avstamp i det. ”Manna från himlen sänder” (#168). Den matande Guden. Lite road blev jag då en av brunnsmusikanterna påtalade att han tycker om mina morgonböner för att de är så genomtänkta. Han skulle bara veta. Här sitter jag och velar in i det sista. Och den där katten, den lämnar mig inte i fred.

7 comments

  1. Mysigt! Jo, det finns de som är allergiska mot katter, och så finns det de som är överkänsliga mot parfymer och rakvatten, och här hjälper inte ens allergimedicin. Men vem säger något om exempelvis en parfymerad präst?

    1. Ja, fast det har jag aldrig mött – en präst som parfymerat sig starkt inför en Gudstjänst. Men, jag lät katten vara kvar i kyrkan under de 15 minuter som morgonbönen är – och så får man hoppas att ingen blev besvärad av det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s